onsdag 5 augusti 2015

Stora Rör på Öland

Där avståndet är som allra kortast mellan Öland och fastlandet ligger den lilla byn Stora Rör. När jag var liten brukade vi segla dit och köpa glass och några bitar godis, som man fick med sig i en liten papperspåse med färgglada cirklar på. Kommer ni ihåg de påsarna? Numera åker man hit för de goda bullarnas skull.

Mormors café och Stenugnsbageri serveras de godaste kardemummabullar jag ätit. De bakar nya bullar på löpande band eftersom de är så populära, så ofta har man turen att få en varm bulle med knäckiga bitar runt omkring. Kanelbullarna är också riktigt goda, men kardemummabullarna är strået vassare. Jag tror att hemligheten har med mycket smör att göra. Olof och jag brukar äta två var när vi är där. Riktigt finkaffe har de också.


De erbjuder även smörgåsar, och har ett intilligande litet juicemagasin med viss hipsterfaktor.

Ett par hundra meter uppåt i byn ligger en nyöppnad lanthandel i gammal stil.


De säljer praliner, oljor, marmelader och annat gott...

...men det bästa av allt är att de har tryffelpecorino! De samarbetar med en gård i Italien där osten kommer ifrån. Och så har de lokalt kött från de bästa producenterna i trakten här hemma, samt en del charkuterier från Italien.


De kör konceptet hela vägen, och stoppar ner varorna i papperspåsar i gammal stil. Då är det extra roligt att handla! Så om ni är ute på Öland och söndagsåker, missa inte Stora Rör. Bullarna är väl värda ett besök i den här blåsiga lilla byn. Det finns även en restaurang som heter Stora Rörs Hamncafé ifall man är hungrig på något matigare. Där har vi aldrig ätit, men jag har hört att maten ska vara bra. Om inte annat kan man ju alltid flanera omkring och hoppas på att få se någon ur familjen Skarsgård, då de har sommarstuga här. Än så länge har jag dock missat dem...

söndag 2 augusti 2015

Melonsallad med fetaost, parma och mynta

Den här maträtten hade jag tänkt lägga ut en varm och solig dag och tipsa om att det är en perfekt lunch på stekheta sommardagar. Nu har det ju inte varit så många sådana i år, men man kan ju faktiskt äta melon med fetaost, parma och mynta ändå, oavsett hur bra eller dåligt vädret är. Det är bara att skära en vattenmelon i bitar, smula över fetaost, toppa med myntablad och parmaskinka, och ösa på rejält med svartpeppar, lite salt och en god olivolja, så är det klart. Ett skiva surdegsbröd kan också vara gott till.

Och hörni, till något helt annat - nu ska jag faktiskt använda bloggen i tävlingssyfte här, det har jag inte gjort på över fem år, men den här gången är det verkligen värt det. Ni vet Loopia, de som har webbhotell och domännamn och sådant? Jag har ju mitt domännamn www.baraenkakatill.se via dem, och nu fyller de 15 år, vilket de firar med en tävling där man kan vinna en flådig MacBook air värd nästan 20 000 kr. Och en sådan vill jag verkigen ha, för min dator här hemma är katastrofal, stänger av sig i tid och otid, hänger sig och ger mig gråa hår i förtid. (Eller så är det bara dags att bli gråhårig, jag vet inte.) För att vinna ska man skriva en reklamtext åt dem, och eftersom de har webhotell och finfin service är mitt bidrag följande: "Loopia - webbhotellet med femstjärnig roomservice". 

måndag 27 juli 2015

Villa Famiglia i Vassmolösa

Igår eftermiddag åkte vi på utflykt till ett helt fantastiskt ställe - Villa Famiglia i Vassmolösa strax utanför Kalmar. Det är en medelhavsträdgård med ett orangeri där man kan fika, äta en bit mat eller ta ett glas vin.

Hade jag vetat att de serverar pasta och pizza hade jag inte ätit lunch innan. Olof drack italienskt öl, och jag tog en finfin cappuccino som smakade precis som den ska göra på ett italienskt café. Barnet höll sig till majskrokar.


Lily matade pappa med krokar och smörgåsrån. Hon är en riktig liten feeder, precis som sin mamma. Då och då avbröt hon sig för att peka mot taket och försöka säga lampa. Lampor är väldigt i ropet just nu.


Ett utvalt utbud av pasta, balsamvinäger och andra godsaker finns till försäljning.

Efter fikat inne i orangeriet gick vi ut i den stora trädgården, som verkligen var som att landa rakt i Toscana. Lily försökte som vanligt klättra på allt som gick att klättra på. Hon har ambitioner, utan tvekan!


Trädgården är full av vackra detaljer. Den som vill kan även köpa med sig terracottakrukor hem, de finns i alla möjliga storlekar. Och kryddväxter säljer de också, och olivträd och citrusträd.


Nu var det lite blåsigt igår, men är vädret vackert kan man fika ute i trädgården, bland olivträden och örterna, med utsikt över hästhagarna.

Det finns mycket att se i trädgården, både för liten och stor. Lily spanar in lejonkranarna och undrar varför vi har så svenniga kranar hemma i vårt badrum.



Visst är det vackert? Jag blir så glad när jag hittar nya pärlor i omgivningen där jag aldrig varit förut! Efter en snabb koll på deras hemsida kan jag även konstatera att de erbjuder boende också, fixar fester, konferenser och bröllop, samt att nästan alla möbler och krukor i trädgården går att köpa. Helst av allt skulle man väl vilja köpa hela trädgården och frakta hem den.

Hit lär vi åka fler gånger, och nästa gång ska jag se till att vara hungrig!

lördag 25 juli 2015

Utflykt på morgonen

Imorse var det någon som väckte oss tidigt, så när frukosten var uppäten och disken undanplockad var klockan fortfarande inte ens åtta. Eftersom de ständigt pessimistiska väderprognoserna utlovade regn från lunchtid (vilket jag kan live-konfirmera i skrivande stund) passade vi på att åka på en morgonutflykt.

Vi packade in hund och barn i bilen och åkte till Lerkaka strand, som ligger på Ölands östra sida.

Sanden var ljus och mjuk med grästäckta sanddynor i bakgrunden, lite som på Böda Sand, fast utan människor.

Folktomheten kan i och för sig ha berott på att klockan var runt 9 på morgonen och det var blåsigt och småkallt. Bally höll sig undan vågorna som han brukar. Man kan ju bli blöt om tassarna, hemska tanke.


Och nu är vi hemma igen, och regnet droppar från en grå himmel, vilket SMHI menar ska fortsätta fram till klockan 21 ikväll. Och nu åskar det också, så nu får jag väl dra ut sladden ur datorn. Häpp!

onsdag 22 juli 2015

Garaget i Höganäs

Det händer grejer i Höganäs! När vi var där sist för två år sedan fanns i stort sett bara saluhallen och Magasin 36 på samma yta, numera har det byggts ut med fler butiker och det här fantastiska mathaket - Garaget!

Så här ska en hamburgare smaka. Den här burgaren var så god och perfekt att den får 10 glada burgare av 10 på hamburgerskalan. Det är nog bara Flippin Burgers burgare i Stockholm som kan mäta sig med den här hamburgaren, utav de jag har smakat. Den var otroligt saftig, vilket nog kan tillskrivas en rejäl fettmängd. Fett är gott, så är det bara.

Vi hade bokat bord för att vara på säkra sidan, då det var lördag och stället är ett populärt tillhåll.

Det fanns annat på menyn också, men cheese & fries kändes som ett givet val.

Inredningen var störtskön, och passade maten perfekt. Det är kul när ett ställe gör en grej till 100%. Garagets ledord är junk food royal, motorer, öl och musik.


Ska ni till Höganäs och botanisera i saluhallen eller flukta på flådig inredning på Magasin 36, missa inte att äta här. En bättre burgare får ni leta väldigt länge efter, sanna mina ord.

söndag 19 juli 2015

Halloumi på grillen

I sommar har vi grillat mycket halloumi. (Att säga sommar är väl att ta i, men kalendern visar ju ändå på juli, även om termometern visar på typ april eller möjligtvis oktober.) Halloumi är gott och mättande, och vi brukar ha det i lunchsallader och som tillbehör till grillat. Halloumi trillar ju ofta ner genom gallret när man grillar den, men kör man den i en tålig stekpanna på grillen blir den perfekt. Den får en mycket jämnare stekyta, och den slipper offras ner i grillens skärseld nere bland kolen. Men oavsett om du steker den på spisen eller på grillen - snåla inte på fettet! Den ska bada. Ingen annan behöver få veta hur mycket olja du egentligen har använt, låt dem bara hållas i häpnad över hur GOD halloumin är som du har tillagat.

Här på Öland har vi hittat en halloumi gjord på komjölk som heter Alvaroumi. Den finns lite här och var på Öland, och har ni vägarna förbi i sommar är den ett hett tips. Ställen som säljer den är bland andra Skördebutiken utanför Ölands Köpstad och Stenladan i Algutsrum.

onsdag 15 juli 2015

Leilas råa tomatpasta - nya favoriträtten!

Jag har en ny favoritpastarätt! Det är Leilas råa tomatsås till pasta, som är den maträtt jag har lagat överlägset flest gånger ur hennes nya kokbok The fresh foodie. Man behöver alltså inte koka ihop den här såsen, utan man kramar ihop den i en bunke medan spaghettin kokar på spisen. Raw alltså. Väldigt hippt, men egentligen inget nytt. Folk har säkert gjort sås på det sättet i hundratals år. Men just det här receptet är verkligen toppen. Man halverar tomater, lägger dem i en bunke och kramar ihop dem med händerna tillsammans med basilika, mynta, olivolja, honung och pressad apelsinsaft. Maträtten smakar inte apelsin, men den bidrar nog till lite sötma. Jag tar mig friheten och publicerar Leilas recept här, och passar samtidigt på att tipsa om att köpa boken, den är verkligen hyvens! Originalreceptet finns även här, på Leilas blogg.

Rå tomatpasta, 4 portioner
spaghetti för 4
2 pkt (totalt 500 g) cocktailtomater, gärna i olika färger
1 vitlöksklyfta
saften av en halv apelsin
1 msk honung
2 msk olivolja
en kruka färsk basilika
en kruka färsk mynta
flingsalt
svartpeppar
----------
1 pkt buffelmozzarella till servering (mitt eget tillägg)

Gör såsen medan du kokar spaghettin. Halvera alla tomater och lägg dem i en bunke. Skiva vitlöksklyftan så tunt du kan. Pressa ner en halv apelsin, och tillsätt honung och olivolja till bunken. Plocka bladen från basilikan och myntan, och riv sönder dem lite med händerna. Salta och peppra. Nu börjar det roliga! Stoppa ner handen i bunken och krama tomaterna så att de går sönder lite och allting blandas och gottar till sig. Häll av pastan när den är klar, och blanda den med den råa tomatsåsen. För lite extra lyx - riv en buffelmozzarella i bitar med händerna och garnera med. Ringla över lite extra olivolja, dra något extra varv med pepparkvarnen och servera. 

söndag 12 juli 2015

Dop i Älmhult

Igår var vi på barndop i Älmhult! Syrrans lille son Rahi skulle döpas. Här poserar Lily och jag utanför kyrkan. Lily var som synes mycket taggad.

Syrran hade skrivit och komponerat ihop en jättefin sång som hon och Vimal framförde. Mamma och jag grät ikapp i bänkraderna.

Lille Rahi sov sig igenom större delen av dopceremonin, och fann sig snällt i att få vatten på huvudet. 


Så länge det sjöngs och spelades tyckte Lily att det var roligt. Sedan smet hon. När det var dags för fotografering framme vid dopfunten stod hon och drog klänningskjolen upp och ner likt en cancan-dansös på Moulin Rouge, och visade upp den lilla magen och blöjan för alla gästerna. Vet inte vem hon har ärvt det draget av? Själv tar jag inget ansvar.

Vimals familj var på besök från Indien, och kvällen innan dopet blev vi bortskämda med en rejäl indisk middag. Det var kyckling i curry, sån där paneer-ost i god sås, indiskt bröd, snacks före maten och massa annat gott. Vi fullkomligt rullade tillbaka till Ikeas värdshus där vi bodde. (I syrrans hus huserade ännu fler släktingar från Indien, därav hotellvistelsen.) Men Ikeas värdshus rekommenderas varmt! Billigt, bra frukost, bra rum som dessutom verkar ha bra ljudisolering, enligt de andra småbarnsfamiljerna jag pratade med som också haft barn som hållit serenad nattetid. Olof snattade för övrigt med sig hårtorken därifrån av misstag, så imorgon får jag ringa ett pinsamt samtal till hotellets reception och be om ursäkt å min kleptoman-makes vägar.

Doplunchen hölls på Möckelsnäs herrgård, ett jättefint ställe någon mil utanför Älmhult vid sjön Möckeln.


De flådiga pelarna och inredningen i matsalen förde tankarna till Raffles Hotel i Singapore, stället som blivit känt för sina Singapore Slings. Det var ju för övrigt där som Nonne och Vimal träffades. Inte på Raffles hotell, men i Singapore, där de båda läste en MBA-utbildning. De åt så långsamt att de alltid var kvar sist i matsalen, och det var så det började. Och nu har de två barn och bor i Älmhult, och vi har fått lära känna Vimals härliga familj från Bombay. Tänk vad det kan löna sig att äta långsamt!

Efterrätterna var fint dekorerade och rejält tilltagna. Och sådant gillar vi ju.

Ingen mesig liten crème brulée här inte!