Rabarbercheesecake

Rabarbercheesecake, people! Ojoj vad god den här kakan blev. Om man får säga det själv, hähä. Det är hemkokt rabarberkompott i cheesecakesmeten, och lagret högst upp består av samma rabarberkompott. Jag är av åsikten att rabarber och kanel är en match made in heaven, och öser alltid på lika mycket kanel i mina rabarberpajer som jag gör i mina äppelpajer, och därför har jag valt att koka rabarberkompotten ihop med både en vaniljstång och en kanelstång. Cheesecake är alltid godast kylskåpskall, och den här försommarsmakande rabarbercheesecaken svalkar fint på en varm och och solig dag.

Rabarbercheesecake, 8-10 portioner
Botten:
14 digestivekex
100 g smör

Rabarberkompott:
600 g rabarber
1 vaniljstång
1 kanelstång
2,5 dl socker

Fyllning:
600 g philadelphiaost
1 burk (2 dl) crème fraiche
1,5 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 dl Maizena
3 ägg

Glasyr:
hälften av den färdiga rabarberkompotten
1,5 gelatinblad

Börja med att koka ihop rabarberkompotten. Skala (vid behov) rabarbern och skär den i centimeterstora bitar som läggs i en kastrull. Skrapa ur en vaniljstång och tillsätt både frön och stång, och rör ner socker och en kanelstång. Låt koka upp, och koka sedan i ca 25 min tills rabarbern har löst upp sig helt och du har en jämn, fin kompott. (Inget extra vatten behövs, rabarbern innehåller så mycket eget vatten.) Fiska upp och släng vaniljstång och kanelstång. Ställ åt sidan att svalna, och börja med kexbottnen.

Sätt ugnen på 200C. Smält smöret. Krossa kexen, gärna i matberedare eller mixer, och blanda samman med smöret. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten på en rund form (ca 24 cm i diameter) med avtagbara kanter, och tryck sedan ut kexmassan i botten på formen, och upp mot kanterna. Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen ca 5 min. Sänk sedan ugnsvärmen till 175C.

Vispa ihop philadelphiaost med creme fraiche, och vispa sedan ner socker, vaniljsocker och Maizena. Rör ner äggen med slev, ett i taget, och rör sedan ner hälften av rabarberkompotten. Häll smeten på kexbottnen, och grädda i ugnen på 175C i ca 45 min. När 45 min har gått, stäng av ugnen och låt kakan stå kvar på eftervärmen i ytterligare 40 min. Ta sedan ut kakan och låt den svalna.

Till glasyren - lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten. Mixa rabarberkompotten extra slät med stavmixer (valfritt) och hetta upp 0,5 dl kompott i en kastrull. Rör ner gelatinbladen, och tillsätt gelatinröran till resten av rabarberkompotten och blanda. Bre över kakan, och ställ in i kylen. Låt stå kallt minst 4 timmar före servering, gärna över en natt.

Snabbmat på ett par minuter

Det finns snabbmat, och så finns det snabbmat. Det här tar faktiskt inte mer än ett par minuter, och det är ungefär vad jag har tid med om kvällarna den här veckan. Reparationerna på Ölandsbron gör att det tar tre gånger så lång tid som vanligt att ta sig hem just nu, och flera kvällar den här veckan vigs åt reportagefix, vilket lämnar ytterst lite tid över till att koka ihop kulinariska experiment. Då är lövbiff tacksamt, lövbiff som man bara kan steka snabbt på hög värme, bre färdigköpt färskost på, vika dubbel och servera med en sallad. Färdigt på två röda!

Finbesök i blåsväder

I helgen har vi haft finbesök av sjömansfolket, därför har det varit skralt med blogginlägg. Men det har ätits precis lika mycket som vanligt! Fredagkvällen inledde vi med ett glas kallt rosé i vår nyinköpta, Blocket-fyndade hammock (jag anar en ny fredagstradition!), och sedan grillade Olof kött som vi åt med aioli och potatis ute i trädgården. Nu går det äntligen att sitta ute och äta i trädgården även på kvällarna! Ja, inte alla kvällar kanske, men de mindre kyliga. Och det finns ju filtar, om inte annat! I lördags hann vi med en tur på stan, glass i en blåsig hamn och en tur till Gårdby på östra Öland.

Bally älskar sådana här helger, när det inte är för varmt, inte för kallt, och han kan häcka nedanför grillen i hopp om att någon ska tappa något.

Och så var det ju Eurovision igår också! Vi hade bullat upp med chips och dip som sig bör, och såg hela festen från början till slut. Jag tycker att rätt låt vann, och att Petra Mede var riktigt duktig som programledare.

Nu blir det bakning och matlagning här hemma, följt av den klassiska hundpromenaden. Önskar er en fin söndagkväll!

Citrusfräsch glasstårta med myntamarinerade jordgubbar

Idag har jag redan hunnit äta glass två gånger, men det hindrar mig inte från att bli sugen på den här citrusfräscha glasstårtan när jag tittar på bilderna av den. De marinerade jordgubbarna som serveras till glassen smakar som jordgubbsmojito på tallrik. Och det tackar man ju inte nej till!

Den här glasstårtan skulle egentligen ha blivit precis som Remsans frusna citrondessert som hennes pappa brukar göra, med botten av digestivekex och ett exotiskt täcke av passionsfrukter och mangopuré. I brist på tid och ork blev det dock ingen digestivebotten, och när Olof och jag gröpt ur och provsmakat passionsfrukterna och nervöst tittat på varandra samtidigt som vi fick kväljningar, blev det inget exotiskt täcke heller. (För det mesta får vi inte kväljningar när vi tittar på varandra, men ibland händer det, och speciellt när vi äter ruttna passionsfrukter.) Så nej, ingen kexbotten och inget exotiskt täcke. Däremot hade vi några färska jordgubbar hemma, och med lite mynta, honung, limeskal och en skvätt rom blev det en sommarfräsch marinad som satt som en smäck ihop med den friska citrusglassen. Själva glassfyllningen är dock från Remsan, ni hittar originalreceptet här.

Citrusfräsch glasstårta med myntamarinerade jordgubbar, 8 portioner

Glasstårta:

1 citron, rivet skal och saft

1 burk (2 dl) crème fraiche

2 ägg - separerade i äggulor och äggvitor
1 tsk vaniljsocker
1 dl strösocker
1,5 dl vispgrädde

Myntamarinerade jordgubbar:
ca 250 g jordgubbar
ett par myntakvistar
1 lime - rivet skal
ca 1 msk honung
ca 2 msk rom

Riv skalet av en citron och pressa ur saften. Vispa samman det med crème fraiche, äggulor, vaniljsocker och strösocker. Vispa upp grädden för sig, och vispa även upp de två äggvitorna för sig i en egen bunke. Rör ner grädden i crème fraichesmeten, och vänd sist ner den uppvispade äggvitan. Häll glassmeten i en form med avtagbara kanter och ställ in i frysen i minst 4 timmar.

De myntamarinerade jordgubbarna kan tillredas lagom till serveringen, men det är bra om de får stå och dra i sin marinad i alla fall i 20 minuter. Skär jordgubbarna i mindre bitar och lägg i en skål, hacka ner myntabladen, finriv skalet av en lime, och rör ner honung och rom. Låt det stå och dra i minst 20 min.

Tillbaka till Gammalsbygården

För två veckor sedan var vi på Gammalsbygården på sydöstra Öland och åt Valborgsmeny med mamma och Günter. Det är rent otroligt vad fort det har gått med våren, på de här bilderna är träden fortfarande kala, och nu exakt två veckor senare när jag tittar ut genom fönstret är alla träd hemma i trädgården alldeles gröna.

Men tillbaka till den fantastiskt mysiga Gammalsbygården; Olof och jag hittade hit av en ren slump i somras förra året, ni kan se de bilderna här.

Gästgiveriet är sådär gammaldags hemtrevligt, och jag blir jättesugen på att ta in här och sova en natt, fastän det bara tar 45 minuter att köra hit från Färjestaden där jag bor. Det finns något som lockar med att vakna upp nära havet på den sydöstra sidan av ön, äta frukost här och sedan åka vidare till någon av de små fiskehamnarna.

Precis som när vi åt lunch här i somras var maten av högsta husmanskvalitet. Till förrätt serverades en Toast Skagen överbakad med sufflé...

...och till huvudrätt fick vi vildsvinsstek med potatisgratäng. Vinet som serverades till maten var en riktig fullträff. Tyvärr fick jag ingen bild på det, men sonen i huset arbetar som sommelier i Stockholm, därför är det hög kvalitet på vinlistan.

Och till efterrätt - fläderbomsparfait med jordgubbssås. Helt gudomlig, jag hade lätt kunnat äta två. Eller fem.

Sedan drack vi té och kaffe i salongen. Mycket mysigt, ingen av oss var särskilt sugen på att åka därifrån.

När vi kom ut hade skymningen börjat lägga sig över Öland, och vi körde hem först över Alvaret och sedan längs med vattnet. Öland är allt bra trevligt, ändå.

Krönika om lammkött

Det slog mig att jag inte hade lagt ut min krönika som kördes i Barometern och Smålandsposten i april, så här kommer den. Recepten känner ni säkert igen, för de har jag sett till att pumpa ut blogginlägg av på sistone. (Man får ju passa på!) Och nej, det är inte en krönika som handlar om hur jag raggar lammkött på gymnasiediscon, utan om riktigt lamm. Ifall någon nu blev nervös. Eller besviken. Hähä.

Kvällen då jag insåg att lamm faktiskt inte alls smakar kofta inträffade för ungefär tio år sedan. Det var på en restaurang med mörkröda draperier och schackrutigt golv, där menyerna var inbundna i läder och italiensk musik ackompanjerade ljudet av bestick mot tallrikar. Min väninna och jag var de yngsta gästerna, och vi kände oss mycket vuxna och mogna som kvällen till ära klätt oss fina och bytt upp oss från vår sedvanliga studentmat till en fin italiensk krog på en bakgata i Stockholm.

Feg som jag var beställde jag in en klassisk pastarätt, men kunde ändå inte slita blicken från tallriken med lammracks som ställts ner framför min väninna. Hon tog en tugga av lammköttet, vände blicken uppåt och suckade:
”Alltså du måste smaka på det här.”
Hon skar av en bit kött åt mig och föste över på min tallrik. Nervöst förde jag gaffeln till munnen och förväntade mig att få uppleva smakerna av kofta från ett mindre fashionabelt klädmärke, men döm om min förvåning när smakerna som blandades i munnen istället var av mört, rosastekt lammkött, kryddig rosmarin och citron. Inte i närheten av kofta, ens om det så hade varit en kashmirkofta. Och med ens var jag omvänd.

Sedan dess har vi lagat lamm många gånger hemma, både på grillen och i ugnen. Att vi lagar lammracks med smak av citron och rosmarin händer dock relativt sällan, däremot lagar vi gärna snabbgjorda lammfärsbiffar med samma smaksättning. Tillsammans med en getostkräm blir det lika gott som på restaurang. Och så långt ifrån kofta man kan komma.

Köperavioli från Paolo

När jag gick och strök mig längst med kyldiskarna på ICA häromveckan fastnade jag framför Paolos färska ravioli. Som ni säkert har märkt vid det här laget har jag alltid haft ett gott öga till Paolo, och släpper han en färsk ravioli så provar jag den, så enkelt är det. Jag gillar hans kokböcker, och jag älskar det faktum att han dissar fullkornspasta.

Jag blir glad av en bra layout, så är det bara. Det kanske har att göra med att jag håller på med sådant på mitt jobb, men om man jämför den här, i mitt tycke, riktigt snygga förpackningslayouten med konkurrenternas, så ser de övriga ravioliförpackningarna ganska trista ut. Paolos layoutare däremot, har verkligen fattat prylen.

Men nu är det ju innehållet som räknas, och även det tyckte jag faktiskt var bra. På baksidan av förpackningen stod det att man skulle blanda ner någon av Paolos såser i raviolin. Detta konstaterades när jag kom hem, och jag kan inte dra mig till minnes att ha sett någon piffig sås någonstans i butiken. Lite minus där, såserna borde stå ihop med raviolin, men det kan väl förmodligen inte Paolo påverka, å andra sidan. Men det gick bra ändå, vi kokade raviolin och serverade den med getostkräm, spenat och små tomater. Så - en raviolimiddag senare kan jag konstatera att Paolos färska ravioli är godare än konkorrenternas, i alla all enligt mina smaklökar. Det var dagens produkttest. Nu blir det snart glass, hörni! Och Partaj! Önskar er en riktigt mysig söndagkväll.

Fredagsgrill

Jag tittar in en snabbis och passar på att önska er en riktigt härlig helg! Eller ni kanske har haft helg ända sedan i onsdags kväll, och rasslar fram grillen för tredje kvällen i rad nu? Det finns nästan inget bättre än att inleda helgen med en riktig kvalitetsgrillning. Själv har jag jobbat idag, och nu får det bli helg för hela slanten. Ha en riktig härlig fredagkväll kära vänner, och släng något gott på grillen ikväll!

Sparrissoppa 2.0 - nu med getostkräm!

Nu är det sparristider, eller som de sparriskära tyskarna kallar det; "Spargelzeit". Det är ingen överdrift att säga att tyskarna är galna i sin sparris. Här kommer ett recept på sparrissoppa med vitt vin och en klick getost i mitten, som passar prima att servera som förrätt på middagsbjudningar så här års. Soppan är tacksam och kan förberedas dagen innan. Sådant gillar vi!

Sparrissoppa, ca 6 portioner av förrättsstorlek:

200 g färsk sparris

3 schalottenlökar
1,5 dl vitt vin
2,5 dl vispgrädde
pressad saft av en liten citron
3 dl vatten
1 lagerblad
2 msk kycklingfond
2-3 msk färsk timjan + ett par kvistar till servering
salt
svartpeppar

Getostkräm:

150 g chèvre (getost)
1 stor msk crème fraiche
rejält med svartpeppar

Skölj och ansa sparrisarna, och skär dem i mindre bitar. Skär av knopparna och spara dem till garnering. Hacka schalottenlök, och fräs den i smör eller olja i en lämplig soppkastrull. Häll på vinet, och koka till hälften av vätskan kokat bort. Tillsätt övriga ingredienser, och låt soppan koka upp. Rör ner sparrisbitarna, och låt koka samman under lock i ca 10 min. Mixa soppan slät med stavmixer, och smaka eventuellt av med en extra skvätt vitt vin.

Till getosträmen kantskärs getosten, och vispas sedan ihop med crème fraiche med elvisp för en fin konsistens. Smaka av med svartpeppar, och ställ gärna in i kylen en stund om tid finns.

Vid servering: Ta fram de sparade sparrisknopparna, och koka dem i lättsaltat vatten i ca 30-60 sekunder. Häll sedan av i durkslag. Häll upp soppan i en kanna som är lätt att hälla ur. Skeda upp en klick getostkräm i mitten på varje sopptallrik, och häll sedan sparrissoppan runt getostklicken. Garnera med sparrisknoppar och färsk timjan, och dra ett extra varv med pepparkvarnen.

Bloggdagen i Stockholm

I helgen var jag ju som bekant på Stora Bloggdagen i Stockholm, där några av mina absoluta favoritbloggare föreläste. Det var Bromans Bravader som arrangerat bloggdagen, och hon hade verkligen fått till en toppendag, från start till slut. Först ut att föreläsa var det vackra, finska yrvädret Malenami, som pratade om hur hon byggt upp och resonerar kring sin framgångsrika blogg.

Sedan var det dags för feng shui-experten Jannice att ta över scenen, och hon höll en innehållsrik genomgång i hur man kan inreda med feng shui i åtanke. Jag har läst Jannices blogg Add Simplicity länge nu, och eftersom jag själv gillar att läsa om feng shui tyckte jag det var extra givande att lyssna på hennes föreläsning. (Att det sedan ser ut som ett bombnedslag i vår källare här hemma hör inte hit.)

Mellan föreläsningarna var det prisdragning, en hel drös sponsorer hade skänkt trevliga priser som deltagarna fick dra lott om. Själv blev jag en finfin ljusstake rikare, en pampig, vit pjäs från Manao som på millimetern gick ner i resväskan. Man tackar!

Sedan var det dags för min fina vän Mary att föreläsa, och hon höll en riktigt inspirerande och stark föreläsning om vikten att våga följa sina drömmar, oavsett vad man har för hinder att komma över på vägen. Jag är så glad att jag har träffat Mary, och stolt över att vara hennes vän.

Innan middagen crashade vi Malenamis rum, poserade vilt och tog en herrans massa kort. Den mest hysteriska bilden hittar ni nog här.

Finfina, härliga tjejer! Sofia med den lantliga bloggen Hildas Hem som är full av färgglada, vackra bilder, Mary, Linda (gå in och läs om hennes HM-riot här!) och Malena.

Sedan blev det mingelmiddag och drinkar. Alla var inte bloggare, men tjejerna på den här bilden kan ni läsa mer om på tre bloggar: Kreannas, Salt och Stil och Min galna vrå. Efter en härlig kväll full av inspirerande samtal åkte sedan Sofia och jag hem till Mary och slog läger i hennes vardagsrum. En tapasbricka och några macarons senare sov vi riktigt gott, och var mycket nöjda med dagen. 

Vårfräsch sallad med sparris och mynta

Då var man hemma igen efter att ha tillbringat några härliga dagar i Stockholm! För det har ju varit bloggevent, och några av mina absoluta favoritbloggare har föreläst. Jag camperade hemma hos Mary och åt henne ur huset. Hon hade haft den goda smaken att göra macarons, och jag åt så många att det var inte klokt. Helgen har bjudit på nya bekantskaper och inspirerande, härliga kvinnor som man tidigare bara känt från sin dator här hemma när man suttit och läst deras bloggar.

Mer om helgen och bilder kommer i dagarna, var så säkra, men än så länge ligger de fortfarande i kameran och trycker, och ikväll måste jag jobba lite, så ni får istället spana in den här krispiga och vårtrevliga salladen. Passar hyvens till lamm och grillat, myntan fräschar upp och sätter piff på salladen. Måttangivelserna är egentligen inte alls särskilt noga, anpassa gärna efter smak, tycke och antal portioner.

Vårfräsch sallad med sparris och mynta, ca 4-6 portioner
1 näve rostade pinjenötter (kan uteslutas)
ca 150 g färska spenatblad (motsvarar ca två små påsar)
10-15 myntablad
100 g sockerärter
5 sparrisar

Rosta pinjenötterna i en torr stekpanna, ställ åt sidan. Skölj och slunga spenaten (om du inte fått tag på färdigsköljd) och häll upp i en stor skål. Blanda ner myntablad, sköljda sockerärter (bryt av dem på mitten ifall de känns för stora) och sköljd sparris som du hyvlat på längden med en potatisskalare eller osthyvel. Toppa salladen med rostade pinjenötter.

Lammfärsbiffar med citron och rosmarin

Då var det fredag igen! Härligt! Dagens recept är på riktigt goda lammfärsbiffar med smak av citron och rosmarin. Om man hör till de som tror att lamm smakar som den där noppiga gamla gråa koftan man tar fram på kyliga kvällar vid sommarstugan, är det här ett bra recept att prova för att byta uppfattning. Saftigare biffar får man banne mig leta efter.

Men det här är inte vad jag ska äta ikväll, för nu har jag intagit Marys plejs och ser fram emot att bli bortskämd med något riktigt gott. Imorgon är det ju Stora Bloggdagen här i Stockholm, där Mary ska föreläsa, och jag kommer givetvis att vara där. Så är det några av er som ska dit, så hoppas jag att vi ses där!

Lammfärsbiffar med citron och rosmarin, 4 portioner
3 msk ströbröd + 0,75 dl till panering
0,5 dl mjölk
0,5 rödlök
500 g lammfärs
1 stor vitlöksklyfta
1,5 msk hackad, färsk rosmarin
1 liten citron – rivet skal
1 ägg
salt
grovmalen svartpeppar

Blanda 3 msk ströbröd med mjölk i en kopp, och låt det svälla i minst 5 min. Hacka rödlöken och bryn den lätt i olja eller smör i en stekpanna. Blanda sedan samman den med färsen, och pressa ner vitlök. Hacka och rör ner rosmarin, och riv ner skalet av en liten citron. Tillsätt ströbrödet blandat med mjölken, ägget och salta och peppra. Häll upp ca 0,75 dl ströbröd på ett fat, och forma färssmeten till biffar som du sedan vänder i ströbröd innan du steker dem i smör eller olja.

Getoströra med honung och rosmarin

I skrivandets stund befinner jag mig på ett hotell i Stockholm, och jag blir riktigt hungrig av att titta på den här bilden på getoströra. Den får mig att vilja äta en stor portion lammfärsbiffar med potatis och getoströra, gärna så fort som möjligt. Men jag får vänta ett par timmar till innan jag får mat, ikväll ska jag hem till en av mina bästa vänner och äta, hos en öländska som numera är stockholmska. Tills dess får en bulle från Scandic duga. Torrt, men mättande.

Men tillbaka till getoströran - den passar till all form av lammkött, och till allt grillat, skulle jag nästan vilja påstå. Blandningen getost, rosmarin och honung är så rätt som något kan bli.

Getoströra med honung och rosmarin, blir ca 2 dl
150 g chèvre (getost)
1 dl crème fraiche
0,5 msk hackad, färsk rosmarin
1 msk flytande honung
salt
grovmalen svartpeppar

Kantskär chèvren och skär den sedan i mindre bitar och lägg i en skål. Tillsätt crème fraiche, och mosa samman med en gaffel. Hacka ner rosmarin och rör ner honung. Smaka av med svartpeppar och lite salt.

Första maj, välkommen!

Vad härligt det är med lediga dagar mitt i veckan! Speciellt när dagarna bjuder på strålande, värmande solsken från en klarblå himmel. Efter att ha ätit långfrukost och fixat lite i trädgården blev det grillat till lunch.

 Det blev T-bone med hemlagad aioli och sallad med granatäpple, päron och gestost. Gott!

Bally tog det lugnt i solen så länge...

...tills det var hans tur att få sig något riktigt gott i magen - köttbullemacka! Bally fyller fem år idag, och varje år den första maj får han en sådan här köttbullemacka, något som är hysteriskt populärt.

Sedan gick vi långpromenad i eftermiddagssolen, och njöt för fulla muggar av doften från vårblommor och värmande vårsol.

Och tänka sig, nu har det redan blivit middagsdags igen. Ikväll ska vi för första gången testa att göra något med nässlor, spännande! Önskar er alla en riktigt härlig onsdagkväll.

Veckans vintips - GR-174

Då var det kvällen före Valborgsmässoafton, och jag tycker att vi kör ett gott vintips ifall det är några av er därute som fortfarande har kvar på listan att införskaffa vin till morgondagens middag. Är ni bortbjudna på fin middag kan ni istället köpa med er det som gå-bort-present.

Det här vinet, med det föga charmerande namnet GR-174, är en kryddig och mustig variant som passar med nötkött och lammkött. En rejäl köttbit, helt enkelt. Det var faktiskt länge sedan jag blev så här positivt överraskad av ett vin. 139 kronor kostar det, och är värt varenda krona. Systemetpoesin lyder som följer:  Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka bär, örter, plommon, hallon och choklad.