tisdag 29 januari 2013

Mariannelunds-mys

I helgen var vi ju som sagt i Mariannelund och smorde kråset, och här sitter Olof och fjäskar som bäst för katten Gösta. Som alltid dyker Bally upp inom loppet av några sekunder på snabba små tassar som hörs mot parketten, och påminner om att han faktiskt också vill ha uppmärksamhet.

Vi åt bakad potatis med olika röror, och jag blev snabbt lite extra glad i den med kyckling och bacon i. Det var alldeles för länge sedan jag åt bakpotatis, vi åt det ofta förr, men sen bakpotatisen blev svår att hitta i vår matbutik har jag liksom bara glömt bort att maträtten bakpotatis med röra existerar. Det får det bli ändring på, nästa gång jag är på ICA ska jag göra en razzia efter bakpotatisar.

På söndagmorgonen låg Gösta på kökssoffan och övervakade frukosten.

Han hade nog gärna smakat lite ost, om jag känner honom rätt.

Bally ville också ha ost. Eller vad som helst hade kunnat slinka ner i ren desperation, när hans osympatiska husse och matte burit bort honom från kattmaten som han nästan hunnit sno åt sig. När han sätter den här minen till är han faktiskt lite lik den där katten i Shrek. 

5 kommentarer:

  1. Den blicken kan man väl inte neka något...

    Bara namnet Mariannelund låter mysigt tycker jag. Det kan vi väl tack Astrid för.

    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Haha, vilken lirare. Han vet precis vad som får folk att vika sig... Jag hade inte kunnat stå emot, i alla fall!

    SvaraRadera
  3. Oj, bakad potatis! Nästan bortglömt sedan jag flyttade till Öland. Kyckling- och baconröra sa du. Det måste jag prova.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  4. Jag vet ingen hund med mer talande blick än Bally.Sötnos!!! Kram från Mamma

    SvaraRadera
  5. Så härliga bilder och blogg!!

    SvaraRadera