onsdag 30 januari 2013

The Smitten Kitchen Cookbook

Ikväll har jag bläddrat i ett av mina senaste inköp från Amazon: The Smitten Kitchen Cookbok. Även här är det en populär amerikansk matbloggare som fått bokkontrakt och gjort sin blogg till bok, precis som What Katie Ate och Canelle et Vanille. Den här bloggen är kanske inte lika mycket av en layoutfest som de två andra böckerna är med sina fantastiska foton, (What Katie Ate är ju faktiskt ren porr i matfotoväg) men den kompenserar upp det gott och väl med en god dos humor.

Bloggen The Smitten Kitchen skrivs av Deb Perelman som bakar och lagar mat från sitt pyttelilla kök i New York City. Recepten ser lovande ut, och som sagt - de roliga texterna gör både bloggen och boken läsvärd. 

tisdag 29 januari 2013

Mariannelunds-mys

I helgen var vi ju som sagt i Mariannelund och smorde kråset, och här sitter Olof och fjäskar som bäst för katten Gösta. Som alltid dyker Bally upp inom loppet av några sekunder på snabba små tassar som hörs mot parketten, och påminner om att han faktiskt också vill ha uppmärksamhet.

Vi åt bakad potatis med olika röror, och jag blev snabbt lite extra glad i den med kyckling och bacon i. Det var alldeles för länge sedan jag åt bakpotatis, vi åt det ofta förr, men sen bakpotatisen blev svår att hitta i vår matbutik har jag liksom bara glömt bort att maträtten bakpotatis med röra existerar. Det får det bli ändring på, nästa gång jag är på ICA ska jag göra en razzia efter bakpotatisar.

På söndagmorgonen låg Gösta på kökssoffan och övervakade frukosten.

Han hade nog gärna smakat lite ost, om jag känner honom rätt.

Bally ville också ha ost. Eller vad som helst hade kunnat slinka ner i ren desperation, när hans osympatiska husse och matte burit bort honom från kattmaten som han nästan hunnit sno åt sig. När han sätter den här minen till är han faktiskt lite lik den där katten i Shrek. 

måndag 28 januari 2013

Lindströmsgratäng - hela middagen i en form

Det här ser nästan ut som en smulpaj, men det är det då rakt inte. Det är resultatet av en idé jag hade häromveckan. När jag sitter på jobbet och gnäller strax för kl 17 om att jag inte vet vad jag ska laga till middag (något som händer ganska ofta), brukar min jobbarkompis Marija säga att jag ska göra Skattkista, som hon brukade laga åt sina barn när de var små. Skattkista i Marijas familj är köttfärssås toppat med löst potatismos, som sedan gratinerats i ugn. Lite som engelsmännens Shepherd's Pie, fast med vanlig köttfärs istället för britternas lammfärs. Eftersom jag gillar Biff á la Lindström men inte alltid orkar stå och forma biffar, tänkte jag att det gamla receptet på Lindströmsgryta toppat med potatismos och riven ost kunde bli en god middag, och det blev det! Jag gillar när hela maträtten ryms i en form, och man inte behöver koka ris eller förbereda några andra tillbehör. Så här gör man:

Lindströmsröra:
ca 500 g nötfärs
1 gul lök
2 msk soya
2 msk oxfond
1,5 dl vatten
6 st inlagda rödbetor (Jag hittade bara skivade i en glasburk, så jag tömde burken på skivor och hackade dem)
2 msk rödbetsspad
2-3 msk kapris
salt och peppar
----------
Potatismos:
4-5 potatisar
1 ägg
mjölk
1 tsk dijonsenap
salt och peppar
----------
ca 3 dl riven ost

Börja med att skala och koka potatisarna till potatismoset. Hacka under tiden löken till Lindströmsröran och fräs den i lite smör, loch låt efter en stund även köttfärsen få fräsa med. Tillsätt resten av ingredienserna, och låt röran puttra samman i ca 5 min. Lägg den sedan i botten på en smord ugnsform.
Pressa de kokta potatisarna, och vispa samman dem med mjölk av valfri mängd tills du får den konsistens du vill ha på potatismoset. Det ska dock vara löst, så att maträtten inte riskerar att bli torr. Blanda ner ägg, senap och salt och peppar i potatismoset, och festa loss med en klick smör om du känner dig på det humöret. Ös gärna ner någon näve riven ost i moset när du ändå är igång. Innan du brer över potatismoset på köttfärsröran, strö över lite riven ost på köttfärsröran. Bred sedan över potatismoset, och toppa med lite mer riven ost. Gratinera i mitten av ugnen i ca 15 min tills du har fått en fin färg på ytan. Servera med sallad. 

söndag 27 januari 2013

Sopptema med krönika

God söndagkväll, kära vänner! Hoppas att ni har haft en lugn och skön helg. Vi åkte till Mariannelund igår eftermiddag och firade Olofs pappa som snart ska fylla år, smorde kråset med god mat och vältrade oss i crème brulée. Och nu är vi hemma på Öland igen. Bally ligger och jäser framför öppna spisen, och jag ska snart gå och göra honom sällskap.

I lördags kördes det här soppreportaget i Smålandsposten, och förra lördagen publicerades ett liknande i Barometern. Recepten på uppslaget var på gulaschsoppa, löksoppa, tomatsoppa och på vita, enkla limpor. Och så en liten blänkare om vitlöksbröd också. Här kommer som vanligt krönikan:

Vintern är den perfekta årstiden för att sörpla soppa. En skål rykande varm soppa som doftar mustigt av kryddor och grönsaker värmer upp både kropp och sinne när man kommer in från kylan så här års. Vad som är så tacksamt med soppor är att de är enkla att ha att göra med. De är utmärkta att ha som lunchlådor, eftersom de inte kräver några egentliga tillbehör. Dessutom är de ofta enkla att göra. En av de allra första maträtter jag lärde mig att laga var ungersk gulaschsoppa. 

I min blå, rejäla hemkunskapsbok från högstadiet fanns tillsammans med stöttepelare som köttbullar och pannkakor även en lista på ingredienser till gulasch. Listan var, precis som min talang för matlagning på den tiden, ganska skral. Faktum är att jag var så dålig på hemkunskapen att när det var dags för matlagningsprov och alla skulle få husera i varsitt kök, fick min kompis och jag dela kök med varandra då vi var en för mycket i gruppen och vår lärare var av åsikten att ingen skulle behöva ta nederlaget det skulle innebära att behöva dela kök med någon av oss på provet. Hur det gick? Mycket dåligt. Min sås kokade bort, köttet antog en pikant smak av vidbränd skosula och den kokta potatisen uteblev. Men efter det kunde det knappast gå sämre, och sedan dess har det faktiskt bara gått bättre och bättre med matlagandet, för både min kompis och mig.

Vad jag vill ha sagt är att oavsett hur dålig du (eller din kompis) än må vara på att laga mat, så finns det alltid hopp. Jag lovar. Känns det övermäktigt med avancerade rätter som kräver flera tillbehör; gör en enkel soppa. För bland de bästa av allt med soppor - de bränner sällan fast. 

lördag 26 januari 2013

Lördagsmyser

Visst är det härligt med helg? Här har vi nyligen kommit in från en hundpromenad nere vid ölandsbron där frosten har kapslat in allt från slånbärsbuskarnas tunna grenar till de höga vasstråna nere vid vattnet. Eller isen, snarare. Nu är Olof på väg in genom dörren med köpe-kroppkakor till lunch (öländsk take away när den är som bäst!) och sedan har jag seriösa planer på att ta bort resten av julpyntet. Jojomänsan. Önskar er alla en riktigt härlig lördag!

torsdag 24 januari 2013

Gudomlig pecannötspaj

Pajkoma! Den här pajen är så god att man nästan tror att man har dött en smula och kommit till pajhimlen när man äter den. Blygsamheten flödar, som ni hör. Men ni bara måste testa den! I botten är det en mjuk mördeg som smälter i munnen när man tar en tugga, och ovanpå den ett täcke av rostade pecannötter som vänts runt i rom och andra godsaker. Just därför är det så gott att servera pajen med vispgrädde som man har rört ner någon sked rom i, det plockar upp romsmaken lite extra.

Pecannötter är ju som bekant ganska dyra, och det går åt en del till den här pajen. Men jag lovar att den är värd det! Inspirationen till receptet kommer från systrarna Eisenmans första kokbok Två Systrars Söta.

Pecanpaj, ca 8 portioner
Mördeg:
150 g rumsvarmt smör
2 äggulor
3 dl vetemjöl
0,75 dl socker
----------
Fyllning:
250 g pecannötter
1,75 dl socker
2 msk lönnsirap (eller mörk sirap)
100 g smält smör
3 msk mörk rom
1 tsk vaniljsocker

Börja med att göra mördegen; rör samman äggulor och smör, och tillsätt mjöl och socker och knåda ihop till en deg. Tumma ut mördegen i en låg pajform (som den på bilden, ungefär) och nagga den sedan med en gaffel. (Om inte all deg går åt kan du spara det som blir över i kylskåpet.) Förgrädda pajdegen i mitten av ugnen på 200C i ca 10 minuter.

Gör sedan fyllningen; börja med att rosta pecannötterna i en torr stekpanna i några minuter. De är klara när de mjuknat lite och börjar dofta gott. (Har man inte tid kan man skippa det här momentet.) Ta fram en kastrull och smält smöret. Rör sedan ner socker, sirap och rom, och låt blandningen sjuda några minuter. (Den ska inte koka.) Ta kastrullen från plattan, och rör ner vaniljsockret och sedan pecannötterna. Bred snabbt ut nötröran (som smakar gudomligt) i det låga, förgräddade pajskalet, och ställ in pajen igen på 200C i mitten av ugnen i ca 15 min. Låt pajen svalna helt innan du äter den, och servera den gärna med en klick vispad grädde med en skvätt mörk rom i. 

onsdag 23 januari 2013

Avfrostat

I afton får ni nöja er med en bild på Bally när han skuttar fram i djup snö (även om han snarare råkar se ut som om han har fastnat i en snödriva på just den här bilden) eftersom jag inte har lagat något nyskapande på flera dagar. Jag gjorde nämligen det smarta draget att frosta ur frysen för ett tag sedan, och hittade hur många färdiga matlådor som helst därinne! Det förklarar också varför jag aldrig hittar några lediga burkar i skåpet, numera. Det är rena lyxen att komma hem på kvällen och bara värma upp en låda med risotto, köttbullar eller tacksamma färsbiffar som man lagat för någon månad sedan. Så kvällens tips, gott folk; frosta av frysen! Man vet aldrig vad man kan hitta.

tisdag 22 januari 2013

Nybakat!

Nybakat, rykande färskt bröd med en klick smör som precis börjat mjukna och smälta kan vara bland det godaste som finns. Visst är det nyttigt med fiberproppat, mörkt bröd, men tacka vet jag vitt bröd. Det må ha dåligt GI-värde och vara fullt av kolhydrater, men det struntar jag fullständigt i. Jag älskar vitt bröd och står för det. Häromveckan lagade jag en del soppor, och då serverade jag det här superenkla, vita brödet till sopporna. Surdegsbröd är ju alltid trevligt, men det tar ju sin lilla tid. Och ni som läst om mina surdegar Stefan och Fredriksson (som ganska snart fick se sig vaskade likt en champagne på Stureplan i ett killgäng där det förekommer alldeles för mycket hårprodukter) vet att jag numera hellre köper mitt surdegsbröd, och håller mig till att baka sådant här, lite enklare bröd. Ni hittar receptet här.

måndag 21 januari 2013

Hemma från Köpenhamn!

Hallå ute i stugorna! Nu är jag tillbaka efter en hyvens nostalgihelg i Köpenhamn och Skåne, där jag varit tillsammans med min kompis. När hon fortfarande bodde hemma för många år sedan brukade jag ta tåget från Kalmar ner till Lund och hälsa på i hennes föräldrahem, och på lördagen brukade vi alltid ta tåget över bron till Köpenhamn och flanera på Ströget. Den här helgen har därför gått helt och hållet i gamla tiders tecken, och vi har blivit rejält bortskämda med hennes mammas goda mat. Köpenhamn var som vanligt alldeles ypperligt trevligt, och med mycket generösa reor. 70% udsalg tackar man ju inte nej till. Jag har druckit varm sjokolade med flöööödeskum och gått runt och bräkt på imiterad danska. Mycket dejligt!

Vi besökte de sedvanliga stoppen som Illum, Royal Copenhagen, Magasin du Nord och flertalet andra butiker längs med Strögets sidogator. Innan hemfärden igår tvingade jag med min kompis till Ilva (hur kan jag aldrig ha besökt en Ilva-butik förut?) och hittade (ytterligare) en ljuslykta till samlingen. Jojo.

lördag 19 januari 2013

Gulaschsopppa

Det här med gulasch, det låter ju inte så himla kul egentligen. Smaka på ordet: gulassscch. Men det är ju kul, och som soppa är det jättegott! Speciellt med en klick gräddfil i, och serverat tillsammans med ett gott, rustikt bröd. Värmande vintermat i allra högsta grad. Vill man ha sin soppa med potatis kan man med fördel röra ner skalad och skivad potatis som får puttra i soppan de 20 sista minuterna av koktiden. Det finns även en latmansvariant på gulaschsoppa, och det är att göra den med köttfärs istället för med hela bitar av kött. Då räcker det att koka soppan tills man är nöjd med smak och konsistens, sedan är den klar att servera. Eller varför inte minska avsevärt på vattenmängden, och servera den som gryta? Passar perfekt ihop med bulgur.

Gulaschsoppa, 4-5 portioner:
400 g nötkött, gärna högrev
2 lökar
3 vitlöksklyftor
1 grön paprika
1 röd paprika
1 burk krossade tomater
7 dl vatten
1 dl rödvin
2 msk oxfond
2 lagerblad
2 tsk mejram
1 msk paprikapulver
1 tsk rökt paprikapulver (kryddan heter Smoked paprika)
1 tsk flingsalt
peppar
----------
Redning:
1 msk mjöl
3 msk vatten

Putsa köttet och skär det i ganska små bitar. Bryn dem i olja eller smör i en stor kastrull. Hacka lökarna, pressa vitlöksklyftorna och bryn även detta. Tillsätt paprikorna skurna i bitar. Häll i krossade tomater, vatten, vin, oxfond och kryddor. Låt soppan få koka i minst 2 timmar för att köttet ska bli tillräckligt mört. Strax före servering; skaka samman mjöl och vatten till en redning som du häller i soppan för att få den lite tjockare. Koka i ett par minuter till, och servera sedan soppan med en klick crème fraiche och bröd. 

fredag 18 januari 2013

Äntligen fredag!

Jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen; vad jag älskar fredagar. Och helger! Speciellt så här års, då det inte finns lika många "måsten" som under de andra tre årstiderna, när man känner att man verkligen borde röja upp i trädgården, kratta löv, måla på huset, kitta om fönster eller bara vara utomhus för att solen skiner, och man får dåligt samvete om man inte utnyttjar det. Nej, fram för mer varm choklad, kurande framför brasan och dvd-boxar i vardagsrummet! Nog för att jag borde städa i källaren, men jag räknar med prima innesittarväder i alla fall februari ut. Så det så. Nu tar vi helg!

onsdag 16 januari 2013

Korvstoppning!

I helgen stoppade vi korv! Eller vi och vi, det var till 100% ett Olof-projekt. Han hade gått runt och ruvat förra veckan på sina korvplaner och skaffat fjälster och allt, och i lördags slog han på stort och malde kött och gjorde egen finkorv.

 När vi köpte Kitchen Aiden häromveckan köpte vi även till köttmalen, men vi tänkte inte på att köpa till det där korvhornet också. Men skam den som ger sig! Olof engagerade mormor, och tillsammans grävde de fram ett gammalt korvstopparverktyg som hennes svärmor brukade använda sig av, och det fungerade det också. Det tog ganska lång tid, men säg det hantverk som inte gör det? Till nästa gång tänker vi dock investera i korvhornet som hör till köksmaskinen.

Korvarna, som innehöll såväl paprika som lök och potatis, lades sedan på grillen så att vi kunde provsmaka varsin korv till lunch. Och vad goda de var! Riktigt saftiga och fina.

Bally var som vanligt med och visade sitt intresse. Fattas ju bara annat. Nedan följer receptet på hur Olof gjorde korv.

Hemkörd korv, ca 10 st stora
1 pkt fjälster/korvskinn (vi hittade vårt svinfjälster på ICA, bakom charkdisken)
650 g oxbringa
800 g picnicbog
1 gul lök
1 röd paprika
2 potatisar
3 vitlöksklyftor
1 kruka färsk timjan
1 halv kruka färsk oregano
1 ägg
salt
peppar
1,5 dl riven Västerbottenost

Skala och finhacka lök, paprika, potatis, vitlök och örter, och fräs mjukt i en stekpanna med en klick smör. Låt sedan svalna. Skär köttet i mindre bitar, och mal dem sedan i en köttkvarn. (I vår maskin kan man välja mellan att mala grovt eller fint, vi valde grovt.) Rör ner det avsvalnade grönsakshacket, ägget och osten och blanda till en fin köttsmet. Salta och peppra lite, och provstek sedan en liten bit färs för att kolla så att det är gott. (Sådant här ska ju inte inmundigas rått.) Gå sedan loss på fjälstret. Skölj det i kallvatten så att du får loss det, det ligger oftast i en liten rulle som rullas upp när du spolar vatten på den. Trä sedan på fjälster på ett modernt eller omodernt korvhorn, och mata på. Knyt korvarnas ändar med steksnöre, som du ska akta dig för att äta upp sedan när det är matdags. Innan du steker korvarna, stick i dem lite med t ex en nål, så att de inte spricker när de steks eller grillas sedan. Ska du inte steka eller grilla alla korvar direkt, frys då genast de korvarna som blir över och spara till ett annat tillfälle. 

tisdag 15 januari 2013

Snabba enchiladas

Då var det middagsdags igen! På tallriken har vi en riktigt trevlig enchilada, med en sallad som andas avancerat överdåd. Minst sagt. Riktigt hur god enchiladan är framgår nog inte, eftersom ni inte kan se den saftiga fyllningen. Men den finns därinne, med smaker som för tankarna till en mexikansk liten restaurang på en bakgata med vingliga små bord, orangemålade väggar prydda av sombreros och ljudet av latinamerikansk musik och högljudda skratt. Jag behöver åka på en semester till värmen, helt klart.

Enchiladas, 4 st
4 st mjuka tortillabröd, stora
ca 400 g kycklinglårfilé
1 påse kryddmix Enchiladas (vår mix från ICA var på 22 g)
3 dl vatten
1,5 dl tomatpuré
1 burk (2 dl) fet och fin crème fraiche
2 dl riven ost med lite fräs i (vi tog Västerbottenost)
1 liten burk majs

Skär kycklingen i mindre bitar, och bryn dem i en stekpanna med smör eller olja. Häll kryddmixen i en liten kastrull ihop med 3 dl vatten och 1,5 dl tomatpuré, och låt det koka ihop lite snabbt. I en separat bunke - rör samman crème fraiche, majs och 1 dl ost.  Lägg ut 4 tortillabröd framför dig, och fördela hälften av tomatsåsen på bröden. Strö över kycklingbitarna, och bred på crème fraiche-röran med en slickepott. Rulla ihop dina enchiladas, och lägg dem med skarven nedåt i en ugnsfast form. Häll över resterande tomatsås och strö över 1 dl riven ost ovanpå, och ställ in dem i ugnen i ca 15 min. Servera med sallad. 

måndag 14 januari 2013

Veckans vintips - Vedré

Då var det måndag igen, då! Jag tycker vi tar och rivstartar veckan med ett vintips, det var längesedan. Och det är ju ändå måndag, som sagt. Det har dessutom varit alldeles för glest mellan vintipsen på sistone. Skandal! Som den vanemänniska jag är har jag istället hållt mig till gamla favoriter som Club Privado, Marqués de Riscal och Campolieti Ripasso. Vinet heter Vedré, vilket man får leta en stund efter att hitta, eftersom det ser ut att heta kort och gott V. Så vet ni det. Vi har druckit det här vinet några gånger till kött, såväl lamm som nöt, och det är absolut värt de 99 kr som flaskan kostar. Den sedvanliga systemetpoesin lyder; Mycket fruktig, kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, med inslag av katrinplommon, pepparmynta, romrussin och kakao. De säljer in det bra, poeterna på Systemet.

söndag 13 januari 2013

Hemmagjord Baileys - Ojojoj!!!

Alltså jag tror jag dör lite, så gott är det här! Matporr i ordets rätta bemärkelse. Därför har jag nu startat upp en kategori som faktiskt heter just Matporr, som ni finner till höger bland de olika kategorierna. Där kommer bara the best of the best att hamna, bland mina recept av lite sötare karaktär. Men tillbaka till Baileysen, jag kan fortfarande inte smälta att den var så otroligt god! Det här är verkligen den ultimata gå-bort-presenten.

Jag kan inte ta all cred för receptet själv, för det kommer från grunden från den tyska bloggtjejen Dani på Ein Klitzeklein(es) Blog, men jag har försvenskat det och rundat av det lite. I hennes recept står det att man ska ha i 250 ml Korn, vilket fick Olof och mig att lägga våra pannor i djupa veck och fundera över vad i hela friden som menades med Korn. (Till och med Bally var konfunderad.) Nog för att man gör whisky på korn, men ändå. Spannmålet korn? Som tur är så är ju faktiskt min mor gift med en tysk man, som klargjorde att Korn är en klassisk, tysk schnaps. En helt okryddad sådan, så vi har helt enkelt ersatt den med Renat. Receptet blir knappt en liter Baileys (beroende på hur mycket man provsmakar under, ähurm, framställningen) och det varar i ca 1 vecka i kylen, max.

Hemkörd Baileys, knappt 1 liter:
3 äggulor
1 msk snabbkaffepulver
3 dl florsocker
2,5 dl Renat
1 tsk vaniljarom (finns på små flaskor bland bakattiraljerna)
3 msk mörk rom
4 dl vispgrädde

Lägg äggulorna i en bunke, och rör samman dem med kaffepulvret med hjälp av en gaffel. (Jag använde Nescafé.) Rör samman Renat och florsocker i en annan bunke, börja med att röra ut florsockret med en dl Renat, och spä sedan på med resten av spriten. Blanda ner vaniljarom, rom och ägg&kaffe-röra, och vispa lite grann med elvisp så att allting löser sig och blandar sig fint. Häll i grädden, och ta eventuellt något varv till med vispen så att det blandar sig. Häll upp på steriliserad flaska, och ställ in i kylen. Den ska serveras kall, gärna med en isbit. (Tips från den tyska bloggen för att sterilisera en flaska; skölj flaskan i varmt vatten och lägg sedan in den i ugnen på 130C i ca 15 min.)

lördag 12 januari 2013

Hemmadag med pannkakor

Idag har vi en riktig hemmadag. Enligt min mening är hemmadagar bland det bästa som finns, jag älskar att bara vara hemma och gå runt och mysa, helst iförd mina raggiga pyjamasbyxor och mina slitna fårskinnstofflor. Dessutom kommer jag ändå inga längre sträckor med mitt segway-sargade knä just nu. Men det är på bättringsvägen, i alla fall!

Idag har vi ätit pannkakor, som synes. Att äta pannkakor är lika trevligt som att gå hemma och skrota, och på en sådan här dag hör det liksom till.

Enligt mormors tradition äts alltid sista pannkakan med glass. Rebell-Olof tummar dock på traditionen och äter glass på de flesta pannkakorna. 

fredag 11 januari 2013

Parmainlindad getoststubbe på äppelskiva

Hur har ni det i snöovädret? Här har snön fullkomligt vräkt ner hela dagen, och man ser knappt ut genom fönstren på ena halvan av huset eftersom det har blåst så. Inget utomhusväder, direkt. Bally hade lite svårt att bottna i snön, den kortbente lille rackaren. Men det hindrade honom inte från att skutta runt som en liten kanin i snön tidigare ikväll. Nu ligger han dock framför den sprakande elden ute i köket, och jag ska snart gå och göra honom sällskap och fira att det äntligen är helg.

Men nog om vädret, för här kommer en riktigt hyvens förrätt! Jag gjorde den hemma hos mamma när vi var där på nyårsafton. Den är enkel, piffig och går att förbereda ganska långt i förväg. Det är en rulle-formad bit getost inlindad i parmaskinka, som står på en äppelskiva. Allt har ugnsgratinerats, och den serveras med sallad runt omkring. Så här gör man:

Parmainlindad getoststubbe på äppelskiva, 4 portioner
4 bitar getost formade som rullar (finns på paket)
1 pkt parmaskinka ( 4-8 skivor)
1-2 stora äpplen
sallad
ev. någon färsk krydda till garnering
ev. lite salladsdressing för den som vill pimpa sin sallad
ev. rostade pinjenötter till servering

Skiva äpplet mitt över på det största stället så att du får 4 stora äppelskivor, som gärna får vara lite tjockare än äppelskivan på bilden. Placera ut äppelskivorna på en ugnsplåt med bakplåtspapper. Dela getostrullarna i 4 stubbar, ställ en stubbe på varje äppelskiva och klä in stubbarna i parmaskinka, 1-2 skivor per rulle. Ringla över lite flytande honung på stubbarna, salta och peppra, och ställ in i mitten av ugnen på 225C i ca 10 min. Det är ingen fara om någon av stubbarna välter, det är bara att trycka ner den på sin äppelskiva igen vid servering. Ta ut ugnsplåten, lägg upp på tallrikar och lägg lite sallad runt omkring. Vill man strö på ugnsrostade pinjenötter är det läge för det nu, något jag kom på först nu hade varit gott till. 

torsdag 10 januari 2013

Lugnt läge

Ikväll blir det lugnt hemma i stugan. Ute snöar det och blåser så att det viner i öronen, och jag sitter i vardagsrummet och ojar mig i soffan med en kopp té och har för en gångs skull en riktigt godtagbar ursäkt att inte följa med Olof på kvällens bodypump-pass. Visste ni att man kan stuka sina knän? Det kan man i alla fall. Åk inte segway, säger jag bara. Det må se enkelt ut, men de är mariga de där maskinerna. Vi var och åkte segway-hinderbana med jobbet i förrgår. Det var roligt tills det inte var det längre, kort sagt. Nästa gång tänker jag propsa på att vi ska rida islandshäst istället.

För ett tag sedan fick jag den här finfina boken av min jobbarkompis Marija, och en kväll som denna då vädret är ruggigt och téet värmer är den riktigt passande. Eventuellt resulterar läsandet i att jag linkar bort till köket och bakar något. Och det vore ju inte fy skam.

onsdag 9 januari 2013

Rådjursstek med blåbärssås

Visst låter det galet, blåbärssås till viltkött? Det tyckte jag också första gången jag hörde det, men det passar som hand i handske till köttet och smakar jättegott! De gånger jag ätit vilt kan nästan räknas på en hand, så jag blev glatt överraskad när en gammal klasskompis till mig hörde av sig och frågade om jag ville ha en rådjursstek. Jag hade ingen aning om att han jagade, än mindre kunde laga mat. Men vad fel jag hade! Han berättade om alla möjliga goda grejer han brukade göra med köttet, däribland den här blåbärssåsen, som vi kände oss inspirerade att provlaga så fort som möjligt.

Hur gör man då det som syns på tallriken? Olof är ju som bekant köttansvarig i vår familj, och har lagat middagen på bilden. Han band ihop rådjurssteken, saltade och pepprade, brynde den runt om i en stekpanna för att få fin yta på den, och satte sedan in den i ugnen med en köttermometer instucken. Därinne fick den vara på 125C i ca 50 min, tills den kommit upp i ca 55-60C i innertemperatur. Vi tog ut den vid 58C, om vi ska vara exakta. En lista på lämpliga temperaturer för rådjurskött hittar ni här. Hur lång tid det tar beror ju såklart på köttets storlek och på ugnen, och kan variera mycket. Sedan virades köttet in i aluminiumfolie där det fick ligga i ca 10 min och vila, vilket gör mycket för köttsafterna. Förutom blåbärssåsen serverades köttet med smörfrästa kantareller och kokt potatis. Och ett riktigt gott rödtjut, icke att förglömma.

Blåbärssås till viltkött: (Receptet kommer från Allt om Mat)
2 schalottenlökar
3 msk socker
225 g (1 pkt) blåbär + 1 extra dl
1,5 dl rödvin
2 dl vatten
2 msk kalvfond
3 tsk maizena (rör ut i en skvätt kallt vatten)
2 msk smör

Finhacka löken, och låt den ligga kvar på skärbrädan. Smält sockret i kastrullen, och häll sedan ner lökhack och 225 g blåbär i det smälta sockret. Låt det fräsa däri i ca 1 min, och tillsätt sedan vatten, vin och fond. Låt sjuda i ca 10 min. Sila såsen, och värm sedan upp den silade såsen på nytt. Vispa ner maizenan som du rört ut med en skvätt kallt vatten, och låt såsen koka upp. Klicka ner smör och rör i 1 dl blåbär precis före servering.

tisdag 8 januari 2013

En ny kompis!

Jag har ju skaffat en ny kompis! Denna nystiftade bekantskap måste ju självklart luftas här på bloggen. Förra veckan köpte Olof och jag en Kitchen Aid. Jag har velat ha en jättelänge, och nu tyckte jag att det skulle bli dags.

Vi valde den klassiska och mycket politiskt korrekta färgen crème, och passade på att köpa till en köttkvarn till maskinen också. Olof är pepp på att mala högrev och göra fin-hamburgare. Själv är jag pepp på det mesta, och premiärbakade bröd med den redan i helgen.

Och det gick så bra så! Jag har alltid arbetat degen med elvispens degkrokar innan, så det är ju lyxigt att slippa det nu. Vi valde länge och väl mellan en Ankarsrum och en Kitchen Aid, men i alla recensioner verkade det vara ett väldigt jämnt lopp mellan de där två, så då fick designen avgöra. En Kitchen Aid är ju helt klart snygg att se på!

söndag 6 januari 2013

Nu på instagram!

Nu har även jag skaffat instagram, hör och häpna! Jag känner mig ytterst hipp och ungdomlig. Instagram är hur kul som helst har jag insett, såhär något år efter alla andra. På instagram kommer bilderna onekligen att vara lite sämre än på bloggen, men det är ju det som är charmen. Lite mera live. För de som känner sig lite mindre tekniskt bevandrade (som jag själv för, ähurm, inte så många dagar sedan) så är instagram en gratis app som man kan ha i telefonen. Lite som facebook, fast bara bilder och väldigt lite text. På instagram heter jag baraenkakatill.

Annars då? Imorgon är det måndag igen. Jag försöker ha en positiv inställning och tänka "vad trevligt att jag har fått vara ledig så länge" istället för att tänka "nu är ledigheten slut". Det går sådär. Olof och jag har verkligen kommit in i en trevlig ledighetslunk där vi har ätit frukost länge, gått långa hundpromenader, tittat på TV-serier på dvd och lagat god mat. Men lite vardagsrutiner kan ju alltid vara trevligt också. Vi fikar ju på jobbet, till exempel.

Med fika i åtanke ska jag gå bort till köket och ta bara en kaka till (höhö) från plåten med havrekakor. Ha nu en riktigt mysig söndagkväll, kära vänner!

lördag 5 januari 2013

Vackert och glutenfritt

När jag började blogga för över tre år sedan hittade jag snabbt en favorit bland de internationella matbloggarna, en favorit som jag inte var ensam om att hitta, eftersom hon har vunnit flertalet priser för sitt vackra matfoto.

Aran Goyagas blogg Canelle et Vanille är en riktig fest för ögat. Jag ska väl knappast påstå att jag har lagat något från bloggen, jag tittar in mest för att bli inspirerad och för att bilderna är så vackra. Hon bor och bloggar i Florida, men kommer från spanska Baskien.

Om man ska försöka sätta fingret på vad som är så fint med bildera på hennes blogg är det nog de vackra färgerna på mat och grönsaker, matstylingen och alla bilder från landsbygden. Få människor kan få något så alldagligt som ägg att se så trevligt ut som hon kan. Jag beställde hennes bok Small Plates and Sweet Treats på amerikanska Amazon, men efter en snabb koll på nätet finns den även på Adlibris. Nämnvärt är även att alla recept är glutenfria.

Det var dagens bokrecension, det! Kommer ni ihåg när man skrev bokrecensioner i skolan? Jag försökte smita undan och hyrde filmen Utvandrarna när den skulle avhandlas, men fick med svansen mellan benen snällt ta och läsa den när det uppdagades att i stort sett hela klassen hade gjort likadant. Jag tror att vi fick två dagar på oss, sedan skulle den vara läst. Och den var ju bra, så klart, så det var inga bortkastade timmar. Numera läser jag mest kokböcker, som synes. Kanske att man skulle ta och variera sig lite? Låt oss lämna det lite.... öppet. 

fredag 4 januari 2013

Lyxlasagne

Nu har jag precis installerat mig framför datorn med en kopp rykande varmt té och ett doftljus på skrivbordet, och magen kurrar ljudligt medan Olof förbereder kycklingfajitas till middag. För några timmar sedan kom jag hem från att ha hälsat på syrran i Älmhult, och pussat på min systerdotter Rose. Vi gjorde stan i Älmhult (vilket gick ganska fort) och åt lunch i otippade Osby på ett ställe som heter Pecorino, som var en riktig pärla! De hade buffé med fri tillgång till finfina charkuterier. Mer sånt! Jag tycker annars att de flesta restauranger snålar på charkvarorna i sina maträtter i riktig Joakim von Anka-anda.

Den här lasagnen snålar däremot inte på krutet. När jag gjorde den ville jag göra en lasagne som innehöll det bästa av det bästa och helt enkelt var riktigt top notch, med ugnsrostade cocktailtomater, rödvin och finost. Jag tog fram en lista och frågade mig vad man allra helst vill ha i en lasagne, om man har tid och ork, och kom fram till ingredienslistan nedan. Lasagnen blev utan tvekan den bästa jag gjort. Ett hett tips är att använda de gamla hederliga, hårda lasagneplattorna. När de färska motsvarigheterna lanserades för flera år sedan började jag glatt använda dem, men de blir ju lite ...sladdriga, och nu när jag gick tillbaka till de gamla blev det så mycket godare, och bättre konsistens.

Lyxlasagne, minst 8 portioner (2 st mindre formar som den på bilden, eller 1 stor)
Köttfärsfyllning:
500 g cocktailtomater - ugnsrostade för att få fram sötman
1 pkt hårda lasagneplattor
1 stor, gul lök, hackad
3 pressade vitlöksklyftor
ca 500 g nötfärs
1 burk hela körsbärstomater
0,75 dl rödvin
1 msk kalvfond
2 msk balsamvinäger
1 knippe oregano
1 knippe timjan
1 pkt bacon
flingsalt & grovmalen svartpeppar

Ostsås:
2 msk smör
2 msk olivolja
3 msk vetemjöl
ca 7 dl standardmjölk
3 + 1 dl riven ost (3 dl i såsen, 1 dl till garnering. Här blandar jag riktigt trevliga ostar, som parmesan, pecorino, västerbotten och vällagrade Allerum XO)
en knivsudd riven muskotnöt
salt och grovmalen svartpeppar

Börja med att ugnsrosta cocktailtomaterna. Halvera dem och lägg dem med snittytan uppåt i en ugnsform, salta och peppra, och ringla gärna över lite olivolja och lite balsamvinäger. Låt stå i ugnen på 100C i ca 1,5 h. Detta kan med fördel göras tidigare under dagen. Kör sedan de ugnsrostade tomaterna i en mixer. Har du inte tid med detta kan du ersätta cocktailtomaterna med en burk krossade tomater.

Hacka löken och pressa vitlöksklyftorna, och fräs dem i smör eller olja i en kastrull. Tillsätt köttfärsen och bryn den, och tillsätt tomater i olika former, vin och kryddor och allt utom baconen, som ska strimlas och stekas för sig innan den rörs ner i köttfärssåsen. Låt allt stå och småputtra medan du gör ostsåsen.

Till ostsåsen smälter du smör, blandar med olivolja och rör ner mjöl. Häll ner mjök, lite i taget, och rör hela tiden i såsen med en visp. När den kokat upp och fått en lite tjockare konsistens, ta av från värmen och häll i osten. Salta och peppra och krydda med lite riven eller malen muskot. Montera sedan ihop lasagnen, och varva plattor med ostsås och köttfärsröra. Avsluta med ett lager ostsås och den resterande dl riven ost. Gratinera i mitten av ugnen på 225C i ca 20 min, tills lasagnen har fått fin färg. Servera med en god grönsallad. 

onsdag 2 januari 2013

Årskrönika 2012

Då var det dags för den traditionella årskrönikan, gott folk! Den jag gjorde för 2011 finns här, och den för 2010 finns här. Jag brukar dela upp bilderna efter årstid, så vi börjar med vinter, som man både avslutar och inleder året med. Tidigt under 2012 kokade jag chiligryta och vältrade mig i varm choklad med marshmallows. I tidningen Hembakat var det ett stort reportage om Olof, mig och bloggen. Självklart lyckades även Bally vara med på ett hörn i tidningen, den lille gynnaren. Vintern som vi återigen befinner oss i (vi bor helt klart i fel land, det är ju alltid vinter här) har jag bakat fusksurdegsbröd med vört, upptäckt nya loppisar och åkt till Hamburg med mina jobbarkompisar.

Vad jag längtar till våren! Under våren 2012 åt vi sparris, våfflor och getostpaj, och hälsade på Calle och Louise i Göteborg, där vi gick morgonpromenader med Bally i ett morgondisigt Haga. Någon månad senare åkte vi till Kivik tillsammans, och däremellan hanns det även med den episka tillagningen av blodpudding från grunden, som männen utförde i bar överkropp. Högst omotiverat, men väldigt roligt. Det bästa av allt med våren var nog ändå Parisresan som min rara syster gav mig i Alla hjärtans dag-present. Vi drack café au lait och åt croissanter till frukost varje dag, strosade runt i Montmartre, shoppade på Champs Elysées och åt macaroner från Ladurée. Och så satt vi på uteserveringar och åt fransk löksoppa och drack kallt, vitt vin. Eller en av oss i alla fall, syrran var ju gravid med lilla Rose och fick hålla sig till juice.

Sedan kom sommaren, som inleddes med en fantastiskt trevlig matbloggarträff i Värnamo, där vi lagade indisk mat och blev intervjuade inför ett reportage i ICAs tidning Buffé. Olof och jag besökte våra tyska vänner som semestrade på den danska ön Läsö, och jag fick galoppera på islandshäst i vattenbrynet så att sanden yrde. Vi åt jordgubbstårtor, grönsaker från Björnhovda och smorde kråset på den nya favoritrestaurangen Strandnära på Öland. I juli kom min matbloggarvän Mary och hennes Magnus på besök, och vi hade ett par superhärliga dagar tillsammans alla fyra. Sedan åkte vi på Smålandstur med vår sjömanshustru Louise, och besökte Bullerbyn och njöt av smålandsidyllen nere vid sjön.

I september var det återigen dags för matbloggarträff med gänget från Värnamo, plus ett par nya, kära ansikten. Vi tillbringade en jätterolig helg på Ystad Saltsjöbad med matlagning och rundtur på Österlen. Sällan har jag ätit så fina middagar - och med så bra vinpaket! Två månader senare åkte vi till Stockholm och besökte den stora matmässan tillsammans med Mary och Magnus, som skämde bort oss kungligt med fina bjudrätter. Vi passade även på att skämma bort oss själva under en hösthelg på sommarstugan, då vi bara tog det lugnt och åt god mat, och satt i fåtöljerna vid fönstret och läste böcker. En av årets bästa helger, faktiskt. Och så blev jag ju nominerad till matbloggspriset också, som Årets Matblogg i kategorin Folkets val, där jag slutade på en fin femteplats. Men det bästa av allt under hösten var ju så klart att jag blev moster till lilla Rose! Jag ska åka och hälsa på henne nu i veckan, hon växer så fort så det knakar.

Det var 2012, det! Och nu har vi redan börjat på 2013, ett år som jag känner på mig kommer att bli riktigt toppenbra! Återigen, tack för att ni har hängt med under året (och åren) som gått, och för att ni fortsätter att titta in här. En bamsekram till er, kära vänner!

tisdag 1 januari 2013

God fortsättning!

God fortsättning, kära vänner! Vi inleder året med januaribilden från min almanacka med matbilder som jag köpte i Toscana på vår bröllopsresa. (En av ytterst få souvenirer från den resan som inte gick att äta.) Matkonst är den allra bästa konsten!

Hade ni en härlig nyårsafton igår? Olof och jag var hemma hos min mamma och Günter, som bor på gångavstånd från vårt hus. Där bjöds det på middag och trevligt sällskap, och det var ett lugnt och trevligt firande. De senaste åren har vi ordnat stor nyårsmiddag och haft många gäster hemma hos oss, och hur trevligt det än är, så kan det vara mysigt att få gå bort ibland och bara äta en avslappnad middag, också. Bally tyckte dock inte att det var ett dugg lugnt och avslappnat, den lille stackaren, han är så rädd för alla smällare. Men nu ligger han i sin korg vid dörren och är vit och fluffig, och aningen sur efter nyårsbadet som ett par veckors smutsigt snöslask resulterade i.

Önskar er en lugn och skön nyårsdag!