söndag 30 september 2012

Hemma från Ystad

Nu är vi hemma igen efter en helt underbar helg på Ystad Saltsjöbad där vi har haft en matorgie utan dess like tillsammans med våra kära matbloggarvänner. Vi var en utökad version av gänget som lagade mat i Värnamo i våras som man kan läsa om i senaste numret av ICAs tidning Buffé. Ett (eller snarare flera) utförligare inlägg kommer i veckan, men i stora drag har vi ätit fantastisk mat - alltså vi snackar femrätters med nytt vin till varje rätt, matlagning tillsammans och rundtur på Österlen bland matproducenter. Nu är man mätt, nöjd och lycklig! Och eventuellt lite mör. Trevlig kväll, kära vänner!

torsdag 27 september 2012

Ölands Skördefest 2012

Då var det återigen dags för Ölands Skördefest! Med start idag och avslutning på söndag pågår årets bästa helg här på ön, med godsaker, sevärdheter och aktiviteter. Förra året skrev jag en högst seriös skördefestguide här på bloggen, och den tycker jag fortfarande håller måttet som aktuell guide inför helgen. Men om jag ska sammanfatta det allra viktigaste, skulle jag nog tipsa om följande; håll er på södra Öland, det är helt enkelt mera skördefest på den delen av ön. Här kommer några punkter:
  • Vill du äta god (och ekologisk) mat, även här i vacker miljö, rekommenderas min favoritrestaurang på ön - StrandNära som ligger i Stora Frö, en by belägen mellan Färjestaden och Mörbylånga. Faktum är att hela byn Stora Frö är väldigt happening på Skördefesten, det finns många konstnärer som ställer ut, och man kan botanisera inne på den stora Örtagården.
  • Ett litet fikastopp på Gårdby Café och Lanthandel är alltid trevligt. Då har man även nära till den pittoreska lilla fiskehamnen Bläsinge. Den smala och lantliga vägen ner dit kantas av små stånd där man kan köpa blommor, honung och grönsaker från gårdarna intill.
  • Loppisar kommer det att finnas gott om, de kommer att poppa upp längs med vägkanten som krokusar i snön. Vissa är riktigt bra, och vissa kommer tyvärr bara att vara ren och skär garagerensning.
  • Konstnatten som pågår natten mellan fredagen och lördagen är absolut värd att hålla sig vaken för. Min favoritplats under konstnatten är Capellagården i Vickleby. Bilder på hur fint det var just där under förra årets konstnatt finns här.
  • Majslabyrinten i Ventlinge längst ner på södra Öland uppskattas av alla åldrar, och är värd ett besök. När man ändå är så långt ner på ön kan man lika gärna åka till Grönhögen och se efter om det går att köpa träskor även i år.

onsdag 26 september 2012

I svampskogen

Söndagsmorgonen den gångna helgen inleddes som sagt med hundpromenad och svampjakt i skogen kring Mariannelund. Här står jag och spanar för fullt efter kantareller.

De alltid lika pålitliga och tacksamma fynden lingon och blåbär fanns det gott om.

Bally poserar med sitt byte i sann jakthundsanda. Det är bara en fasan som fattas. Visst ser han mallig ut? Inte för att han direkt hjälpte till att hitta svampen, men ändå. Han går på charm, helt enkelt.  

tisdag 25 september 2012

Fördelen med att fota mat

Så här såg det ut i söndags eftermiddag när vi fotade bilder till matreportaget som jag just nu sitter och skriver. Fördelen med att fota maten ihop med ett glas vin är att det är helt legitimt att dricka upp det där glaset sedan, för att slänga ut det vore ju ett helgerån. Olof tycker att vi borde ta det hela ett steg längre och börja fota mat som passar till whisky. Hrm, ja. Nu ska jag skriva vidare. Trevlig tisdagkväll, kära vänner!

måndag 24 september 2012

Paradisverkstan

Det är väldigt lätt att bli hemmablind, i så gott som de allra flesta avseenden. Jag brukar ändå tycka att jag hittar många små pärlor här på Öland att tipsa om, trots att jag har bott här i större delen av mitt liv och blivit hemmablind. Men det slog mig häromdagen att stället jag bor närmast av alla har jag faktiskt helt glömt att tipsa om - Paradisverkstaden i Färjestaden.

Här säljs keramik av all dess slag; krukor, koppar, ljuslyktor och fat i alla möjliga olika storlekar.

Själv går jag oftast hit när syrran är på besök, eftersom hon älskar att botanisera runt bland all färgglad keramik. Eller när jag vallar runt vänner på ön, som inte har varit här förut. Men det jag gillar mest med stället är nog ändå själva huset, med alla stora fönster och ljusinsläppet som blir så fint mot alla öppna ytor.

Paradisverkstan ligger längs med vägen mellan ölandsbron och Ölands Köpstad i Färjestaden. Om det är någon som ska till Öland på Skördefesten nu till helgen, är det här stället alltid värt ett stopp!

söndag 23 september 2012

Kantareller till kvällen

Det finns så många recept med kantareller som är fantastiskt goda, men i det här fallet tycker jag nog ändå att det enklaste är det allra godaste; en vanlig, hederlig kantarellsmörgås. Det är så gott att steka både brödskivan och kantarellerna i rejält med smör, och sedan veva över peppar och en hel del flingsalt innan man sätter tänderna i sin fina smörgås. Kvällens kantarellmacka är för övrigt gjord på egenhändigt plockade kantareller, hör och häpna! Vi hittade inte många, men vi hittade i alla fall några på vår morgonrunda i skogen utanför Mariannelund, där vi tillbringat natten i stugan. Igår var det nämligen kräftskiva med Olofs pappa och Anette, och alla barn och barnbarn. De bjuder in till kräftskiva varje år, och det är lika trevligt varje gång. Och nej, jag kanske inte åt så många kräftor, men desto mer av tillbehören. Anette brukar ju alltid bulla upp med rejält med godsaker, så man går aldrig hungrig därifrån.

Om man skulle koka sig en kopp té och ta och gå och packa sin väska, kanske. Imorgon ska jag iväg en vända med jobbet, och ett litet bagage kunde ju alltid vara trevligt. Ha nu en härlig söndagkväll, kära vänner!

lördag 22 september 2012

Hösthelg på landet

Förra helgen var den första riktiga hösthelgen. Den här helgen är det utan tvekan ännu höstigare, och vi sitter inomhus och kurar medan regnet droppar i äppelträden på trädgården, och höstlöven på marken har förökat sig över natten. Men - tillbaka till förra helgen, som vi nu har skakat fram lite bilder från. Då inledde vi veckoslutet med att åka vi ut till våra vänner Ylva och Magnus och deras familjs sommarstuga utanför Kalmar.

Ylva är fantastiskt duktig på att laga mat, och när man är ditbjuden får man alltid en riktig gourmetmåltid. Den här middagen inleddes med smörgås med flundra för herrarna, och en motsvarighet med kantarellstuvning till oss damer. Till huvudrätt hade Ylva gjort en bouillabaisse, i ett försök att "vända" mig. Jag har ju som bekant lite ....ähurm.... problem med det här med fisk. Men jag måste säga att soppan var jättegod. Den serverades med en saffransaioli som var to die for.

På kvällen badade de andra bastu och slängde sig i det kalla vattnet från bryggan. Jag är en mesig badkruka och satt istället i soffan och vältrade mig i skvallertidningar. Till frukost morgonen efter hade vi en tryffelorgie utan dess like. Jag hade kommit över en tryffelpecorino på Saluhallen som vi åt tillsammans med tryffelsalami som Ylva bunkrat upp med, och det var så gott så det var inte klokt. När vi var klara var knappt halva osten kvar.

Sedan gick vi en liten promenad i förmiddagssolen, och jag hittade några nya vänner att hälsa på.

Sedan blev det fika med havet och bryggan som utsikt. Vilken underbar helg det var! Sådant här är som balsam för själen, att vara på en härlig plats med vänner som känner en riktigt väl, där man bara kan ta det lugnt och umgås.

fredag 21 september 2012

Veckans vintips - Poliziano

Fredag, hörni! Äntligen! Och som vintips denna eftermiddag bjuder jag på en italiensk fullträff bland Systemets höstnyheter - Poliziano Vino Nobile di Montepulciano. Efter att ha varit helt insnöad på riojaviner det senaste halvåret tänkte jag att jag skulle vara lite nyskapande och köpa ett italienskt vin. Jag köpte ett franskt också, men det kvalade inte in till vinkategorin här på bloggen. Det måste ju vara så gott att jag absolut skulle kunna tänka mig att köpa det igen, och det kan jag sannerligen med det här vinet. Jag hade sett annonser och läst upphaussande recensioner av vinskribenter i höstens mattidningar, så jag var riktigt taggad på att testa det. Dessutom tillverkas det av sangiovesedruvor i Montepulciano, precis som brunellovinerna, vilket ökade nyfikenheten ytterligare. Den som vill läsa Systembolagets sedvanliga vinpoesi kan göra det här. Själv nöjer jag mig med att säga att det kostar 149 kr, men att det är så rackarns gott att det är värt varenda krona. Trevlig fredag på er nu, kära vänner!

torsdag 20 september 2012

I senaste numret av Buffé!

Har ni fått hem senaste numret av ICAs kundtidning Buffé? I den kan man läsa om vår Bloggträff de Luxe som ägde rum i Värnamo i våras. Vi var ett gäng glada matbloggare som träffades "live" för första gången och lagade indisk mat tillsammans, under ledning av vår indiska matguru Amy.

10 stycken var vi! Blogginlägget jag gjorde när jag kommit hem från vår träff hittar ni här, där finns det flera stekheta behind the scenes-bilder. På provsmakning av matlagardrink, bland annat.

Har man inte tillgång till pappersversionen av Buffé kan man läsa den i en prima internetversion här.

tisdag 18 september 2012

Nyttigt värre!

Det händer inte ofta, men ibland chockar jag kroppen med lite nyttigheter. Och på senare tid har jag faktiskt märkt att den verkar må bra av det, så jag får väl fjäska lite extra för den ibland. Och det har jag faktiskt gjort idag, först har jag skämt bort mig med lite lyx, och sedan har jag ätit den här maten som magen blir glad av; biffar med zucchinistrimlor och ugnsrostade tomater. Men själen måste man också skämma bort, så i skrivandets stund står det en liten äppelpaj i ugnen. Och om själen är glad så borde magen också bli det. De borde ju faktiskt vara kompisar, de där två.

Nötfärsbiffar med zucchinistrimlor och ugnsrostade tomater, 4 portioner
500 g nötfärs
1 lök
1 dl ströbröd
1,5 dl mjölk
1 ägg
2 msk kalvfond
salt och peppar
chilipeppar
ev. valfria örtkryddor
----------
2 st zucchini
ca 500 g cocktailtomater
en skvätt olivolja
1 tsk socker
salt och peppar
ca 1 msk balsamvinäger

Börja med att blanda ströbröd och mjölk i en kopp, och låt stå och svälla samman i ca 5 min. Hacka löken och fräs den i lite olivolja i en stekpanna. Häll sedan över den i en bunke, och rör ner nötfärs, fond och kryddor. Blanda i ströbrödsröran, och avsluta med att röra ner ägget. Forma färsen till biffar och stek dem i lite smör eller olivolja.

Zucchinin strimlas med hjälp av en potatisskalare, och kokas sedan i max en minut i saltat vatten. Häll av på durkslag, precis som om det vore pasta.

Tomaterna snittas på mitten och läggs i en ugnsfast form, gärna ovanpå lite bakplåtspapper. Ringla över lite olivolja och balsamvinäger, salta och peppra, strö över ca 1 tsk socker och ställ sedan in formen i ugnen på 225C i ca 10 min.

måndag 17 september 2012

Fläskfilégryta med ölkorv

Ju mer höstigt det blir utomhus, desto mer märks det i mitt kök, skulle jag vilja påstå. För ett tag sedan lagade jag den här goda fläskfilégrytan med ölkorv i, och ikväll blir det en mustig tomatsoppa gjord på tomater som långsamt rostats i ugn och sedan mixats med annat. Dock ej med ölkorv. Det kan låta lite suspekt att ha ölkorv i matlagning, men det är jättegott. Lite som chorizo, fast korvslantarna är mindre och kryddigare. Och man framstår som ett litet strå mer nyskapande.

Fläskfilégryta med ölkorv, 4 portioner:
ca 600 g fläskfilé
1 lök
1 stor vitlöksklyfta, pressad
1 grön paprika
3 långsmala ölkorvar med valfri kryddblandning
1 pkt (2 dl) crème fraiche
3 dl grädde
en nypa torkad dragon
1 msk kalvfond
1-2 msk soya
flingsalt (ytterst lite, korven ger också sälta)
grovmalen svartpeppar
ev. lite färsk dragon (eller annan kul färsk krydda) till garnering

Putsa fläskfilén och skär den i skivor. Salta och peppra, och stek skivorna i en stekpanna med smör. Förflytta dem sedan till en tallrik vid sidan av. Bryn lök, vitlök och paprika, och släng ner ölkorven skuren i slantar efter en liten stund. Tillsätt soya, crème fraiche, fond och dragon, och låt koka upp. Rör ner fläskfilébitarna, låt koka ihop och smaka sedan av med salt och peppar. Servera med kokt potatis och en god sallad.

söndag 16 september 2012

Vid Linnés Råshult

Sist jag var i Älmhult och hälsade på syrran åkte vi en sväng till Línnés Råshult, ett kulturreservat där Carl von Linné föddes. Vi hann precis med att äta i trädgårdscafét innan det bommade igen för säsongen. Det var dock inte med Linné i åtanke som syrran pitchade in utflyktsmålet till mig, utan hon sålde in det hela med den goda lunchbuffén och de vackert dekorerade kakorna. Och jag blev inte besviken!

Syrrans och Vimals hund Caddy höll sig vid sin mosters sida hela tiden. Han är en sån liten kappvändare, den lille sorken. Så fort moster är på besök är det bara moster som gäller. Moster likes it.


Den småländska idyllen var total. På en lada hängde vitlök på tork. Varför den nu gjorde det, men det fanns förmodligen en bra anledning.

Ser ni fjärilen på den högra bilden? Det hela känns väldigt Provaaaance. Och bara tio minuter utanför Älmhult! Nästa sommar ska vi åka dit igen. Och då blir vi fler, för då kommer min kära syster att ha ett litet barn med sig. Det är bara cirka två veckor kvar nu innan planerad leverans, och jag är så taggad! Det är Vimal också, som brukar klappa syrran på magen och säga att han ser fram emot deras lilla blandras. (Vimal är från Indien.)

Så fint väder som vi hade den där dagen i Råshult har vi sannerligen inte haft idag. Hela den här helgen har kännts som den första riktiga hösthelgen, och träden har sakta börjat anta gula färgtoner. Vi har hittat en svamp-sopp i trädgården och är i extas över vårt högst egna svampfynd, men har inte vågat oss på att tillaga den än. Jag börjar nog med att koka lite té, så får vi se hur det går med den där soppen. Trevlig kväll, kära vänner!

lördag 15 september 2012

Chokladkaka med dulce de leche

Den här helgen har börjat riktigt bra, och inte är den slut än! I fredags kväll åkte vi ut till våra vänner och deras familjs sommarstuga som ligger precis nere vid vattnet. Där blev vi rejält bortskämda med välkomstdrink och trerätters, och jag smorde chockerande nog i mig inte en utan två skålar med bouillabaisse. Fisksoppa, alltså. Måste dock erkänna att jag kanske inte åt upp alla fiskbitarna, men soppan med sin smak av saffransaioli var riktigt god! Senare på kvällen badade de modigare i sällskapet (alla utom jag, alltså) bastu och slängde sig i vattnet från bryggan. Till frukost imorse hade vi total tryffelorgie och åt både tryffelsalami och tryffelpecorino. Jag kan helt klart ana ett annalkande tryffelberoende.

Ikväll har vi ätit trerätters hos ett annat trevligt par som äter enligt LCHF, och jag var mycket pepp på att få testa en komplett LCHF-middag. Det var jättegott! Jag undrar om efterrätten på bilden skulle kunna gå i den kategorin? Förmodligen inte. God är den, i alla fall, och havssaltet är viktigt, glöm inte det! Servera med dulce de leche-grädde.

Chokladkaka med dulce de leche, ca 10 portioner (den är mäktig!)
150 g smör
2 ägg
3 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
4 tsk vaniljsocker
1 liten tsk flingsalt

Glasyr
1 dl grädde
100 g trevlig mörk choklad, gärna med havssalt i, t ex Lindt
2 rejäla tsk smör
1 rågad tsk havssalt
0,5 burk karamelliserad mjölk / dulce de leche

Dulce de leche-grädde till servering
3 dl vispgrädde
ca 2-3 msk dulce de leche (enligt smak och tycke)

Sätt ugnen på 175C, och smält smöret i en kastrull. Rör ner socker och ägg i kastrullen. Blanda de torra ingredienserna för sig, och rör sedan ner dem i äggsmeten. Rör till en jämn smet, och häll sedan ner den i en form med löstagbara kanter. Kläm gärna fast ett bakplåtspapper i botten på formen, det underlättar att få loss kakan när den ska serveras. Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 17-20 min, den ska fortfarande vara lite lös och "vaggig" i mitten. Tryck ner kanterna lite när du tagit ut den, så samlas inte glasyren i en grop i mitten av kakan sedan. Låt kakan svalna innan du brer på glasyren. Jag brukar göra själva kakan kvällen innan den ska ätas och förvara i kylen över natten, och ett par timmar innan servering gör jag glasyren och brer på den.

Till glasyren kokas grädden upp och ställs sedan åt sidan. Bryt ner chokladen i bitar och rör ner den i grädden. Rör till en jämn smet. Klicka sedan i smöret, och strö ner lite flingsalt. Rör ner knappt hälften av den karamelliserade mjölken. Bre glasyren över kakan. Ta sedan den där sista matskeden dulce de leche (karamelliserad mjölk) som gör att du faktiskt förbrukar en halv burk, och lägg den i en kopp. Rör ut den med ett par matskedar vatten, så att den får ungefär samma tjocklek som flytande honung. Häll sedan den flytande dulce de lechen över glasyren, och dra runt lite i glasyren med spetsen av en kniv för att få ett lite "ripplat" mönster. Ställ tillbaka kakan i kylen igen, så att glasyren hinner få lite fastare konsistens innan servering. Minst en timme bör den stå kallt, i alla fall.

Till servering - häll ett par msk dulce de leche i en bunke och häll på grädde. Vispa tills du har en tjock och fin kolagrädde.

fredag 14 september 2012

Jag testar juicepress!

Jag har alltid varit lite emot juicepressar. Jag tycker att de tar plats, ger mycket disk och att det är enklare att köpa juice i affären. Men sen fick jag en förfrågan av Wilfa att testa deras nya juicepress, och tänkte att det kunde bli intressant. Och det var det! Det var faktiskt inte alls så omständigt som jag trodde, det här med att göra egen juice. Man kan ju stuva ner äpplena oskalade och med kärnhusen kvar i maskinen, och då är det ju faktiskt en helt annan grej.

Här trodde jag för en sekvens att jag stuvat ner mitt armand också, men det hade jag inte. Som synes på bilden (trots att min strutshals själ mycket uppmärksamhet) hamnar själva juicen i den första behållaren, och skal och kärnor och annat tjafs i den andra.

Så min slutsats är att jag gillar maskinen. Nu har jag ju inte testat några andra, men jag känner att jag verkligen inte har något att klaga på. Äppelmusten från Skåne kommer numera att få kämpa om mitt mustsörplande mot min egenkörda Ölandsmust. Dessutom verkar det bli ett riktigt äppelår, i alla fall i mammas trädgård.

Nästa gång ska jag göra päronjuice, jag läste någonstans att päron innehåller dubbelt så mycket fibrer som äpplen. Och så har jag köpt några fina små glasflaskor, så nu kan jag ge bort egenpressad juice i present. Smack smack. Trevlig fredag på er!

torsdag 13 september 2012

Designpriset!

Tidningen jag skriver för, Barometerns helgbilaga Bonus Weekend, har blivit nominerad till Designpriset! Tidningen tävlar i klassen redaktionell print dagstidning och har fem tunga motståndare, däribland jättar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Vem som helst kan rösta, och om ni vill vara med och rösta så får ni jättegärna göra det här. Om man klickar på Bonus Weekend och sedan på Bidraget så kommer det upp ännu fler bilder, bland annat ett reportage om kämpen Anna, och ett uppslag Helenas Kök. Jag är riktigt stolt över Bonus Weekend!

onsdag 12 september 2012

Aioli - for real!

I sommar har vi smort kråset med hemlagad aioli, något som har blivit högst populärt till det grillade köttet. Jag tycker alltid att man har en sommarfavorit som liksom är "årets grillsås" varje år. För tio år sedan tryckte vi i oss flera av Arlas Kalla Såser som fanns i kyldiskarna då, sedan upptäckte vi köpe-Bea, och sedan började vi laga egna grillsåser. Förra sommaren var det tveklöst grillsåsen med rödlöksmarmelad som toppade våra tallrikar, och i år får det nog bli Olofs aioli.

Recept följer nedan. Tänk bara på att äggen inte ska vara kylskåpskalla, de ska hålla ungefär samma temperatur som oljan, annars kan ailon skära sig, och då blir man ledsen. Och arg.

Aioli, 4 portioner
2 ägg
2-3 vitlöksklyftor
0,5 lime
flingsalt
grovmalen svartpeppar (eller vitpeppar)
ca 2,5 dl rapsolja

Pressa ner vitlöksklyftor och limehalva i en skål, och rör sedan ner äggen. Tillsätt oljan sakta, nästan droppe för droppe, så sakta ska det vara. Salta och peppra, och servera till något grillat. Eller vad som helst som är gott eller behöver piffas upp.

tisdag 11 september 2012

Födelsedagsbarnet!

Idag fyller Olof 35, den gamle räven! Här poserar han i sitt nya förkläde som han fick av mig i födelsedagspresent redan i helgen, för han var så otålig. Olof har velat ha ett läderförkläde á la Per Morberg hur länge som helst, men just de förklädena kostar ju skjortan. Därför blev vi så glada när vi hittade det här, på ett läderföretag mitt ute på landet på Öland, för en betydligt bättre peng. För att inte tala om närproducerat! Höhö. Ribes Läder, heter det.

Av Bally fick Olof Jamie Grillar, så att han kan bli lite extra inspirerad nu när han ändå har fint förkläde att grilla i. Bally ämnar stå bredvid grillen och erbjuda sina provsmakarkunskaper.

Min rara mamma hade varit förbi huset innan vi kom hem och lämnat av blommor och vin, och skrivit på det lilla kortet att vi skulle skölja ner kvällens rårakor med vinet. Olof fick välja vilken middag han ville, och han valde storfavoriten rårakor med stekt bacon, stekta äpplen och rårörda lingon. Som synes av bilden till vänster är flaskan med riojavin öppnad, så vi tog henne på orden. Rårakor och rioja är inte att underskatta.

Kvällens efterrätt blev pannacotta med smak av kaffe och honung, en gammal klassiker från Paolo Robertos första kokbok som jag inte har lagat på ett par år. Den får det bli mer av framöver, för oj vad god den är!

söndag 9 september 2012

Svamp(o)lycka

Igår var jag covergirl, minsann! Det var höstpremiär för mina inslag Helenas Kök i tidningen Barometern, jag skriver ju matreportage för tidningens helgbilaga Bonus Weekend.

Recepten i reportaget var på ett av bloggens populäraste recept - kantarellpasta, äppelpaj med pecannötter, rårörda lingon och den säsongsbetonade drinken lingonmojito. Krönikan som i vanlig ordning följer nedan, handlade om min eviga otur i svampskogen:

Att hitta kantareller är, enligt min mening, lika svårt som att göra sådana där superfynd på loppis som sedan kan göra en rik. Jag är av åsikten att när det kommer till att hitta svamp är det lite som med sångröst; antingen har man det, eller har man det inte. Jag hittar i stort sett aldrig några kantareller. (Jag kan för övrigt inte sjunga heller.)

I augusti och september månad svämmar Facebook och andra självframhävande forum fullkomligt över av bilder på obscena mängder kantareller som vänner och bekanta har hittat ute i skogarna och glatt kablar ut för allmän beskådan på internet. För oss som är, låt oss säga, utmanade på kantarellfronten, kan sådana bilder nästan upplevas som snudd på stötande. Mina svampletarrundor brukar ofta sluta i att jag går över till att plocka lingon och blåbär istället. Bären kan man i alla fall lita på, och när dagens svampskörd inte ens räcker till en svampsmörgås åt en hobbit kan man i alla fall få njuta av rårörda lingon.

Hade det inte varit för min kära jobbarkompis hade nog aldrig receptet på kantarellpasta blivit till. Hon finkammar skogarna likt en flygplatshund på razzia, och kommer hem med litervis av kantareller. Som den fina vän hon är brukar hon dela med sig frikostigt av sina fynd, och för det är jag evigt tacksam. I höst ska jag få följa med henne ut i skogen och plocka. Om det skulle få min otur i svamp att vända vore det fantastiskt. Då är det nästan så att jag faktiskt skulle kunna överväga att ta sånglektioner.

Och så några rader extra också...
Efter att ha skrivit en hel krönika om min oförmåga att hitta kantareller, slog det mig att jag faktiskt har hittat kantareller en gång under mitt snart 31-åriga liv. Det var på en promenad med mormor, i närheten av sommarstugan när jag var sju år. Vi hittade så mycket kantareller att mormor tog av sig underkjolen och knöt en säck av den, och i den kunde vi sedan transportera våra värdefulla fynd tillbaka till stugan och steka dem i rikligt med smör och servera på smörgåsar. Jag har återvänt till samma ställe varje år sedan dess, men kantarellerna har lyst med sin frånvaro. När jag får tag i kantareller nuförtiden gör jag gärna kantarellsmörgåsar, men om jag vill ha en lite större måltid gör jag den här pastarätten. Receptet går precis lika bra att göra på den tidiga höstens guldgula kantareller som på de brunare trattkantarellerna som gör entré lite senare på hösten i takt med kylan. Och är du ute och letar i skogen på senhösten – ta på dig en underkjol. Den kan komma till användning när du minst anar det.

lördag 8 september 2012

Äppelpaj med pecannötter

Idag har det varit full rulle hela dagen. Vi har haft vänner och familj över på lunch, och tillverkat pajer och bröd för glatta livet. Ugnen har gått varm i flera timmar, och jag börjar förstå de som renoverar sina kök och passar på att sätta in två ugnar. Hur smart som helst, ju! Just nu sitter jag och jäser och är mätt på popcorn efter att ha varit inne i stan och gått på bio. Men lite äppelpaj slinker nog ner ändå, speciellt om den innehåller pecannötter, som är mitt senaste sätt att pimpa äppelpajen. Jag förstår inte att jag inte har gjort det tidigare, det är ju jättegott!

Äppelpaj med pecannötter, ca 6 portioner
4-5 äpplen
ca 1 msk kanel
1 tsk kardemummakärnor
100 g pecannötter
----------
Smuldeg:
175 g smör
3 dl mjöl
1,5 dl socker
----------
vaniljglass eller vaniljsås till servering

Skala äpplena och skär dem i skivor. Lägg dem i botten på en smord pajform och ös över rejät med kanel. Lägg kardemummakärnor och pecannötter i en mixer eller matberedare och finkrossa dem till små smulor. (Har du ingen maskin går det lika bra att mortla kardemummakärnorna och finhacka pecannötterna med kniv.) Nyp ihop smuldegen med hjälp av fingrarna, och blanda ner krossade pecannötter och kardemumma i degen. Strö ut smuldegen över äpplena, och grädda pajen i mitten av ugnen på 225C i ca 20 min tills den får en fin gyllene färg. Servera med vaniljsås eller vaniljglass.

fredag 7 september 2012

Innan hösten tar vid

Ah, vilken melankolisk rubrik. Dock inte fullt lika melankolisk som "Sista sommarturen på Öland", därav ordvalet. Däremot har jag faktiskt hört rykten om att det ska bli upp till 25 grader nästa vecka, riktig brittsommar med andra ord! De här bildera är från en söndagstur på ön som vi gjorde i sann pensionärsanda för ett par veckor sedan. Förmodligen skulle man kunna klämma ur sig flertalet poetiska fraser om hur de vackra vägblommorna stretar längs med vägens kant och lever ett hårt och utsatt blomliv bland alla bilar, men det har jag druckit alldeles för lite fredagsvin för att göra. Men visst är vägblommorna fina?

Vi besökte även en pittoresk liten fiskehamn på sydöstra Öland, där Olof hittade några av sina absoluta favoritföremål att fota...

...skabbiga dörrar! Lyckan var total.

Purfärsk fisk såldes i en liten bod nere i fiskehamnen, och ett gäng hungriga lunchgäster lät sig väl smaka.

Öland bjöd på vacker dimma. Här ser det ut som om vattnet och himlen har flutit ihop.


Vägarna på Öland är platta som pannkakor och väldigt raka. Som synes.

Innan vi vände och började åka uppåt igen mot Färjestaden svängde vi in till Carlas Café i Näsby där vi åt en bit äppelpaj. Färdkost är icke att förringa.