måndag 5 december 2016

Kolik och mjölkfritt - igen.

Evelyn har kolik, precis som Lily hade. Så nu är jag tillbaka där jag var för 2,5 år sedan, med mjölkproteinfri mat och ett ständigt undvikande av alla tänkbara saker som kan få kolikbarn att må ännu sämre; lök, kakao, kolsyrade drycker, röda bär, allt med komjölk, allt kryddstarkt... listan kan göras lång. Och precis som med Lily ger vi olika sorters magdroppar, gör kolikmassage och skumpar omkring med barnet, går barnvagnspromenader och ger oss ut på sena bilrundor. Det senare fungerade dock aldrig med Lily, men Evelyn verkar gilla vagnen och bilen mer än hennes syster någonsin gjort, vilket är positivt.

Så om ni undrar var jag tagit vägen någonstans, så vet ni. Eftersom vi varit med om kolik innan så vet vi att det inte finns något som hjälper, det enda man kan göra är att försöka ha en bra inställning, och tänka att det är en kort period i livet och att det kommer att gå över, och vara glada över att det inte är något värre. Kolik är jättejobbigt, men det brukar ju gå över efter 3-4 månader, och nu är hon redan en månad gammal. Man får ta en dag i taget, och varje dag kommer man närmre tremånadersgränsen. Och när man väl kommit dit kan det ju gå över när som helst. 

fredag 2 december 2016

Tacogratäng

Idag när vi var ute på en väldigt halkig och slirig barnvagnspromenad träffade vi en mamma till en gammal klasskompis från grundskolan, som berättade att hon brukar laga mina recept som kommer i tidningen en gång i månaden. Sådant gör mig så glad! Just den här tacogratängen som kördes i oktober har hon lagat flera gånger, och jag lovade att jag skulle lägga ut receptet här på bloggen. Testa den, ni kommer inte att bli besvikna! Den är riktigt krämig och god. Servera gärna med en grön sallad till. 

Tacogratäng, 6 portioner:
Ca 100 g nachos-chips (några nävar)
1 purjolök
500 g nötfärs
1 grön paprika
1 påse taco kryddmix
1 dl vatten
1 burk á 300 g chunky salsa
2 dl crème fraiche
1 pkt á 200 g Philadelphiaost
1 dl grädde
1 liten burk majs
3 dl riven ost + 2 dl till garnering
Salt & peppar

Sätt ugnen på 225C. Smörj en ugnsfast form, och häll ut några nävar nachoschips i den, som du sedan krossar lätt med händerna. Hacka och fräs purjolöken, tillsätt sedan nötfärsen och bryn den. Hacka paprikan och rör ner den ihop med kryddmix och vatten, låt koka samman ett par minuter innan du häller röran i formen över chipsen. Bred ut all chunky salsa som ett täcke över köttfärsröran. Rör samman crème fraiche med Philadelphiaost, grädde, majs, 3 dl riven ost, salt och peppar. Bred över salsatäcket, och toppa med ca 2 dl riven ost. Gratinera i mitten av ugnen i ca 25 min, tills osten fått fin färg. 

torsdag 17 november 2016

Nu är vi fyra! Fem med hunden.

Hallå ute i stugorna, nu är jag tillbaka! Vi har varit hemma i över en vecka, och gör vårt bästa för att ställa om oss till livet som tvåbarnsföräldrar.

Huset har fyllts av rara små presenter och blommor från våra nära och kära, och jag är precis lika hormonell som förra gången och gråter för alla blommor och nallar som Evelyn får. Säkerligen kommer jag att gråta när blommorna vissnar också, för det gjorde jag sist. Hormongråten som kommer ihop med när amningen kommer igång är inget man vill mucka med. Sedan är nog inte alla lika gråtmilda som jag, men det där är ju olika.  



Hon ser ut som en liten Buddha när hon sitter i bilbarnstolen, lilla Evelyn. Bally var ungefär lika imponerad som när vi kom hem med Lily för snart två och ett halvt år sedan. Han nosade lite på hennes fötter, tittade nyfiket och gick sedan och la sig i soffan. Ska man imponera på honom krävs det något mer i stil med en korvmacka, vilket han för övrigt snodde imorse från frukostbordet när Olof gick iväg för att byta en blöja. 


Hon är inte så mycket för att sova, den här lilla damen, i alla fall inte nattetid. Än så länge är vi uppe i stort sett hela nätterna. Det verkar som att hon får magknip av mjölken, men vill ändå ha mer för att lugna ner sig, så det lite av en ond cirkel. Men hon är ju bara 1,5 vecka än, och det tar ju ett tag innan tarmar och allting vänjer sig.

Och Lily då? Den vilda lilla prinsessan. Hon bryr sig inte så jättemycket hon heller, faktiskt. Hon tycker det är roligt att klappa och krama lillasyster, och hon vill gärna sitta med ibland när jag ammar även om det blir trångt, men i övrigt så verkar det hela inte bekomma henne än så mycket. Hon är väldigt pappig just nu och har varit det ett tag, och sedan bebisen föddes har ju Olof varit hemma, men från och med måndag kommer han ju att börja jobba igen, så då lär det bli annorlunda. Ska jag vara helt ärlig undrar jag hur i hela friden det ska gå att vara ensam med båda barnen, men alla andra klarar det ju fint, så det borde ju gå. 

söndag 6 november 2016

Pumpabullar till frukost

God morgon! Här har vi precis ätit frukost, och vi har förnyat brödrepertoaren med ett par pumpabullar. Supergoda! Jag hittade receptet i en ICA Buffé-tidning, men har ändrat en del i det.

Lily avslutar varje frukost med att springa några varv i huset. Just nu är hon inne i en klänningsfas. Den har varat ganska länge, när jag tänker efter. Hon är besatt av klänningar, och vill helst byta klänning flera gånger om dagen. (Den uppmärksamma noterar den för tillfället ratade klänningen som hänger på den vita stolen...)

Och jag då? Jag går runt i de sista gravidkläderna här hemma som fortfarande passar och som inte har alltför stora hål i grenen. Jag vägrar köpa nya, bebisen borde ju ändå komma snart. Så har jag resonerat ganska länge nu. Det är cirka en vecka kvar till beräknat nedsläpp, men eftersom Lily föddes en månad för tidigt har jag liksom gått runt och räknat med att även det här barnet skulle titta ut tidigare, men än så länge har det inte hänt något. Men ett recept på pumpabullar kan jag klämma ur mig i alla fall:

Pumpabullar, ca 17 st:
0,25 pkt jäst (12,5 gram)
6 dl kallt vatten
1 msk rapsolja
3/4 msk salt
2 dl grovriven pumpa (t ex Butternut)
0,5 tsk nymald svartpeppar
0,5 msk hel kummin
0,5 dl linfrön
0,5 dl pumpakärnor + minst lika mycket till garnering
1 dl grahamsmjöl
5 dl vetemjöl special
5 dl vanligt vetemjöl

Smula ner jästen i en bunke och rör ut den med vatten. Tillsätt resten av ingredienserna och rör tills degen blir lite halvsmidig. Jag körde den inte i maskin eller med degkrokar, utan bara med slev för hand och lät den vara lite åt det lösare hållet. Låt jäsa i ca 3 timmar. Baka sedan ut degen på mjölat bakbord, och gör 16-18 bullar som du lägger på en plåt med bakplåtspapper. Det är ganska slabbigt, men resultatet blir saftigt och bra! Låt jäsa i ytterligare 30 min, och sätt ugnen på 250C. När de jäst en halvtimme, pensla dem med lite ljummet vatten och strö på några pumpafrön på varje bulle. Sänk ugnsvärmen till 225C, och grädda bullarna i mitten av ugnen i ca 20 min. Låt svalna på galler. 

tisdag 1 november 2016

Kantarellbruschetta med Västerbottenost

 Om jag väl får tag i några kantareller gör jag oftast kantarellmacka med dem. Eller bruschetta, om jag har något bröd av hippare rang hemma. Prima fredagsmysmat framför TV:n, och passar jättebra med ett glas kallt, vitt vin till. Gud vad längesen det var jag drack vin, för övrigt. 

Kantarellbruschetta med Västerbotten, 8 st små
1 baguette, gärna surdeg 
Olivolja till pensling 
1 schalottenlök 
Ca 250-300 g kantareller 
smör till stekning 
timjan, några kvistar 
50 g Västerbottenost 
1 vitlöksklyfta 
Svartpeppar 
flingsalt

Sätt ugnen på 225C. Skär surdegsbaguetten i sneda skivor, pensla med lite olivolja och ugnsrosta skivorna på en plåt i mitten av ugnen i ca 10 min tills de blivit knapriga. Hacka schalottenlöken. Rensa kantarellerna och stek dem tills vätskan i dem gått ur. Tillsätt en rejäl klick smör, och stek lite till, nu även ihop med schalottenlöken och hälften av timjankvistarna. Riv osten och ställ åt sidan. Halvera vitlöksklyftan och gnid dess snittytor mot de ugnsrostade brödskivorna. Toppa varje brödskiva med stekta kantareller och riven ost, garnera med timjan. Avsluta med att dra några varv med pepparkvarnen och ta på lite flingsalt.

lördag 29 oktober 2016

Att ta tillvara på äpplena

Har man ännu inte tagit tillvara på sina äpplen om man nu har några, är det verkligen hög tid att göra det nu. Själv älskar jag äppelmust, och tycker att must från egna äpplen är det allra bästa sättet att ta tillvara på äpplena.

Hemma hos mamma finns det två stora äppelträd, ett med röda Ingrid Marie-äpplen och ett med gröna Signe Tillisch-äpplen. Under det tidiga 80-talet jobbade min pappa ibland extra på den lokala plantskolan när han inte var ute till sjöss, och när han slutade där fick han de här två äppelträden. Just de röda äpplena är helt fantastiska, jag har aldrig ätit godare äpplen, och det brukar vara reaktionen från de flesta som smakar äpplen från det trädet. Något speciellt är det med det där trädet, alltså.

 Nu har det ju börjat poppa upp lite musterier både här och var där man kan lämna in sina äpplen, och i år lämnade mamma sina äpplen till Kalmar Musteri. Hon lämnade in 124 kg äpplen, som blev till 81 liter äppelmust. Musten levereras i bag in box-påsar, så kan man köpa till pappboxar till dem om man vill. Mamma mms:ade över den här bilden från sitt kök när hon precis kommit hem med sin mustskörd för en månad sedan.

Musten ska helst stå svalt och mörkt, och den håller flera månader i obruten förpackning, så just nu står den ute i lekstugan, men kommer att få flytta in i mitt källarförråd när minusgraderna kommer. Att få must av sina äpplen kostade 15 kr litern där mamma gjorde sin must, och den smakar verkligen supergott. Nu när man är gravid och dricker alkoholfritt är det dessutom extra roligt att ha något så här gott att dricka på helgerna. Fast jag dricker den varje dag ändå, så klart. Måste be mamma om en ny laddning snart.

Jag läste för övrigt någonstans att det var en tjej som dragit ihop en Facebooksida där folk kunde äppelmust-dejta. Antingen om man hade äpplen som man ville bli av med, eller om man var på jakt efter äpplen för att göra must av. Superbra idé, tycker jag! Dessutom bor det många pensionärer i hus med äldre trädgårdar där det ofta finns fina äppelträd som ger mycket frukt, som de inte orkar plocka upp och ta hand om, så är man ung och pigg och har tid, kan man ju göra en grej av det också. Det är ju en prima affärsidé för studenter under hösten! 

tisdag 25 oktober 2016

Mjuk pumpakaka med glasyr

Varför göra morotskaka när man kan göra pumpakaka? Eller jaja, ska jag vara ärlig smakar det nästan likadant. Men den här pumpakakan blev saftigare än vad mina morotskakor brukar bli, och det är ett bra sätt att ta tillvara all pumpa på. I alla fall om man bor på Öland, för här odlas det enorma mängder pumpa inför Ölands Skördefest som alltid äger rum här i början av hösten. Och så är det lite roligare att bjuda på pumpakaka än morotskaka, för det känns lite "nytt". Och då kommer jag ändå ihåg när morotskaka kändes lite nytt. Så gammal är jag, minsann. Här kommer receptet:

Pumpakaka, 10 portioner
3 ägg
3 dl socker
3 dl mjöl
2 tsk malen kanel
0,5 tsk malen ingefära
1,5 tsk malen kardemumma
2 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
1 nypa salt
1,75 dl solrosolja
5 dl råriven pumpa (gärna Butternut-sorten)
smör och ströbröd till formen

Glasyren:
100 g rumsvarmt smör
4,5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
100 g Philadelphiaost
Finrivet skal av en lime

Sätt ugnen på 150C. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke, och blanda alla torra ingredienser i en annan bunke. Vänd ner dem i äggsmeten, och tillsätt solrosolja och skalad, råriven pumpa. Häll smeten i en smord och bröad form med avtagbara kanter. Grädda i mitten av ugnen i ca 60 min. Låt kakan svalna. Vispa samman alla ingredienser till glasyren med en elvisp så att det blir krämigt, och bre över kakan. 

måndag 17 oktober 2016

Restaurang Köket på IKEAs museum

När vi var i Älmhult för ett tag sedan besökte vi ju självklart IKEA. Eller det är väl inte så självklart kanske, IKEA är ju vardagsmat för de som bor och jobbar där, och både syrran och Vimal jobbar på IKEAs huvudkontor, det är därför de bor i Älmhult. Men för cirka tio år sedan fanns inte IKEA i Kalmar, och då var IKEA i Älmhult det närmaste för alla Kalmar- och Ölandsbor, och en tur till möbeljätten i Älmhult var likvärdigt med en heldagsutflykt där man kollade noga på allt. IKEA var ju knappast vardagsmat för oss på den tiden. Nu har IKEA i Älmhult, som ju var världens första, flyttat en bit åt andra hållet i det småländska lilla samhället, och den stora lokalen har istället blivit ett IKEA-museum. Ett mycket trevligt sådant, med en mycket trevlig tillhörande restaurang. Den öppnade i juli, och har snabbt blivit det populäraste lunchstället i stan.

För här är det inte det vanliga gamla köttbullekonceptet som gäller. Eller det är ett köttbullekoncept, fast helt annorlunda. Man kan välja mellan köttbullar på fem olika sätt, och alla sätt kostar 70 kr. Jag valde stora italienska köttbullar med rostade tomater och krämig polenta och parmesan...

...mamma valde vegetariska köttbullar och de andra tog asiatiska laxköttbullar. Den här maten smakade helt annorlunda jämfört med något jag ätit tidigare på IKEA; det här var riktig restaurangkvalitet, till och med bättre än vad som serveras på många restauranger runt om i landet för dubbla summor.



Självklart fanns det fika också, och även här skiljde sig utbudet från vanliga IKEA-restauranger. Morotskakan såg riktigt lockande ut, och det såldes energibars och nypressade juicer med morot och ingefära.

Men tog jag något av det? Nej. Jag tog hemmagjord chokladcrème i kopp med vispad grädde och nötkross för 25 kr. Den var till och med godare än desserten jag åt kvällen innan på en "vanlig" restaurang för över hundralappen.

Bättre kaffe än på en klassisk IKEA-restaurang var det också, då de installerat en stor Nespressomaskin. Mamma gjorde sig en cappuccino efter maten. Jag gillar väggdekorationerna som skymtar högst upp till vänster - IKEAs sortiment av husgeråd som limmats upp på en vägg och spraymålats i vitt.



Inne på museet hade de riggat upp ett rum som såg ut som framsidan på nya IKEA-katalogen. Man fick sätta sig på stolarna, trycka på en knapp, och efter tio sekunder automatfotades det en bild som sedan kom ut i samma layout som IKEA-katalogen, på fint fotopapper som man fick ta med sig hem. Hur kul som helst ju! Vi hittade några utklädningsattiraljer och spökade ut oss mer än vanligt. 


Efter en tur i presentshopen där vi bläddrat i citatböcker från Ingvar Kamprad och diverse kokböcker med svensk mat, gick vi över parkeringen för att spana in det nya IKEA-hotellet. Det var riktigt fint och uppfräschat sen förra året då vi bodde här en natt när syrran hade fullt hus. Vi vilade våra trötta fötter en stund i lobbyn, innan vi vaggade hemåt och började fundera på kvällsmat.

lördag 15 oktober 2016

Höstruskig grötmorgon

Idag är det riktigt höstruskigt ute. Det har blåst ner fullt av bruna eklöv på gräsmattan, och hortensiorna har slagit om till gammalrosa och lila. Sådana här ruggiga dagar smakar det extra gott med risgrynsgröt till frukost. För det måste ju absolut inte vara december för att man ska äta risgrynsgröt, men det blir ju lätt så ändå, lite som att man bara kommer ihåg att göra våfflor på våffeldagen fastän det är gott året om. Det här var årets första gröttallrik, men sannerligen inte den sista! Världens smidigaste recept på att göra gröt i ugnen som garanterat aldrig bränner fast hittar ni här.

Hoppas att ni alla har en härlig lördag. Här ska vi ge oss ut i höstrusket och plantera höstblommorna i de stora krukorna utanför ytterdörren. Jag handlade vit och lila ljung, murgröna och andra höstblommor för två veckor sedan och har sedan dess inväntat en vindstilla eftermiddag med höstsol, men så som den har lyst med sin frånvaro får vi helt enkelt plantera ändå.

torsdag 13 oktober 2016

Bortskämd i Älmhult

Häromveckan var mamma och jag en sväng i Älmhult och hälsade på syrran och hennes familj. Det hade hunnit bli för kallt för att sitta ute på altanen och äta, men det var fint att se hur trädgården börjat slå om till höstfärger.


Fast för barn är det ju aldrig för kallt för någonting, speciellt inte att bada. Men nu tror jag faktiskt inte att Rose vill bada något mer i år, höstrusket slog ju till och kom över en natt förra veckan. (Jag vågar dock inte ta med Lily till stranden, för hon försöker bada om det så är februari.)

Lillebror höll sig uppe på stranden ovanför Ikea-sjön Möckeln.

Rose fyllde fyra år, och blev firad med ett par finfina skridskor. Det var tur att det var kväll och snart läggdags, för det var inte lätt att få henne att vilja ta av sig skridskorna sen.

Roses farmor och farfar har ju varit där på besök från Bombay sedan slutet av sommaren, och det här var deras sista helg där. Vimals mamma är helt fantastisk på att laga mat, och hon lagade en supergod indisk frukost till oss morgonen därpå. I Indien äter man ju varm, lagad mat till frukost. Vi fick chapati, som först formas till bollar...

...som sedan kavlas ut till platta, tjocka pannkakor. När man steker dem i stekpannan sväller de upp till en luftfylld boll, och sedan sjunker de ihop igen....

...och då blir de så här platta. De serverades med en god yoghurtbaserad raita.

Till frukosten drack vi sött, indiskt té...

...och mangolassi. Eller egentligen var det mangomilkshake, för Vimals mamma hade bara mixat mango med mjölk istället för yoghurt, som det brukar vara i lassi-drycker. Det blev sötare och godare så. Hon hade haft med sig mogen och knallorange mango från Indien och stoppat direkt i frysen när hon kom till Älmhult, så den mangon har vi kunnat njuta av länge. Nu lär det dröja minst ett år till jag får sådan här härlig indisk frukost igen, men jag ser redan fram emot det!

lördag 8 oktober 2016

Grillade majskolvar med parmesansmör

Majssäsongen är inte slut än, trots att höstregnet piskar på fönsterrutorna. Får ni tag i lite närodlad majs, grilla majsen och gör ett det här parmesansmöret med lime och chili, ni kommer inte att bli besvikna!

Förra lördagen hade jag höstpremiär för mitt matuppslag i tidningarna Smålandsposten och Barometern som jag har skrivit för i flera år nu, och då hade jag med det här receptet, samt krönikan nedan:

Jag älskar majs. Varje gång jag kör förbi ett majsfält hemma på Öland får jag en obeskrivlig lust att parkera bilen, kasta mig huvudstupa in i majsfältet och palla majskolvar för allt vad tygen håller. Nu gör jag ju inte det såklart, eftersom jag är en 35-årig småbarnsmamma med god uppfostran. (Och med en viss tendens till feghet.) Istället stryker jag omkring i grönsaksdisken på ICA och letar efter lokalt odlade majskolvar med blasten kvar. Jag vägrar äta sådan där blöt, inplastad majs som säljs året runt. Eller fryst. Kalla mig snobbig, men har man väl provat purfärsk majs vill man inte ha något annat.

Den godaste majsen jag ätit har varit dels här hemma på Öland, och i en bergsby i Indien. Den på Öland åt jag ute på fältet helt rå. Jag hade ingen aning om att man kunde äta rå majs, men när jag stod därute i leran och på bondens inrådan smakade den nyplockade majsen, förstod jag med ens vad amerikanarna menar med sitt prat om ”sweet corn”. Majsen smakade sött, färskt och alldeles underbart.

Den andra minnesvärda majsupplevelsen ägde som sagt rum i Indien, dit jag åkte för att närvara på min systers färgsprakande bröllop för sex år sedan. Det var veckan efter vigseln, ett par dagar innan vi alla blev magsjuka av en ljusrosa kycklingepisod i centrala Bombay, och vi fortfarande hade modet och viljan kvar att prova all mat som kom i vår väg. En kvinna i röd sari och rasslande guldarmband delade ut majskolvar från ett litet gatustånd. De var nygrillade och smaksatta med pressad limejuice, salt och ett uns chili, och vi åt dem med andakt med våra hennamålade händer.

Skulle jag lägga till ett tredje majstillfälle på listan, skulle det bli häromveckan när vi åt majskolvarna med parmesansmöret på bilden här intill. Barnet hade somnat, det var lördagskväll och vi kunde sitta ute fastän vi var en bra bit in i september. Ibland behöver man inte gå längre än till sitt eget kök för att få en minnesvärd matupplevelse. Men inspiration från andra platser kan man å andra sidan aldrig få för mycket av, oavsett om den kommer från ett lerigt fält strax utanför Färjestaden eller en bergsby en dags bilfärd utanför Bombay.

----------
Grillade majskolvar med parmesansmör, 4 portioner
4 st majskolvar
----------
Parmesansmör:
100 g rumsvarmt smör
1 lime – rivet skal + 1 msk pressad saft
75 g parmesanost + extra till garnering
Chilipulver
Peppar
Salt

Lägg de oskalade majskolvarna helt i blöt i minst 30 min. Ta sedan upp dem och grilla dem i ca 10-15 min på indirekt värme vid sidan av kolen, fortfarande oskalade. Detta är likvärdigt med att förkoka majsen. Dra sedan bak blasten, och grilla majskolvarna i ca 5-10 min ovanför kolen tills de får fin färg. Försök hålla blasten utanför grillen när du gör det.
Parmesansmör: Mät upp smör i en bunke, tillsätt lime. Finriv parmesanosten, och tillsätt även den. Vispa med elvisp tills det blir krämigt. Smaka av med lite chilipulver, peppar och salt. Bre på rikligt av parmesansmöret på majsen vid servering, och garnera med lite riven parmesanost. 

onsdag 5 oktober 2016

Ölands Skördefest 2016

I helgen var det skördefest på Öland. En av årets bästa helger här på ön, och i år hade vi dessutom riktig tur med vädret. Solen strålade från en blå himmel, luften var klar och höstfärgerna sprakade. 

Natten mellan fredagen och lördagen är det alltid Konstnatt, då lokala konstnärer ställer ut sina alster på ön. Det är även en hel del annat som händer, många loppisar och restauranger och caféer som har öppet. Egentligen tror jag inte att det finns ett enda ställe på Öland som har stängt den här kvällen. Mamma, jag och min bonussvärmor Anette lämnade män, barn och hundar hemma ett par timmar och åt middag på StrandNära.


Dubbelpanerad zucchini stod på menyn...

...och finfin torskrygg.

Bäst av allt var ändå efterrätten - pots de crème au chocolat med ingefärspäron, nypon och hösthallon. Och lite vispad grädde och salt kolasås. Som vanligt var garneringen en fest för ögat.

Man kunde fika också, på en pumpakaka som påminde lite om morotskaka. Nu hade vi tyvärr ingen plats kvar för fika, men jag hoppas att pumpakakan kommer att finnas kvar på fikamenyn några veckor till. Öland svämmar ju över av pumpor just nu.

Sedan var vi kulturella och tittade på konst. Till de öländska konstnärernas favoritmotiv hör får, Alvar och strandängar.

Dagen därpå åkte vi en sväng till Glömminge på mellersta Öland och tittade på retroprylar till överpris och åt hemmagjorda kroppkakor.

Och köpte småkakor! En av de bästa grejerna med skördefesten är alla som säljer hembakta kakor och egenkokta syltar och marmelader. Ofta är det damsektioner i sportklubbar, eller matintresserade tanter som har bakat och syltat. Och när det gäller trovärdighet och talang i den grenen är det inte många som slår de öländska damerna på fingrarna. Vi bunkrade kakor och sylt för allt vad tygen höll.


 På väg ner mot södra Öland stannade vi till vid Kastlösa Mejeri, som renoverats med varsam hand av ett par Stockholmare och håller öppet sommartid och under skördefesten. Nästa sommar ska jag garanterat åka hit och äta och fika.

Visst är det snyggt? Synd att det inte är öppet året runt. 



Tvärs över gatan serverades det mat i en trädgård, vilket är ganska typiskt för skördefesten.

 Vi fortsatte vår tur söderut på ön ner till Ventlinge, för ett besök i den omåttligt populära majslabyrinten. Årets tema på konsten var insekter.



Precis som i Kivik görs det varje år en skördetavla, fast med lök istället för äpple. Här är årets variant.