måndag 31 januari 2011

Vinterfika i Gårdby

När Lena var och hälsade på från Stockholm förra helgen åkte vi till favoritfiket Gårdby Café och Lanthandel på östra Öland. Deras varma choklad med vispgrädde och marshallows är bara en av alla anledningar att åka dit.

 Som ni ser själva så har man det ganska trevligt i Gårdby.

Morotskakan är minst lika god som kladdkakan på 70% choklad, ibland är det svårt att välja när man står bakom disken med alla godsaker som tronar upp sig, och som gör ett riktigt bra samarbete med att spä på beslutsångensten ytterligare.

Gamla behållare, skulle jag misstänka. Olof gillar att fota detaljer, och har alltid haft en förkärlek för ruffiga gamla saker. (Vilket bådar gott för min ålderdom.) Mest av allt gillar han att fota fallfärdiga gamla dörrar i den grekiska övärlden. Hittar han dessutom en flagnad gammal fönsterlucka att föreviga är lyckan total.

Ett långt ifrån grekiskt stilleben, men väl ett öländskt! Den töande snön skvallrar om att våren inte är alltför långt borta nu.

Lena och jag utanför deras lilla inredningsbutik Sigfrid Rudbergs Diversehandel, som säljer underbart vackra ting i lantlig stil, blandat med lite chabby chic och fransk lantgårdsromantik. Själv fick jag med mig några skålar från IB Laursen att ha glass i, som jag redan hunnit inviga flera gånger om. Absolut värt ett besök om ni har vägarna förbi Öland!

söndag 30 januari 2011

Pannacotta på blåbärschoklad

Den här lilla desserten är resultatet av ett lyckat experiment, som blev av för att jag äntligen fick ändan ur vagnen och rensade i köksskåpet. Det är fascinerande vad mycket man kan hitta i sitt köksskåp; tysk marsipancappuccino (vars utgångsdatum tyvärr inte kunde jämföras med George Clooneys) en mobilladdare, mandelbiskvier och ett paket blåbärschoklad. Tillsammans med ett paket grädde i kylen hade skåpets nyfunna rester stor potential. (Bortsett från mobilladdaren och marsipankaffepulvret.) Blåbärschokladen från Lindt blev en fin pannacotta, och mandelbiskvierna tillsammans med några tinade blåbär och nyvispad grädde blev en god topping. Mycket lyckat!

Pannacotta på blåbärschoklad, 4 pers
1 pkt blåbärschoklad, 100 g (t ex Lindt)
3 dl vispgrädde
2 msk socker
2 gelatinblad

Mandelbiskvitopping
1 dl vispgrädde
1 msk gelésocker (eller vanligt socker)
2 msk blåbär (färska eller frystinade)
en liten näve mandelbiskvier, hackade

Börja med att lägga gelatinbladen i blöt i en skål med kallt vatten i minst 5 minuter. Låt grädden koka upp tillsammans med sockret, ta av från värmen och rör ner gelatinbladen och sedan blåbärschokladen som du brutit i bitar. Rör till en slät smet, och häll upp i portionsformar som får stå i kylen i minst 3 timmar.

Till mandelbiskvitoppingen vispas grädden med sockret mjuk och fluffig, och mandelbiskierna grovhackas, eller bara mortlas om du är lat. Rör försiktigt ner blåbären i grädden, tillsätt mandelbiskvihacket och vänd runt. Toppa pannacottorna med gräddfluffet strax före servering.

lördag 29 januari 2011

Jamie does...

Den allra senaste Jamie-boken har inte kommit ut på svenska än, men det är nog bara en tidsfråga innan den fyller hyllorna i bokaffärerna så att vi hungriga svenskar kan bläddra i den, köpa med oss den hem och längtansfullt drömma oss bort till varmare nejder när vi tittar på de vackra bilderna från Jamies senaste matresa.

I den här boken har han besökt Italien, Frankrike, Marocko, Grekland, Spanien....

...och Sverige! I sitt inledande stycke om sin matresa till Sverige skriver han att det var vårt land som blev den största överraskningen. Eller som han själv uttrycker det; "Swedish food is big, bold, brave and definitely up there with the best in the world". Så det så. Svenska recept han bjuder på i boken är bland annat de självklara köttbullarna, ärtsoppa, gravad lax, pytt i panna och Janssons frestelse. Han hinner även med en tur i lingon- och kantarellskogen, för att sedan avrunda med en försvenskad variant av caesarsallad där parmesanen har bytts ut mot västerbottenost, krutongerna består av rågbröd och där dill får sätta sin svenska prägel på salladen.

fredag 28 januari 2011

Pasta med het salami

Ikväll bjuder jag på pasta med het salami. I alla fall i bloggen, för i verkligheten sitter jag vid datorn och dricker fredagsvin medan Olof lagar färsbiffar och gnolar på låtar som var populära för väldigt länge sedan. Det här receptet kommer från Paolo Robertos senaste bok Italiensk fastfood, och i ingredienslistan finns en salami med som heter ventricina piccante. Jag var ytterst fördomsfull när jag med inköpslistan i hand begav mig till ICA MAXI i Kalmar och tänkte på ren kalmaritiska att "dä gau inte" att hitta något med det namnet i charkdisken. Dessutom var killen i charken alldeles för ung för att ha koll på sådana seriösa korvsorter. Trodde jag. Killen knockade mig fullständigt genom att föreslå olika korvar som var olika starka, som hade svåruttalade namn, kom från olika orter och som passade till olika saker. Så hatten av till den unge killen i MAXIs charkdisk, och även till Paolo som har gjort en hyvens receptbok. Efter att ha bläddrat i den en hel kväll drömde jag även om Paolo på natten. Men eftersom Olof läser bloggen ska jag nog sätta punkt där...

Pasta med het salami, 4 personer
500 g orecchiette eller annan kort pasta liknande den på bilden
ca 200 g het salami, gärna ventricina piccante, i tärningar
ca 4 msk olivolja
1 hackad lök
1 pressad vitlöksklyfta
1,5 dl vitt vin
2 msk pinjenötter
250 g körsbärstomater, halverade
ca 70 g rucola
1 dl riven parmesanost
salt och peppar

Börja med att koka upp pastan, och gör resten under tiden; fräs den hackade löken i olivoljan i en stekpanna, tillsätt den pressade vitlöksklyftan, fräs en stund till och häll sedan på vinet och låt puttra i ca en minut. Tillsätt den tärnade salamin och pinjenötterna, puttra en minut till och smaka av med salt och peppar ifall det behövs. Salamin jag fick tag i var det sånt drag i att salt och peppar var överflödigt. Rör ner tomathalvor, fräs i ca två minuter, och avlsuta med att blanda ner rucolan. Ta pannan från värmen. Rör samman den nykokta pastan med salamiblandningen, rör ner den rivna parmesanosten (spara lite till garneringen) och servera.

I boken heter pastan Orecchiette con salame piccante, rucola e pinoli.

torsdag 27 januari 2011

Hemma igen

Då var man hemma igen efter två intensiva jobbdagar i Stockholm. Det är alltid skönt att komma hem och få sova i sin egen säng igen, hur roligt det än må vara med hotellfrukost på Scandic. Igår kväll hämtade vi mat på Kalmars bästa hämtmatställe Thai Taste. Bättre thaimat får man leta efter. I alla fall i Kalmar. Jag var för hungrig för att fotografera maten, jag är glad att jag ens tog ut den ur påsen innan jag kastade mig över den. I min frånvaro har Bally som vanligt varit extra hjälpsam och överraskat mig med att för egen tass "bädda" min säng. Ikväll tycker Olof för övrigt att vi ska gå och träna. Jag känner mig lat och hoppas i hemlighet att alla passen är fullbokade...

tisdag 25 januari 2011

Italiensk inspiration från Tyskland

I sommar planerar Olof och jag att åka till Toscana, och vi bläddrar i alla tidningar och böcker om Italien som vi kommer över, samtidigt som vi drömmer oss bort till rustika vingårdar och dammiga små vägar på landsbygden som bör upplevas från en hyrd cabriolet. Senaste tillskottet till inspirationssamlingen är den här tyska mattidningen som är en enda stor orgie i italiensk mat, som min tyska kompis Meike har skickat till mig. Rubriker som "Es wird festlich" och "Schlemmen in Norditalien" låter lovande och mycket förtroendeingivande. Till skillnad från kocken längst ner till höger som har hängt på sig en spaghettimustasch. Sådant kommer man bara undan med i Tyskland. Ingen annanstans.

måndag 24 januari 2011

Grabbkväll med hamburgare och 007

När hanarna här hemma hade grabbkväll i lördags åts det hamburgare och tittades på Bond. Bortskämda Bally fick en alldeles egen specialgjord hamburgare på bara nötfärs. Ändå verkar han snegla lite mer intresserat på husses burgare. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Olof hade gått in stenhårt för sina hamburgare och gjort eget bröd, egen dressing och egna färsburgare. Allt detta när inte jag var hemma. Men nu har jag i alla fall fått smaka lite rester, och efter det vill jag aldrig mer äta köpe-dressing! Jag kan inte säga något annat än att Olofs index är väldigt högt just nu.

Hamburgare, ca 4 st stora
500 g nötfärs
1 gul lök
1 näve rostade pinjenötter
1 dl grädde
1 ägg
0,25-0,5 tsk liquid smoke water
salt och peppar
cheddarost om cheeseburgare önskas
en knaperstekt baconskiva om det önskas

Hacka löken, rosta pinjenötterna, och blanda samman med nötfärsen. Häll i grädde, ägg, liquid smoke water och kryddor. Forma till biffar och stek i smör. Lägg på cheddarostskivan i slutet av stekningen om du vill ha ostburgare. Vill du även ha bacon, knaperstek en skiva eller två.

Olofs nya upptäckt - liquid smoke! Starkt som attan smakar det, men på ett väldigt gott sätt, inte så att det gör ont i munnen, utan att det smakar mycket. Man får vara mycket försiktig i doseringen så att det inte tar över.

Olofs hamburgerdressing:
ca 300 g majonäs
1,5 dl Heinz chili sauce
1 finhackad saltgurka
1-2 tsk liquid smoke
peppar

Detta receptet är lite på en höft, var noga med att smaka av så att det blir precis som du vill ha det.

Hamburgerbröd
0,5 pkt jäst
6 dl ljummet vatten
12 dl vetemjöl + 1 dl till "doppning"
1 msk salt + 1 msk havssalt till "doppning"
1 dl sesamfrön

Lös upp jästen i det ljumna vattnet, häll i mjöl och salt och arbeta degen relativt smidig. Den ska vara lite kladdig. Låt degen jäsa i ca 2 timmar. Lägg ut degen på ett mjölat bakbord, forma den utan att knåda den till en avlång limpa, dela sedan upp den i lagom stora bitar, så stora som du tänkt ha hamburgarna ungefär. Doppa sedan de här bitarnas snittyta i en blandning av mjöl, sesamfrön och flingsalt. Låt jäsa i ytterligare 30-40 min. Grädda sedan bröden i mitten av ugnen på 250C i ca 10 min. Släng in några isbitar på en långpanna som är placerad under brödplåten, det fräser till lite och är bra för brödens skorpa.

söndag 23 januari 2011

Söndagskväll och pasta med salsiccia

Nu har min kompis Lena åkt hem till Stockholm igen. Vi har gjort rea-razzia i Kalmars affärer, fikat i Gårdby, ätit plankstek och marulk på mysiga Källaren Kronan, druckit rödvin och pratat bröllop och om cykelturer mellan vingårdar i Toscana, och konstaterat att det är exakt tio år sedan vi träffades första gången, när vi tillsammans med två andra härliga tjejer hamnade i samma lägenhet ovanför Alicantes strandpromenad som 19-åringar på språkkurs i spanska. Vi har hängt ihop ända sedan dess, och hälsat på varandra oavsett vart i världen vi befunnit oss, allt från Linköping till Macao. Stockholm må vara en bit bort, men det är i alla fall närmre än Kina. Men nu har hennes flyg hunnit lyfta och Olof och jag har gjort i ordning kvällens middag, pappardelle med kryddig korv i tomatsås. Ni hittar receptet här. Sedan väntar Solsidan och en sömnig liten hund i soffan.

lördag 22 januari 2011

Ängöl

Ikväll ska Olof och Bally ha grabbkväll, och då ska de dricka Ängöl. (I alla fall Olof.) Sedan ska det säkerligen ätas konstig korv och tittas på Clintan också. Nu dricker ju jag inte ens öl, men eftersom vi har ett eget, lokalproducerat öl här i Kalmartrakten vill jag ändå tipsa om det. Och tro mig, jag har verkligen försökt gilla öl. Inte ens ett halvår som utbytesstudent i Bremen kunde råda bot på min öltorka. När jag var ny på mitt jobb för över 4 år sedan beställdes det in öl till alla när vi satt i en hotellbar. Jag smuttade olyckligt på min öl tills Marija väste i örat på mig; "Man smuttar inte på öl, Helena! Gillar du inte öl? Vi tar in vin istället!" Och vin, det slinker ner utan problem. Gårdagens Amaronevin var precis lika gott som jag kom ihåg det.

Ängöl har i alla fall blivit otroligt populärt här i Kalmar. Det tillverkas i ett kvartersbryggeri i stadsdelen Ängö i Kalmar, och när det kommer in en laddning av det på Systembolaget i stan säljer det oftast slut på nolltid, och ölen går åt som smör i solsken även inne på utvalda pubar i stan. Vill man få tag i ölet utomsocknes kan man se återförsäljarna här, det finns bland annat i Stockholm också.

fredag 21 januari 2011

Lavendelsemifreddo

De senaste tre fredagarna har jag gjort lavendelsemifreddo som sedan intagits i favoritfåtöljen, fredagstrött och gäspandes ikapp med Bally och Olof, men ändå väldigt nöjd. Jag är helt besatt av lavendelsemifreddo just nu, man kan utan tvekan säga att jag är inne i en lavendelfas. Förra året gjorde jag lavendelglass som man tillagade genom att sjuda glassmeten på spisen för att den långsamt skulle tjockna. Dels tar det tid, och i ärlighetens namn så tycker jag inte om att göra glass på spisen. Den tjocknar ju aldrig! Precis som min syster. Den här semifreddon görs istället på enkelt hederligt vis genom att äggulor vispas med socker och blandas med nyvispad, mjuk grädde. För att få till lavendelsmaken gör jag istället min egna lilla "syrup" genom att koka lavendelblommor med vaniljstång i en skvätt grädde, sila bort blommorna och sedan blanda ner den koncentrerade, ovispade lavendelgrädden i resten av smeten. Sedan fryser man allt i ett par timmar. Blir perfekt! Lavendelglass smakar oväntat och underbart. Lite som att få tillbaka pengar på skatten.

Lavendelsemifreddo, 6 portioner
4 dl vispgrädde + ytterligare 0,75 dl
4 ägg, separerade
1,75 dl strösocker
1 vaniljstång
knappt 0,25 dl torkade lavendelblommor

Separera äggen, och vispa äggvitan vit och fluffig i en bunke. Vispa ihop äggulorna tillsammans med sockret i en annan bunke. Vispa grädden i en tredje bunke. Ropa på en butler som kommer och diskar efter dig. Häll 0,75 dl ovispad grädde i en kastrull. Dela vaniljstången på mitten, snitta upp den och skrapa ur fröna med en vass kniv. Häll ner frön och stång i grädden, och häll i 0,25 dl lavendelblommor. Låt koka upp, och sila sedan bort blommorna och vaniljstången. Fröna slinker igenom silen ändå. Vispa ner den koncentrerade lavendelskvätten i äggsmeten. Vänd sedan ner den vispade grädden i äggsmeten, och avsluta med att vända ner de uppvispade äggvitorna i smeten. Rör om försiktigt, och häll upp i en eller flera som du ställer i frysen. I mindre formar räcker det ofta med ca 3 timmar i frysen, den ska inte vara helt genomfrusen. Ska den inte serveras samma dag - låt den tina långsamt i frysen ca 20 minuter innan servering för bästa konsistens.

torsdag 20 januari 2011

Korvgrillning i öppna spisen

För ett tag sedan skulle vi vara duktiga och skotta taket på sommarstugan. Sådana åtaganden kräver ofta en motiverande belöning i form av förtäring av mindre nyttiga livsmedel. Vi hade laddat upp med engångsgrillar, korv och bröd. Dessvärre var kusin Carl och jag tvungna att vara hemma och ha sjukstuga och kunde inte följa med. Vädret var lika risigt som vi var, så dagen avslutades istället med att den inhandlade korven grillades i öppna spisen hemma hos oss.

Olof tog med sig Bally ut på en pinn-raggar-runda, och kom hem med fina pinnar som han täljde till som vi kunde spetsa våra oskyldiga små korvar på. Sen var det bara att hålla dem mot elden och vänta!

Vimal fokuserar. Här ser det ut som att han tröttnat på att vänta och helt sonika kört in korven rakt in i elden. Det har han förmodligen också. Nästa gång det är dags för grillning i öppna spisen ska jag köpa hem marshmallows, så att vi kan grilla efterrätten också!

onsdag 19 januari 2011

Veckans vintips

Idag tipsar jag om mitt favoritvin - alla kategorier; A Amarone, ett vin som är så gott att det trots sitt ganska dyra pris är värt varenda krona. Jag har druckit det både till nötkött och till chokladprovning, och det passar lika bra vid båda tillfällen. Alpha Zeta står det på flaskan. Olof och Bally påpekar lite förnärmat att det redan finns två alfahanar här i huset, och att den här vinflaskan som bäst kan komma på tredje plats. Jag är klädsamt tyst och håller mina åsikter för mig själv. Ni som vill förkovra er ytterligare kan läsa om vinet här. Flaskan på bilden ska avnjutas på fredag kväll tillsammans med lammköttet som vi ska äta när min kompis Lena kommer hit från Stockholm för en mysig tjejhelg. Jag längtar! 

tisdag 18 januari 2011

Surdegarnas fortsatta öde

Här kommer bildbevis på att det faktiskt blev limpor av surdegarna Fredriksson och Stefan!  Efter att ha blivit av med min surdegs-oskuld till de här båda herrarna kan jag konstatera att det hela tar lång tid, att man får tugga brödet ganska mycket, samt att man känner sig väldigt nöjd med sig själv när brödet är klart. Fredriksson var en rågsurdeg och Stefan var på vete. Stefan var det betydligt mindre jobb med, mycket kortare jästid och dessutom blev slutresultatet bättre, så om det när något bröd jag kommer att baka igen så är det surdegsbrödet på vete.

Stefan hade till att börja med lite separationsångest och ville inte släppa taget från min hand.

Här har han dock släppt taget, blivit vänd några gånger och lagt sig till rätta för att börja jäsa.

Surdeg på vete (Stefan)
Dag 1
2,5 dl vetemjöl
2 dl fingervarmt vatten
1 msk flytande honung

Dag 3
1,5 dl vetemjöl
1 dl fingervarmt vatten

Dag 4
samma som dag 3

På dag 1 vispas mjöl och vatten samman med lite honung, och ställs sedan i en glasburk där det får stå orört till dag 3. Täck burken med lite plastfolie, men låt ändå lite luft ha möjlighet att komma in, och ställ gärna burken lite varmare, som i skåpet ovanför kylskåpet där det ofta är lite varmare än på diskbänken. På dag 3 vispar du ihop mjöl och vatten, och vispar ihop det med den "gamla" röran. Häll tillbaka allting i glasburken och sätt på plastfolien igen. Gör likadant på dag 4, och låt det stå framme ett dygn. Ska du inte baka ut brödet på dag 5, ställ då in surdegen i kylskåpet på dag 5. Receptet på brödet Stefan finns här, hos Pain de Martin. Han har beskrivit så bra hur man gör att jag helt enkelt bara länkar dit.

Här har vi Fredriksson som är bakad på surdeg av råg. Även det receptet finns noggrant återgivet hos Pain de Martin, ni hittar det här.

Surdeg av råg (Fredriksson)
Dag 1
2,5 dl rågmjöl
2 dl fingervarmt vatten
1 msk flytande honung

Dag 3
1 dl rågmjöl
1 dl fingervarmt vatten

Dag 4
samma som dag 3

Man gör precis likadant som jag beskrivit ovan, precis som med surdegen av vete. Recepten på surdegsgrunder kommer från Leilas bok One more slice. Nu har jag ju bara provat de här två recepten, och är långt ifrån en surdegsexpert. Det finns säkert surdegsbröd på råg som är mycket godare än vad Fredriksson var. Men nu har jag i alla fall provat, och jag har sedan dess gjort slut med rågsurisen Fredriksson (det var ett gemensamt beslut), och bestämt mig för att bygga vidare på min relation med vetesurdegen Stefan. Men den stora konkurrenten Jästpaketet spänner musklerna i kylen och lockar med sina fördelar, så vi får väl se hur länge Stefan hänger med...

måndag 17 januari 2011

Lammkött!

Ja, nu är det ju inte Olof som är lammköttet här, han fyller 34 i höst och kan knappast gå under den rubriken. Men i och för sig är ju allting relativt, Olof kan ju såklart vara lammkött för någon annan... För att hålla mig till ämnet, så är det i alla fall lammstek som det här inlägget handlar om. För ett tag sedan gjorde vi ju vår första lammstek, och det blev verkligen fantastiskt gott. Om sanningen ska fram så var det faktiskt Olof som var projektledare för lammköttet, men jag skulle ändå vilja kalla det för team work. Jag beställde ett stycke lammkött från Ölands Bistro och Deli för att vara säker på att få närproducerat, fint kött. Vi var nio personer som skulle äta lamm, och köttbiten som vi fick på 1,5 kg räckte gott och väl.

Efter att lammköttet putsats band vi ihop det med ett snöre för att det skulle hålla ihop, sedan klappade vi in det med lite olja, salt och peppar. Vi skar tunna skivor vitlök, minst tre klyftor, som vi kilade in lite här och var i små snitt, och klappade in blad från en halv kruka rosmarin runt hela lammstycket. Därefter brynte vi det hela runt om i smör i en stekpanna, för att sedan sätta in köttet i mitten av ugnen på 150C i ca 45 min. Att bestämma vilken innertemperatur köttet skulle ha var lättare sagt än gjort, på flera ställen på internet påstods köttet vara rosa från allt mellan 55-70C i innertemperatur. Efter noga övervägande (och en hel del tjafsande) valde vi att ta ut steken när innertemperaturen nått 65 grader. Då var den fint rosa inuti, men nästa gång ska vi ta ut den vid 62-63C, för oss får köttet gärna vara ännu mer rosa. Efter att köttet tagits ut ur ugnen virade vi (jaja, Olof då) in det i aluminiumfolie där det fick vila i minst 30 minuter (det gör mycket för saftigheten), medan vi åt förrätt. Lammet serverades sedan med potatisterrin, rödvinssås och Tessans getoströra. Lovorden haglade, jag sippade nöjt på mitt vin och Olof kände sig manlig för att han så framgångsrikt tillagat ett stort stycke kött. Alla var nöjda.

söndag 16 januari 2011

Godaste rödvinssåsen

Igår efter att Fredriksson och Stefan blivit finfina surdegsbröd begav vi oss hem till ett par goda vänner för ett förstaklassigt matsurf. Ylva (den ultimata värdinnan) bjöd på piggelindrink, kantarell- och ostfyllda krustader, biff Rydberg och chokladfondue. Jag var i sjunde mathimlen, och är fortfarande mätt. Dock inte alltför mätt för att göra en utläggning om rödvinssås! Den här såsen har jag serverat tillsammans med potatisterrin och lammkött, och den går hem hos alla. Inför mitt såskok provianterade jag rödvin på Systemet, och tjejen jag fick hjälp av sa att man kan ha i stort sett vilket rödvin som helst när man gör rödvinssås, man behöver inte alls punga ut med pengar på något dyrare vin. Däremot kan det vara bra att välja ett lite kryddigare vin för att få en mustigare sås, så jag valde ett sådant vin i 60-kronorsklassen. Sedan var det bara att börja koka!

Rödvinssås, minst 10 personer:
3/4 - 1 flaska rött, kryddigt vin
3 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 msk oxfond
2 morötter
1 lagerblad
1 msk tomatpuré
1 nypa socker
1 msk balsamvinäger
3-4 msk maizena redning för bruna såser

Hacka schalottenlökarna och fräs dem i en kastrull i lite smör. De behöver inte hackas så noga, såsen ska ändå silas sedan. Skär morötterna i slantar, och låt dem få fräsa med. Skär vitlöken i bitar, och fräs den också. Häll på vinet och tillsätt fond, lagerblad, tomatpuré och socker. Låt koka till såsen har reducerats till hälften. (Tar ca 15 minuter) Sila då såsen så att den blir helt slät, häll tillbaka den i kastrullen och red den sedan med maizena för mörka såser. Räkna med att det nog går åt säkert 3-4 msk redning. Efter att ha kokat närmare 1 minut med maizena brukar såsen bli tjock, ibland får man ha lite tålamod. (Och inte göra som jag gjorde en gång och ösa i halva paketet bara för att det tog mer än 3 sekunder för såsen att tjockna. Det är bättre att prova sig fram. Blir såsen för tjock är det bara att späda med lite vatten.)

lördag 15 januari 2011

Bagarstuga och lördagssemla

Idag håller jag mig hemma och går runt i pyjamasbyxor och umgås med Fredriksson och Stefan. Det är dock inget vänsterprassel på gång, Olof kan vara lugn. Fredriksson och Stefan är mina två surdegar, som är mina två första surdegar någonsin. Fredriksson är av råg och Stefan är av vete. Varken de eller jag vet hur det hela kommer att sluta. Men jag tyckte att det var på tiden att jag provade på att baka ett surdegsbröd. Det verkar vara ett heldagsprojekt, för övrigt, degen ska vändas med jämna intervaller och jäsa i flera timmar i olika omgångar. Den behöver underhåll likt ett barn, det räcker inte att jag givit Fredriksson och Stefan mat och husrum och fjäskat för dem i flera dagar, snart kommer de säkert att be mig om pengar också. Men jag antar att det är okej, jag har ju ändå tänkt äta upp dem i slutändan.

Medan degarna jäser kopplar jag av med årets första semla och en latte med karamellsmak. Kanske blir det något avsnitt ur någon dvd-box också, jag får se vad som lockar mest av True Blood och Gossip Girl. Jag får fråga Fredriksson och Stefan vad de tycker. Rapport om deras fortsatta öde kommer snart.

fredag 14 januari 2011

Potatisterrin med getost och rosmarin

Terrin är ett väldigt fint ord som kan låta lite skräckinjagande men som kan vara bra att använda sig av när man vill imponera på sina middagsgäster. Första gången jag hörde ordet terrin var i samband med en julmiddag i Mariannelund. Jag tittade andäktigt på skapelsen, svalde min stulna knäck med ett gulpande läte och var öppet imponerad. Den här terrinen är i själva verket en potatisgratäng, eller kanske mer en potatiskaka eller tårta. Den är inte lika lös som en gratäng, meningen är att man ska kunna skära den i tårtbitar och servera tillsammans med något annat, förslagsvis lamm eller något annat värdigt kött. Receptet kommer ursprungligen från tidningen Lantliv, men jag har gjort några ändringar. Jag antar att ingen blir förvånad när jag säger att jag ökat mängden ost och hällt i min favoritingrediens grädde. Bland annat. Potatisterrinen räcker till ca 10 personer.

ca 1,5 kg potatis
2 dl crème fraiche (34%)
0,75 dl grädde
50 g getost/chevre
2-3 dl riven västerbottenost
en nypa havssalt
grovmalen svartpeppar
3 ägg
1 dl hackad persilja
1 msk hackad rosmarin

Skala och skiva potatisen i tunna skivor. Koka upp crème fraiche med smulad getost, västerbotteost, salt och peppar. Rör ner potatisskivorna. Rör sedan ner äggen, ett i taget, och avsluta med persiljan och rosmarinen. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten på en form med avtagbara kanter, och häll i potatisröran. Platta till den lite, och grädda sedan i nedre delen av ugnen på 200 C i ca 50 min. Kakan ska ha fått fin färg och potatisskivorna ska kännas mjuka om man känner på dem med en sticka. Låt kakan vila en stund innan servering. Ska den serveras tillsammans med kött som också ska tillagas i ugn går det bra att göra potatisterrinen tidigare under dagen och sedan förvara den i kylen, och värma på den medan den nyligen ugnsstekta köttbiten vilar i folie, medan förrätten serveras. Förutsatt att du tänkt bjuda på förrätt. Eller en drink i soffan med lite tilltugg. Eller bara ditt trevliga sällskap.

torsdag 13 januari 2011

Kalmars nya saluhall

Torsdagen idag har varit en riktigt bra matdag! Morgonen inleddes som vanligt med frukost i sällskap av lokaltidningen Barometern. Till dagens scoop i tidningen hörde Kalmars nya saluhall, en efterlängtad öppning som jag ser fram emot likt ett barn väntar på julafton. Högskolans gamla Corehouse (där man dansat tills klackarna gick av och skvallrat inne på damrummet som hade en stor, gissningsvis stulen, skylt ovanför dörrposten som indikerade fiske förjudet) ska nu byta skepnad igen. Faktumet att lokalen ska husera en köttmarknad kvarstår dock. Jag har alltid älskat att flanera runt i saluhallar och titta på ostar, hängande salamikorvar och olika röror med allsköns inlagda grönsaker. För att inte tala om alla delikatesser som marmelad, choklad och tésorter. När vi bodde i Barcelona kunde vi gå runt hur länge som helst i den stora saluhallen på La Rambla och botanisera (tills vi nådde avdelningen med flådda fårhuvuden, då brukade vi vända och gå ut igen). Kalmars nya saluhall som öppnar om några månader ska enligt Barometerns reportage från gårdagens möte med intressenter erbjuda en bistro med flådigt kaffe och en lunch utöver det vanliga, samt sälja produkter från flera olika lokala producenter i området. Jag såg i tidningen att killarna från Ölands Kvalitetsprodukter varit på mötet, ifall de börjar sälja sitt närproducerade Ölandskött där vore det toppen.

Torsdagens matdag fortsatte sedan att leverera; på lunchen åt jag goda raggmunkar i stan med min kompis Caroline, och på eftermiddagsfikat råkade chefen snorta drickchokladpulver av misstag.

onsdag 12 januari 2011

Pizzabakning på hög nivå

För några dagar sedan kom Calle och Louise över till oss med en kasse sydeuropeiska delikatesser i form av ostar, vin och charkuterier av bättre rang, och vi tog pizzabakning till en helt ny dimension. Calle och Louise hade skaffat kockmössor till oss alla fyra, för att vi skulle se riktigt trovärdiga ut.

Ska man skära i chevreost ska man göra det på ett manligt sätt! Calle anser att en yxa är lagom. Eller så kanske det är precis som med killar och stora bilar, att det ska kompenseras för något...

Fullt fokus är det som gäller när man ska flytta degen till pizzastenen. Det var inte lätt, men det gick! Till nästa gång ska vi låta kockmössorna få sällskap av en pizzaspade. Kan man få den i rosa, tror ni?

Louise och jag firar våra pizzaframgångar med att skära till limeklyftor till en hallon- och kanelmojito. Jag gör oidentifierade rörelser. Alternativt dansar jag. (Skillnaden är ofta hårfin.)

Finaste pizzabagarna Calle och Louise trivs i sina matchande förkläden som de fick när de gifte sig i somras. Den här kvällen var de inte lika uppklädda som när Olof fotograferade deras bröllop i augusti, men minst lika kära och glada! Det här med att gifta sig verkar himla trevligt...

Bildbeviset på att det faktiskt blev pizzor av bakorgien. Den här pizzan är toppad med bacon och chevre. En annan toppades med brie och rucola, och en tredje med mozzarella, parma och champinjoner. Vår baksten som vi köpte för att göra pizzor på grillen med i somras funkade precis lika bra i ugnen, och det blir verkligen bättre med pizzastenen än utan, pizzans botten blir mycket finare och godare. Stenen ska vara lika varm som ugnen, 225C, innan man lägger en pizza på den. Sedan får pizzan vara inne tills den har fått fin färg, ca 15 min. Recept på pizzadeg och tomatsås hittar du här.

tisdag 11 januari 2011

Månadens kokbok - Halv åtta hos mig

Den här veckan har Halv åtta hos mig kört igång igen, därför tyckte jag det var passande att månadens kokbok fick bli min julklappsbok som baserats på några av seriens bästa recept och mest lyckade middagstillställningar. Jag gillar programformatet, för det är så olika människor som träffas, som med allra största säkerhet aldrig skulle setts annars. I säsongsavslutningen i höstas fick vi se en somrig middagsvecka här på Öland, där Marika kammade hem segern. Marikas vinnarrecept finns inte med i boken, men ni hittar det istället här, på hennes underbara blogg Ljuvligt - hem och inredning. Jag brukar gå in där och dregla över hur fint hon har det i sitt hus och titta längtansfullt på hennes vita, smakfulla inredning, och önska att jag också kunde ha en sån där genomgående vit stil i huset. Olof fick vara projektledare för vårt arbetsrum i höstas när det skulle fräschas upp. Färgen i rummet är numera genomgående svart. Jag tänker vara projektledare för gästrummet, det ska bli vitt och vackert och prydas av små hjärtan i zink och ha en romantisk fondvägg med små lyckliga fåglar på. Fast då kanske jag måste göra jobbet själv också...

måndag 10 januari 2011

In English!

I know that I have some dear, foreign visitors out there who look at my blog from time to time but unfortunately can't understand a word of the written text. Which is not that strange at all, the rest of the world simply doesn't speak Swedish. So, even though I may be highly challenged when it comes to computers, I have now managed to put Google Translator on my blog. You find it to the right on the page, just above the header that says "Kategorier". Using that gadget, you can translate the blog to many different languages, out of which I believe that English works best. Google Translator doesn't always translate the text correctly, there are often a lot of errors in the translation, but at least you will be able to understand the context of my blog posts. So, if it says that I'm cooking my computer for dinner it's probably wrong. However, if a recipy calls for a surprisingly large amount of cream and butter, that is most likely entirely true.

söndag 9 januari 2011

Söndagssallad

För er som undrar, så gick gårdagens lövbiffsgratäng igår mycket bättre än den gången då bilderna togs och jag trashade köket likt en knarkmissbrukande rocksångare förstör ett hotellrum. Olof dök upp från sitt gömställe och kökets inredning drar en lättnadens suck.

Idag är det söndag, och på söndagar händer det ganska ofta att vi äter söndagssallad. Den består av klassiska ingredienser och har säkert ett fancy namn "på riktigt" eftersom den med största säkerhet har blivit uppfunnen tidigare (man kan ju inte vara först med allt) men jag brukar kort och gott kalla den för Söndagssallad. På lördagkvällarna har vi ofta middagsgäster, och då brukar vi servera sallad till maten (mest för att det ska se bra ut, jag är ju inte så road av salladsblad egentligen...) och ganska ofta bjuds det även på Olofs vitlöksbröd. Sådana här kvällar brukar det ofta bli sallad över i kylen och en halv formfranska kvar efter vitlöksbrödet som står och blir gammal såvida man inte gör något åt dess öde och låter den återfödas i form av krutonger. Jag har alltid bacon i frysen och ägg och parmesanost i kylen, och har man alla de här ingredienserna så har man också en prima Söndagssallad. Vill man göra den lite matigare kan man blanda i lite pasta, det har vi gjort i salladen på bilden.

Söndagssallad, 2 portioner
blandade salladsblad (ca 3 nävar per portion)
1 pkt bacon (alternativt parmaskinka)
2 pocherade ägg
krutonger, en näve per portion
riven parmesanost efter smak och tycke
salt och peppar

Knaperstek strimlat bacon och låt det rinna av på hushållspapper. Har du turen att ha parmaskinka hemma istället för bacon, torka den i ugnen på 150C i ca 10 min, tills den har blivit knaprig. Krutongerna görs genom att formfranskan skärs i små tärningar som ugnsrostas på 175C i ca 10 min tills de har fått fin färg. Blanda salladsblad med bacon (eller parma), strö över krutonger, riven parmesanost och lägg det pocherade ägget överst. Avsluta med att salta och peppra.

Det här med att pochera ägg har visat sig vara mycket lättare än jag trodde. Första gången jag gjorde det var mamma med och coachade, med förtroendeingivande peppningar i stil med "jag gjorde pocherade ägg JÄMT när jag var student". Sedan la hon till att det i och för sig var närmare 40 år sedan. Men hon hade fortfarande stenkoll på hur man gjorde, visade det sig. Så här gör man: Sjud ca 1 liter vatten i en liten kastrull och häll i 2 msk ättika eller vitvinsvinäger. Knäck ägget först i en kopp, och gör en virvel i det sjudande vattnet med en slev. Häll försiktigt ner ägget ur koppen ner i virveln, det snurrande vattnet kommer att binda upp och binda ihop äggets trådar. Låt det sjuda precis under kokpunkten i 3-4 min beroende på hur fast gula som önskas, och ta sedan upp ägget med hålslev. Själv tycker jag om när gulan är lös, för då fungerar den lite som dressing till salladen. Salta och peppra på ägget direkt när du har tagit upp det. Färdigt! Ring första bästa vän och skryt.

lördag 8 januari 2011

Mitt kök - Jerusalems förstörelse

Ibland när jag lagar mat blir det lite stökigt. Den här bilden får illustrera hur det kan se ut på riktigt dåliga dagar. Det här kaoset kan jag för en gångs skull förklara, trots att bilderna togs för ett år sedan; Jag skulle göra lövbiffsgratäng, och i det receptet ska man skaka ihop en skvätt grädde med mjöl i en shaker och reda såsen med. Det momentet i receptet kom jag på alldeles för sent, all grädde var redan nerhälld i kastrullen och närmade sig kokpunkten med en ökande fart. I det ögonblicket kom jag på att vi hade en snygg (men mindre funktionell) drinkshaker inom räckhåll, och hällde över kastrullens rykande gräddsås ner i shakern. Redan vid första skaket var det dödsdömt, shakern höll inte ihop, och allting for ut över köket, mig, mitt nypålagda smink och mitt nya fina förkläde. Gästerna skulle komma inom 15 minuter. De minuterna tillbringade jag med att rensa upp i röran och ringa gästerna och be dem köpa med sig grädde, och på att göra mig själv respektabel (och säga väldigt fula ord).

Närbild på förödelsen. Den här gången satte jag mig inte ner på golvet och grät i alla fall, det gjorde jag en gång i ren uppgivenhet och ilska när vi bodde i lägenhet i Kalmar och jag hade tappat en soyaflaska i vasken. Arg som ett bi hade jag sparkat foten i skåpsluckan för att markera min ilska mot soyan, men halkat på en fläck utspillt vatten och trillat och slått mig på rumpan. Ännu surare linkade jag bort till kylen för att hämta ketchupen, som sedan for ur min hand och ner på golvet där den gick i flera bitar. Köp inte ketchup på glasflaska. I samma stund kom Olof hem från affären och fann mig sittande gråtandes i en hög på golvet som var målat i modern stil med fläckar signerade Mr Heinz och Mrs Cheng. Ett år senare har jag ett helt hus att stöka ner, ett år äldre men knappast visare. Ikväll ska jag göra lövbiffsgratäng igen. Jag kan riktigt höra hur köksluckorna viskar nervöst till varandra och diskbänken håller andan. Olof har gått och gömt sig.

fredag 7 januari 2011

Nya favorittidningen

Från att ha varit en tjej som bara läste ELLE och andra modetidningar har jag gått till att bli en tjej som istället bara läser mattidningar och mysiga inredningstidningar. Och jag älskar det. Nya favorittidningen är Lantliv, ett underbart magasin som blandar härliga hus på landet med tips om lantliga caféer och recept på goda menyer.

Receptdelen blev så poppis att den senare fick bli en egen recepttidning, som är minst lika trevlig som förelagan. Men ibland vill man bara dra på sig raggsockorna och sätta sig med sin lilla blandrashund i soffan, dricka en kopp té och äta marsipan och drömma sig bort till en herrgård på landet där golven är vitsåpade och takbjälkarna är rustika, och fingra längtansfullt på bilder av vit inredning och nötta möbler. Jag tror bestämt att jag måste börja prenumerera.

torsdag 6 januari 2011

Lediga dagar

Jag älskar lediga, lata dagar. Man borde vara ledig oftare, den här veckans upplägg är helt idealiskt. Jag ska höra efter med chefen imorgon vad han skulle tycka om att vi alltid jobbade halvdag på onsdagar och var lediga på torsdagar. Senast som almanackan bjöd på en ledig dag var i söndags, den tillbringade vi hemma hos mamma och Günter, som bor en promenad bort från oss.

Mamma och jag anser att de enda bruksanvisningar som är roliga att läsa är de som kommer med chokladkartonger. Garanterad feel good-läsning med lyckliga slut.

Efter att ha inmundigat en halv chokladkartong lägger vi oss på mage på mattan framför kakelugnen och fikar. Jag med en kopp gott kaffe, Bally med ett ben. Jag kan tänka mig att införa fler söndagar i veckan än bara en. Säg, fyra?