måndag 30 september 2013

Zucchinibåtar och en krönika

I helgen tog vi med oss våra vänner till Portskjulet i Björnhovda, och knep de sista gula små zucchini-raringarna. Här hemma är färsfyllda zucchinibåtar en storfavorit, och när man får tag i närodlad zucchini smakar den så otroligt mycket mer. Den svenska säsongen är nog på sluttampen nu, men har man tur kan man fortfarande få tag i ett eller annat exemplar. Den här bilden körde vi i septemberreportaget i tidningarna Barometern och Smålandsposten för ett par veckor sedan.

Krönikan kommer här:

Jag älskar verkligen hösten. Jag har absolut inget emot sommaren, men när löven skiftar i färg och det blir allt kyligare om morgnarna, då är det på något sätt mer okej att kura inomhus igen. Man måste inte längre vara ute och ta tillvara på alla soltimmar man kan. För visst är det så, att man nästan får lite dåligt samvete av att sitta inomhus och trycka när solen väl passar på att lysa? Inte för att jag har planerat att låsa in mig i källaren på heltid, jag ämnar vara ute en hel del. För de där höstpromenaderna som alla svänger sig med att de tycker så mycket om i kontaktannonserna, de är som balsam för själen. Skogen doftar av fuktig jord och svamp, om än att den där svampen möjligtvis doftar mer än den behagar visa sig. Det är ett annat ljus över åkrarna, luften är hög och klar och trädkronorna skiftar i naturens hela palett, för att låta lite småpoetisk. Det råder också ett helt annat lugn; turisterna har åkt hem, semesterns förväntningar och ibland lite för uppbokade schema har börjat avta, och har istället ersatts av en känsla av nystart i ett lugnare tempo. 

För mig är det allra bästa med den här årstiden tveklöst maten. Skördetidens alla grönsaker och frukter, som kan varieras i allt från inläggningar till efterrättspajer. Det är den här tiden på året som man kan åka till gårdsbutiken på landet och plocka ihop sig en hel middag. Invirad i en filt går det fortfarande att äta sin middag utomhus, och det kalla rosévinet har så sakteliga börjat bytas ut mot lite kryddigare rödviner. Allting har sin tid, och den bästa tiden för de svenska råvarorna är nu. Jag kan inte annat än vara tacksam över att jag bor i ett land med årstider. 

söndag 29 september 2013

Dags att nominera till Matbloggspriset 2013

Då har det blivit dags för årets upplaga av Matbloggspriset! Nu är det fritt fram att nominera en matblogg som man tycker är extra bra, och det gör man här. 10 st bloggar kommer sedan att gå vidare till en omröstning.

Vi är många som matbloggar i Sverige, och det finns så otroligt många duktiga bloggare därute som är värda att uppmärksammas. Flera av dem har jag lärt känna och blivit vän med, och en del har jag blivit riktigt nära vän med. Som Mary, som tillsammans med sin sambo Magnus har varit här i helgen och besökt oss. Vi har gått på Ölands Skördefest, ätit god mat och pratat om allt mellan himmel och jord.

Nu är de på väg hem, och här är det söndagsmys som står på schemat. Jag håller på och bakar bröd, och sedan ska det bli en äppelpaj på några av äpplena vi plockade in från träden idag.
Önskar er alla en fin kväll!

onsdag 25 september 2013

Ölands Skördefest - tips

I helgen är det dags för Ölands Skördefest - en av årets härligaste helger här på ön om man frågar mig. Faktum är att just Ölands skördefest är Sveriges största skördefest, och var man än vänder sig på Öland under den här helgen (nåja, nästan i alla fall, Alvaret lär väl fortfarande vara ganska dött) är det happenings till höger och vänster. Förra året missade jag skördefesten eftersom jag var på en mycket trevlig bloggträff i Skåne, därför har jag inga nya tips att komma med sen sist. Därför kör jag en högst skamlös och 100-procentig recycling på förra årets tips inför skördefesten. Kanske kommer ni ihåg tipsen, kanske har ni glömt dem, kanske har ni aldrig ens läst dem. Hur som haver, här kommer de:

  • Satsa på att besöka södra halva av Öland, det är helt enkelt mera skördefest på den delen av ön. 
  • Vill du äta god (och ekologisk) mat, även här i vacker miljö, rekommenderas min favoritrestaurang på ön - StrandNära som ligger i Stora Frö, en by belägen mellan Färjestaden och Mörbylånga. Faktum är att hela byn Stora Frö är väldigt happening på Skördefesten, det finns många konstnärer som ställer ut, och man kan botanisera inne på den stora Örtagården.
  • Ett litet fikastopp på Gårdby Café och Lanthandel är alltid trevligt. Då har man även nära till den pittoreska lilla fiskehamnen Bläsinge. Den smala och lantliga vägen ner dit kantas av små stånd där man kan köpa blommor, honung och grönsaker från gårdarna intill. Och missa inte en av Ölands i särklass bästa loppisar när du ändå är i Gårdby - Hemtrevnad, Gamla vackra ting.
  • Loppisar kommer det för övrigt att finnas gott om, de kommer att poppa upp längs med vägkanten som krokusar i snön. Vissa är riktigt bra, och vissa kommer tyvärr bara att vara ren och skär garagerensning.
  • Konstnatten som pågår natten mellan fredagen och lördagen är absolut värd att hålla sig vaken för. Min favoritplats under konstnatten är Capellagården i Vickleby. Bilder på hur fint det var just där under konstnatten 2011 finns här.
  • Majslabyrinten i Ventlinge längst ner på södra Öland uppskattas av alla åldrar, och är värd ett besök. När man ändå är så långt ner på ön kan man lika gärna åka till Grönhögen och se efter om det går att köpa träskor även i år.

tisdag 24 september 2013

På fikaturné

Det här med fikaturné måste ju vara det ultimata söndagsnöjet, speciellt om det sker på Österlen. Kalla mig pensionär om ni vill, jag har hört det förr. Jag har väl helt enkelt alltid föredragit en fikatur i en vacker omgivning framför att sova ruset av mig efter lördagens ravefest. Inte för att jag någonsin varit på rejv, men ändå. Man kan ju föreställa sig.

När vi ändå är inne på pensionärspoäng så tar vi med en glad pelargon också. Och ja, jag har pelargoner hemma hos mig, något som fick min kompis att plågat kvida ur sig "Men vafaan Helena, pelargoner? Så gammal ÄR du inte!" Hähä. Jag gillar mina pelargoner. Frågan är väl om de gillar mig, med tanke på den snabba takt i vilken de vissnar. Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om hur jag missköter mina stackars blommor, eller om hur gammal jag egentligen är när det kommer till kritan, utan om fika. Kvalitetsfikan på bilden ovan (och den till synes levande pelargonen) hör hemma på cafét Olof Viktors på Österlen.

Jag har bloggat om stället förut, och eftersom de har så goda kakor kombinerat med en vacker miljö, tar man gärna chansen att åka tillbaka. I år blev Olof Viktors utsett till Sveriges bästa café i White Guide.

När vi var i Kivik för några veckor sedan passade vi även på att besöka fiket KIN i Östra Vemmerlöv. Om man jämför det med Olof Viktors är det som dag och natt, men absolut inte på något negativt sätt.

Olof Viktors har avancerade bakverk och en stilren uteservering, medan KIN är bohemiskt med en vildvuxen trädgård. Det är svårt att välja mellan caféerna, men får jag välja åker jag nog ändå hellre till KIN, i alla fall om solen skiner.

För visst är det fint?

Hit hade vi aldrig hittat om det inte vore för vår skånetös Louise som öppnat våra ögon för Österlen, här i högsta hugg med kameran för att föreviga vår fikaturné. 

måndag 23 september 2013

Ugnsbakade plommon med mandel- och kokostäcke

I vår trädgård har vi ett plommonträd som brukar ge finfina plommon, i alla fall vissa år. (Det är lite nyckfullt.) Det här året verkar dock inte vara ett typiskt plommonår för vårt träd, däremot är det ett himla flås i äppelträdet. Ifall ni antecknar. Men - oavsett plommonmängd tycker jag att det kan vara svårt att komma på vad man ska göra med plommonen, förutom att äta dem som de är. Sylt och marmelad i all ära, men några goda desserter måste man ju ändå kunna göra? Det är bara det att man inte känner till så många plommonrecept. I den här formen har jag i alla fall, enligt min egen mening, fått till ett hett tips på vad man kan göra med sina plommon. Jag har lagt plommon med snittytan uppåt, och blandat smält smör med mandelmassa, vaniljstång och kokos som jag brett över och sedan ugnsgratinerat. Jättegott ihop med vaniljglass!

Ugnsbakade plommon med mandel- och kokostäcke, 6-8 portioner
750 g plommon
----------
Mandel- och kokostäcke:
75 g smör
200 g mandelmassa
1 dl kokos
1 vaniljstång
----------
vaniljglass till servering

Sätt ugnen på 225 C. Halvera plommonen och ta bort kärnorna, och lägg plommonen med snittytan uppåt i en smord ugnsform. Smält smöret i en kastrull, låt svalna något. Riv mandelmassan grovt på rivjärn, och blanda med smöret. Tillsätt kokos och frön från en urskrapad vaniljstång, och blanda till en smet. Fördela smeten på plommonhalvorna (görs lättast med händerna). Gratinera i mitten av ugnen på 225 C i 8-10 min. Servera med vaniljglass.

söndag 22 september 2013

Härliga dagar i Kivik

För ett tag sedan var vi i Kivik med vårt sjömansfolk. Louises familj har ju som bekant stuga där, och vi tycker det är så roligt att åka dit och hälsa på. Olof och jag är riktiga Kivik-fans! På de här bilderna serverar Calle en piffig välkomstdrink. Louise bjöd in till sensommarfest, och vi var ett litet gäng som åt oss väldigt mätta och hade en väldigt trevlig kväll.

Vår vana trogen gick vi upp tidigt dagen efter för att gå en morgonpromenad kring Kivik.


Just de där morgonpromenaderna tidigt på söndagmorgnarna när daggen ligger kvar på gräset och solen går upp över äppelfälten, de promenaderna vill man inte sova bort och missa.

Sedan är det ju så klart även så att det finns någon annan som är väldigt taggad på att gå ut, och som gärna väcker oss.

Vi brukar promenera förbi bageriet i backen i Kivik och köpa med oss bröd till frukosten. Den här gången noterade vi en ny och förtroendeingivande kaffemaskin på bageriet, och köpte nöjt med oss varsin cappuccino som färdkost på väg tillbaka till stugan, där Louise hade plockat björnbär bakom husknuten.

Sedan tog vi med oss varsin korg och gick ut för att plocka äpplen och päron att ta med oss hem.

Den här helgen stannade vi en extra natt och åkte hem på måndagen, för att hinna umgås så mycket som möjligt.


Och då passade det fint med ett pizzabesök på Friden! Efter en sådan pizza sover man alltid gott.

torsdag 19 september 2013

Crème brulée med smak av lakrits

Fasen vad gott det här var. Pardon my french. Crème brulée är ju gott från början, men med lakritspulver i är det ju helt fantastiskt! Jag gjorde sådana här när Olof fyllde år förra veckan, och tryckte ner ett tårtljus i hans portion. (Det hade blivit trångt med 36 ljus.) Den  här desserten satt jag och fantiserade om när jag körde bil hem från en jobbtur i Skåne i eftermiddags, samtidigt som jag konstaterade mitt fesljumna resesällskap i form av en cappuccino från Mc Donald's smakade som vidbränd gammal pannbiff. Då drömde jag mig bort till lakrits-crème brulée. Det får nog bli en ny omgång av den till helgen. Allt för att komma över den där ursäkten till en cappuccino.

Crème brulée med smak av lakrits, 4 portioner:
4 äggulor
4 msk strösocker
2,5 dl vispgrädde
2 rågade tsk lakritspulver
Ett par matskedar råsocker till den brända ytan

Sätt ugnen på 150C. Häll nykokt vatten i en långpanna eller ugnsform, så mycket som krävs för att vattennivån når till hälften av formarna du tänkt använda, när de är nerställda i formen. Värm upp vispgrädden ihop med strösockret och lakritspulvret. Ta av kastrullen från värmen precis när det börjar koka. Vispa upp äggulorna i en bunke så att de blir lite fluffiga, och häll ner gräddblandningen i bunken med äggen samtidigt som du fortsätter att vispa. Fyll formarna, och ställ ner dem i vattenbadet. Låt det stå i mitten av ugnen i ca 25-30 min. Ställ formarna i kylen (inte på glasskivan, det har jag gjort, och det är därför jag har en hylla för lite i mitt kylskåp) och låt dem gärna stå över en natt, annars räcker ca 3 timmar. Precis före servering, täck formarnas yta med råsocker, och bränn av med brännare för att få den karamelliserade ytan.

onsdag 18 september 2013

På besök i Råå

För ett par veckor sedan var vi på Skånetur och besökte den mysiga lilla byn Råå. Det var kullerstenar, stenhus och pittoreska små gränder.

Råå ligger precis vid vattnet, och när vi gick på en av de små gatorna såg vi det här paret som förmodligen var på väg hem från ett eftermiddagsdopp. Jag tyckte det såg så mysigt ut, och gillar idén med att bo så centralt, men ändå så nära vattnet att man bara kan ta på sig badrocken och gå ner och bada. Kanske att det var det årets sista dopp? Jag skulle då sannerligen inte vilja bada idag.

Ja, här går jag på en gata i Råå med ett hundkoppel och ser lite sådär lagom blasé ut. Blasé eller inte, så tyckte jag väldigt mycket om Råå.


Efter att vi strosat runt på de små gatorna i Råå åkte vi vidare till Helsingborg, där vi åt en riktigt god middag på en restaurang som heter Olsons Skafferi. Det fanns gott vin på glas, goda italienska huvudrätter och finfina efterrätter. Bally var med och höll sig under bordet, i alla fall större delen av middagen.


Sedan promenerade vi bort till vårt hotell, Hotell Linnea, ett hotell som vi valde för att de har ett rum där man får bo med vovve. Och hela familjen ska ju med när man är på weekend! Som synes tyckte Bally att det var toppen att bo på hotell.

tisdag 17 september 2013

Veckans vintips - Carpineto

Då var det tisdag och vintipsardag! I afton tänkte jag tipsa om ett fint presentvin, för det kan ju behövas tips på lite sådana viner också. Finvin är en prima present till födelsedagar enligt min mening, nu när man har, hehe, kommit upp sig till den åldern att de man känner inte direkt önskar sig något specifikt i födelsedagspresent längre. Men sånt där är ju relativt. Och jag blir inte det minsta ledsen om någon ger mig en kashmirkofta när jag fyller år.

Men till vinet då - det fullständiga namnet på det här vinet är Vino Nobile di Montepulciano Carpineto, med nr 95182. Det är italienskt, från 1990 och kostar 299 kr. Det passar till lamm, nöt och vilt, vi drack det till oxfilé med potatisrårakor och en krämig kantarellsås. Och även ostarna på bilden. Jo, vi var ganska mätta sedan. Systemetpoesin säger "mogen, komplex smak med fatkaraktär, inslag av russin, torkade dadlar, pinjenötter, kanel och örter. Länk finns här.

måndag 16 september 2013

Skördetids-pyttipanna med fetaostcrème

Just nu, as we speak, är den allra bästa tiden för svenska råvaror. Det är nu man kan åka till gårdsbutiken och plocka ihop sig en hel middag. Det var precis vad vi gjorde när vi åkte till Björnhovda och handlade ingredienserna till den här pyttipannan härom veckan. Eller okej, just ägg och korv fyndade jag på annat håll, men det finns många gårdsbutiker som säljer sådant också. Olof och jag travade efter Ing-Marie ut på åkern (jag i mina svarta pumps) och drog upp lite betor och rabbis. Ing-Marie är alltid väldigt hjälpsam, utan hennes hjälp hade denna maträtten inte varit hälften så bra. Jag ville göra något på alla rotfrukter som finns nu i mitt matreportage för september, så därför fick det bli just en pyttipanna med gulbetor, polkabetor (de är så vackra inuti!) och kålrabbi. Och så lök och potatis, och kryddor. Lite salsiccia satte piff på pyttipannan, och det var extra gott att servera den med en festaostcrème, den kan jag tänka mig blir god till alla sorters pyttipannor. Och till färsbiffar, och säkerligen en hel del annat.

Pyttipanna i skördetid, 4 portioner:
1 st gul lök
3-4 st gulbetor (ca 150 g)
3 st polkabetor (ca 150 g)
2 st kålrabbi (ca 300 g)
3 st mellanstora potatisar
ett par kvistar färsk timjan
3 st kryddiga korvar (ca 250 g), t ex salsiccia
salt och peppar
4 st ägg att steka
----------
Fetaostkräm:
1 pkt (150 g) fetaost
1 burk (2 dl) crème fraiche
grovmalen svartpeppar

Skala och hacka lök, gulbetor, polkabetor, kålrabbi och potatis. Lägg allt utom potatis i en stekpanna med lite olivolja eller smör, och stek på medelhög värme. Det är mycket rotfrukter, så dela gärna upp rotfruktshacket på två stekpannor, alternativt stek i två omgångar. Koka potatisen i 1-2 min, häll av i durkslag och låt den sedan få steka med de hackade rotfrukterna. Stek i ca 15 min för en bra konsistens som är mjuk men ändå har lite tuggmotstånd. Skär korven i bitar och stek den klar i en egen stekpanna innan du tillsätter den i pyttipannan. Krydda med salt, peppar och färsk timjan.

Vispa samman fetaost med crème fraiche med elvisp och krydda med svartpeppar. Stek ägg och servera till.

söndag 15 september 2013

På skogspromenad

Skogspromenad är ju hur mysigt som helst! (Med risk för att låta som om jag beskriver mina intressen i en klassisk kontaktannons.)

De här bilderna togs för exakt en vecka sedan, i skogarna kring Mariannelund. Vi sov i stugan nere vid sjön efter kräftskivan, och där är det så vackert att gå morgonpromenad med Bally.


Den här morgonen var det alldeles vindstilla, och dimman låg tät över den spegelblanka sjön.

Bally hävdar bestämt att det där om att älgen skulle vara skogens konung är skitsnack.



Inte en endaste kantarell hittade vi. Däremot fanns det gott om flugsvampar som var lika röda som de brukar målas i sagorna.

Hade det varit sommar hade jag gärna tagit ett morgondopp (kanske), men den här morgonen stod jag över.

lördag 14 september 2013

Nektarinpaj

Då var det lördag! Den här helgen håller vi oss hemma för första gången på 5 veckor, och det känns jätteskönt. I skrivandets stund håller Olof på att grilla majs och vitlöksbröd till lunch, och det luktar väldigt gott från grillen, kan jag säga. Hoppas det är färdigt snart, för jag är hungrig!

Men för att komma till saken - den här finfina nektarinpajen lagade Anette när vi var i Mariannelund på kräftskiva förra veckan. Jag la ut den på instagram och fick genast frågor om receptet, så här kommer det. En tacksam och nämnvärd sak med den här pajen är att den inte behöver serveras med något tillbehör som vaniljsås eller grädde, eftersom pajen redan har en väldigt krämig fyllning. Receptet är ett urklipp från okänt ursprung.

Nektarinpaj, ca 8 portioner:
Havrebotten:
150 g smält smör (det står flytande margarin i receptet, men det kommer aldrig in i mitt kök)
0,5 dl socker
2,5 dl havregryn
2,5 dl vetemjöl

Kesellafyllning:
250 g Kesella citrus
250 g Kesella vanilj
6 nektariner
1 burk á 200 g aprikosmos (barnmat) eller aprikosmarmelad utan bitar, alt. lite flytande honung
100 g färska hallon till garnering (kan uteslutas)

Sätt ugnen på 200C. Smält smöret och blanda det med socker, havregryn och vetemjöl. Tryck ut degsmeten i en pajform, och förgrädda i mitten av ugnen på 200C i ca 10 min. Ta ut och låt svalna helt.

Blanda samman de två olika kesellasorterna, och bre ut i pajskalet. Kärna ur och skiva nektarinerna, och lägg ut dem i pajskalet. Bilden ovan fotades innan pajen var helt klar, de ska fylla upp hela pajen. Sedan ska det på lite aprikosmos, atlernativt aprikosmarmelad, på nektarinklyftorna. Anette hade hört att just den typen av barnmatsburkar eventuellt utgått ur sortimentet. I alla fall var det svårt att få tag i, så hon mikrade några skedare aprikosmarmelad (man skymtar marmeladflaskan i bilden, ni vet sån där utan bitar som marknadsförs mot barn) så att den bliv lite rinnig, och ringlade över. Jag kan tänka mig att det säkert skulle vara gott att ringla över lite honung också, för den där söta, extra touchen. Men pajen är nog god även utan det, kan jag tro. Garnera med hallon om du har några. Det hade inte vi just då, men det var jättegott ändå.

torsdag 12 september 2013

På kräftskiva i Mariannelund

 I helgen var vi på den årliga kräftskivan i Mariannelund! Varje år så här års brukar Olofs pappa och hans fru Anette samla barn med respektive och barnbarn för en trevlig kväll i kräftans vänkrets. Nu är jag ju ingen vän av kräftor, men Anette bullar alltid upp med kantarellpaj, västerbottenpaj, ost, kex och massa annat gott, så det går verkligen ingen nöd på oss som inte är så begeistrade i kräftor.

Olofs pappa delade ut välkomstdrinkar. Visst är han och Olof lika?

Häpp! Här står visst jag och skålar.

Till kräftorna dracks det väldigt lokal öl, som enligt öldrickarna smakade väldigt gott.

 Kex, bröd och pajer...

...och familjens katt Gösta som här har en något lömsk uppsyn. Han gör precis som Bally; tar en stol i besittning så fort någon reser sig från bordet. Ballys och Göstas relation är för övrigt något ...spänd. Gösta vill gärna leka, och tar då och då tillfället i akt att smälla till Bally där bak med en framtass när han ligger på en köksstol med rumpan och svansen utanför. Då brukar Bally snabbt dra svansen åt sig, se ytterst förnärmad ut och pipa därifrån, oftast för att leta upp husse och skvallra. Just i de stunderna glömmer han bort att profilera sig som rottweiler, som han annars gärna gör.