onsdag 31 december 2014

Nyårskrönika till reportage

Gott nytt år, kära vänner! Hoppas att ni får en trevlig nyårsafton, oavsett om ni väljer att stanna hemma i raggsockor med hämtpizza och hyrfilm eller om ni äter trerätters och är uppklädda. Båda alternativen låter precis lika bra i mina öron. Själva ska vi äta middag med Mary och Magnus som kommit hit från Stockholm. Men det får bli efter att Lily somnat för kvällen.

Nedan följer krönikan till nyårsreportaget vi hade i Barometern och Smålandsposten i lördags. Och ja, jag erkänner - den i sällskapet jag skriver om i texten som fisk och skaldjur inte går hem hos, är alltså jag själv. Ähurm.

Jag har alltid hört till den skara som föredrar middagar i mindre sällskap framför storslagna fester på nyårsafton. Vid övriga tillfällen också, när jag tänker efter. Jag är nog inte så festlig av mig, helt enkelt. Men det finns ju inget utrymme för konversation på stora fester, man hör inte vad bordsgrannen säger för allt sorl och all musik. Om man ens har en trevlig bordsgranne, vill säga. En gång på en fest hamnade jag bredvid en föga charmant kille som skröt om hur han gick upp klockan tre varje natt för att dricka en proteindrink. Det skulle tydligen vara bra för kroppen att få i sig proteinet dygnet runt, påstod han. Sedan övergick han till att analysera fettprocenten hos de övriga inbjudna gästerna, samt av maten vi hade fått på våra tallrikar. Jag slår vad om att han tuggade på en selleristjälk och skålade i gräsjuice när klockan slog tolv. Ensam. 

Det fina med att anordna sina egna, mindre tillställningar är ju att man får välja sina gäster och sin mat själv, och redan där är ju chanserna mycket högre att man får en riktigt trevlig kväll. I år på nyårsafton får vi besök av våra kära vänner från Stockholm, som är minst lika matintresserade som vi, om inte mer. Maten däremot kommer att bli något av en utmaning i år; damen i paret är nybliven vegetarian, och är allergisk mot all form av soja. Själv måste jag äta mjölkproteinfritt på grund av att min bebis som jag ammar blir dålig om jag äter mjölkprodukter. Fisk och skaldjur är inte heller populärt hos alla i sällskapet. Detta lämnar onekligen ett visst utrymme till kreativitet och personliga anpassningar, men vi ser det som en utmaning. Och skulle det vara så att vi inte kommer på någon nyskapande meny som fungerar för alla, så får vi väl äta selleri och skåla i gräsjuice när klockan slår tolv den 31:e december. Men det gör faktiskt inget. Inte så länge vi gör det tillsammans. 

tisdag 30 december 2014

Oxfilé med skogssvampsås och puré på potatis, äpple och palsternacka

Har ni fått tag i en bit oxfilé till nyår, men fortfarande inte bestämt vad ni ska göra med den? Ingen fara, gör en svampsås och en potatispuré med äpple och palsternacka! Purén är inget annat än en ren och skär glorifierad potatismos som pimpats med äpple och palsternacka, men det låter ju så mycket finare att säga puré än mos. Och det där äpplet gör ju moset (förlåt, purén) lite mer nyskapande än vanligt. Det får en liten hint av sötma, som passar fint till resten av anrättningen. Svampsåsen smakar lite mer skog om man mortlar i ett par torkade enbär i den, och att linda in oxfilén i lite parma är ju en gammal klassiker. Så vips - innan ni vet ordet av har era planer på oxfilé och potatis blivit så mycket festligare! Så här gör man, lite mer exakt:

Parmainlindad oxfilé med skogssvampsås och puré på potatis, palsternacka och äpple, 4 portioner
600 g oxfilé
ca 140 g parmaskinka
salt och peppar
smör eller olja att steka i
----------
Puré på potatis, palsternacka och äpple:
4 potatisar (ca 500 g)
4 palsternackor (180-200 g)
1 äpple
50 g smör
0,5 dl grädde
0,5 dl mjölk
salt
----------
Skogssvampsås:
ca 300 g svamp, t ex skogschampinjoner & kantareller
smör till stekning
1 liten schalottenlök, hackad
1 msk smör
1 msk mjöl
1 dl mjölk
2 enbär (köps på burk)
1 msk kalvfond
2 dl vispgrädde
salt och peppar

Sätt ugnen på 125C. Peppra köttet och strö på lite salt, och bryn det snabbt på hög värme runt om i lite smör och olja. Ta det från värmen och rulla in det i parmaskinka. Lägg köttet i en ugnsfast form och stick in en köttermometer i den djupaste delen. Ställ formen i mitten av ugnen, och låt stå tills termometern uppnår 58-65 grader, beroende på hur du vill ha köttet. Själv gillar jag det medium rare, och brukar ta ut det vid ca 60C. Hur lång tid det tar beror på köttet och på ugnen, i min ugn tar det ca 45 min för 600 g oxfilé att uppnå 60C. När köttet stekt klart ska det tas ut och lindas in i aluminiumfolie och vila däri i ca 15 min innan det skärs upp och serveras, då sätter sig köttsafterna fint.

Puré på potatis, palsternacka och äpple: Skala potatis, palsternacka och äpple, och skär i mindre bitar. Koka i ca 15 min, mosa sedan med t ex en potatisstomp. Dela smöret i tärningar och vispa ner det med elvisp ihop med grädde och mjölk. Smaka av med salt.

Svampsås - Rensa svampen, skär den i mindre bitar och stek den i en klick smör tillsammans med hackad schalottenlök. Lägg över på en tallrik, och smält 1 msk smör i stekpannan. Rör ut smöret med mjöl och tillsätt sedan mjölken, lite i taget. Låt koka upp och bli lagom tjockt. Stöt enbären i en mortel, och blanda ner i såsen tillsammans med svamp, lök, kalvfond och vispgrädde. Låt koka upp, och smaka av med salt och peppar.

måndag 29 december 2014

Crème Ninon

Här har vi en prima förrätt till nyårsmiddagen - den gamla klassikern Créme Ninon! En trevlig soppa på gröna ärter som går att förbereda innan, och en riktig 80-talsklassiker, fick jag lära mig häromveckan när den serverades i Historieätarnas 80-talsavsnitt. Det var ju Tore Wretman som gjorde originalreceptet när det begav sig. Den vispade grädden som man klickar ovanpå soppan precis före servering blir till ett festligt skum när man häller en skvätt champagne över den som sista touch. Resten av champagnen dricks med fördel upp till soppan som förrättsbubbel. Vitt vin går också fint, men bubbel är ju festligare. Är det nyår så är det. 

Crème Ninon, 4 portioner av förrättsstorlek
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
0,75 dl vitt vin
300 g frysta, gröna ärter
1 hönsbuljongtärning
3 dl vatten
2 msk pressad citronsaft
0,5 tsk torkad timjan
1 msk crème fraiche (kan uteslutas)
salt
vitpeppar
----------
1,5 dl vispgrädde
ca 1 dl champagne

Hacka schalottenlökarna och pressa vitlöksklyftan. Fräs i olja i en kastrull. Häll på vin och låt det koka in ett par minuter. Tillsätt ärter, smulad buljongtärning, vatten, citronsaft och timjan. Låt koka upp i 3-5 min. Ta från värmen och mixa soppan slät med en stavmixer. (Fram till hit går det bra att förbereda soppan och förvara den i kylen.) Låt koka upp igen, och smaka av med salt och vitpeppar och ev. lite crème fraiche. Vispa grädden, och toppa varje färdig soppskål med en matsked grädde. Häll sedan i en skvätt champagne i varje soppskål, ovanpå grädden. Servera gärna resterande champagne till soppan.

söndag 28 december 2014

Glasstårta på marängbotten med dulce de leche- och polkaglass toppad med salt kolasås

Har ni bestämt vad ni ska bjuda på till efterrätt på nyårsafton? Jag tycker att efterrätten som serveras på nyår helst ska gå att förbereda så långt som möjligt. Oavsett hur många man är till bords är det trevligast för festens värd om han eller hon slipper tillbringa alltför mycket tid i köket. En glasstårta är tacksam på så sätt, den kan förberedas helt och hållet ett par dagar innan, och kan sedan snabbt plockas fram och stjälpas över på ett tårtfat. Den här glasstårtan går att förenkla en hel del för den som vill det. Till exempel kan man använda sig av en köpt marängbotten, och hinner man inte med att göra två olika glasslager kan man satsa på att istället göra dubbel sats av det ena. Den salta kolasåsen är jättegod, men glasstårtan blir god även utan den. Kolasåsen kan antingen hällas ovanpå glasstårtan, eller serveras vid sidan av. Väljer man att låta gästerna själva hälla kolasås på sina egna tårtbitar rekommenderas en dubblering av kolasåsreceptet, för då går det åt mer sås.

Glasstårta på marängbotten med dulce de leche- och polkaglass toppad med salt kolasås
ca 10 portioner

Marängbotten:
3 äggvitor
1,5 dl socker
1 tsk pressad citronjuice

Dulce de leche-glass:
2 äggulor
0,25 dl socker
0,5 burk karamelliserad mjölk (ca 1,5 dl)
2 dl vispgrädde

Polkaglass:
3 äggulor
1 dl socker
3 dl vispgrädde
0,75 dl polkagriskarameller

Salt kolasås:
1 dl vispgrädde
0,5 dl mjölk
0,5 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
0,5 tsk flingsalt

Marängbotten:
Sätt ugnen på 125C. Vispa äggvitorna till ett hårt skum, vispa sedan ner sockret och citronjuicen och vispa tills du har en tjock marängsmet. Vänd en springform med avtagbara kanter (ca 22-24 cm i diameter) uppochner, och rita av cirkeln på bakplåtspapper. Bre ut marängsmeten i cirkeln, men håll dig några cm innanför linjen, för den kommer att flyta ut något. Grädda i mitten av ugnen på 125C i 1 timme. Sänk värmen till 100C efter halva tiden. Låt sedan marängbottnen stå kvar i ugnen efter att du stängt av den i ca 1 timme. Montera ner marängbottnen i springformen. Det gör absolut ingenting om den spricker både här och där, det märks inte när glasstårtan serveras.

Dulce de leche-glass:
Vispa äggulor och socker pösigt, och vispa sedan ner den karamelliserade mjölken. Vispa grädden för sig, och rör ner äggsmeten i grädden och blanda. Häll glassmeten ovanpå marängbottnen, och ställ in i frysen. Låt stå i 3-4 timmar innan du häller på nästa glasslager.

Polkaglass:
Vispa äggulor och socker pösigt. Vispa grädden för sig. Krossa polkagrisarna i en mortel eller matberedare, och vispa ner dem i äggsmeten. Rör samman äggsmeten med den vispade grädden, och häll glassmeten ovanpå det första glasslagret. Låt stå i frysen i minst 4 timmar före servering.

Salt kolasås:
Blanda alla ingredienser utom saltet i en kastrull, och låt koka i ca 20 min tills du får en lite tjockare konsistens. Smaka av med flingsalt. Låt såsen svalna innan du häller den på tårtan. Såsen kan förberedas innan och förvaras i kylskåpet. Känns den för tjock kan den spädas med någon msk vatten.

lördag 27 december 2014

Champagnedrink med vit glögg och granatäpple

God fortsättning på er! Hoppas att ni har haft en härlig julhelg. Vi har haft det jättebra, och nu snöar det här på Öland. På julafton var vi i Mariannelund hos Olofs pappa och Anette och smorde kråset, och lagom till Kalle Anka började snön falla, och sedan dess har julen varit vit. Vit och givande - Lily fick alldeles för många julklappar av sina nära och kära, som hon kommer att kunna leka med och klä sig i framöver. Just nu tyckte hon dock att pappret och kartongerna var den största behållningen med gåvorna. 

Dagarna går fort, och snart är det dags för nyår. Vi får finbesök från Stockholm, och kommer med största säkerhet att bjuda på den här drinken som vi har med i dagens nyårsreportage i tidningarna Barometern och Smålandsposten. Granatäpple, vit glögg och champagne - lika enkelt som gott, för att använda mig av en hederlig gammal klyscha.

Drink på granatäpple, vit glögg och champagne, 4 st
1 granatäpple
2 dl vit glögg med låg alkoholhalt
ca 3 dl champagne

Dela granatäpplet på mitten och kärna ur alla kärnor ur ena halvan, och ca 20 kärnor ur andra halvan som läggs åt sidan för att sedan användas till garnering. Lägg kärnorna (utom de till dekorering) i en liten kanna eller drinkshaker, och häll på lite av den vita glöggen. Muddla sönder kärnorna med en drinkmuddlare eller skaftet på en träsked, och häll sedan i resterande vit glögg och muddla lite till. Sila av kärnorna och släng dem. Fördela den nu röda glöggen i 4 glas, beräkna 0,5 dl till varje glas. Fyll upp glasen med champagne, och garnera varje drink med 5 st granatäpplekärnor.  

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Från oss alla till er alla - en riktigt god jul! Kram på er, kära vänner!

fredag 19 december 2014

En julkrönika, finglögg och godis

I lördags hade vi ett julreportage i Barometern och Smålandsposten, med blandade godsaker att laga och ge bort kring jul. Eller ännu bättre - att laga och behålla själv. Recepten är på Olofs grymma glögg (rekommenderas varmt, i år på adventsfikat var folk knappt ens intresserade av att prova årets lavendelglögg till förmån för Olofs finglögg), hemmagjord Baileys (snuskigt gott!) Livs populära saffranscheesecake och sist men inte minst vaniljkolor med havssalt. Det receptet hittar ni här, jag har arbetat om det och förenklat det, så nu är det mycket lättare att göra smaskig kola än det var förra året.

Här kommer krönikan:

Med följande erkännande riskerar jag väl att tappa all form av respekt som matskribent, men jag är faktiskt inte så där väldans mycket för julmat. Jag gillar idén med traditionsenliga rätter som dukas fram på rödbeklädda bord varje december den 24:e, men det är nog mer själva traditionen framför smakupplevelsen som jag uppskattar. För det är just det som julen till stor del handlar om - traditioner. Alla har sina egna traditioner och personliga uppfattning om hur julen ska firas. För en del är det inte jul utan grönkål, Kalle Anka och risgrynsgröt, medan det finns andra som är precis lika nöjda med varmkorv och saft. Riktigt så illa är det dock inte med mina mattraditioner kring jul, jag tycker till exempel väldigt mycket om köttbullar, prinskorv och vörtbröd. Jag skulle dessutom vilja hävda att där jag brister på patéfronten, där tar jag igen på godisfronten. 

Från och med i år kommer det att skapas helt nya jultraditioner här hemma. För ungefär ett halvår sedan blev jag mamma, och livet förändrades radikalt. Jag är fortfarande samma person, men ingenting kommer någonsin att bli som förr. I år är det min dotters första jul, och från och med nu kommer mina jular att handla om att försöka skapa så fina julminnen som möjligt för henne. Den här julen lär hon dock ha lika få minnen av som hunden i huset verkar ha av att ha ätit middag, och det gäller förmodligen nästa jul också. Men sedan, när hon börjar minnas sina jular, vill jag att hon ska minnas dem med glädje. Jag vill att hon ska se fram emot mandelmusslorna från gammelmormors recept, den hemkokta vaniljkolan och sin mammas köttbullar. Låt oss hoppas att hon inte väljer att bli vegan. Vad jag vill ha sagt är att jag hoppas att hon kommer att uppskatta de traditioner jag har med mig från min egen barndoms jular, så mycket att hon själv kommer att vilja föra dem vidare, i alla fall delar av dem. Sedan vill jag såklart också att hon ska skapa sina egna jultraditioner. I alla fall så länge de inkluderar hennes föräldrar.

tisdag 16 december 2014

Julgransshopping

Häromdagen åkte vi en liten tur till den lokala plantskolan och tjackade oss årets julgran.

Jag fick min vilja igenom i år - det blev en burrig och fin gran. Jag har ju skrivit innan om Olofs fäbless för taniga granar som andas småländskt svårmod, men någon sådan blev det inte i år, minsann.

Lily var med, såklart. Vi får väl se vems smak för granar som hon ärver. I nuläget tycker hon att ljusen i granen är själva behållningen med den. Jag ser fram emot när vi har hemmagjort pyssel att hänga i granen om några år. Sneda små smällkarameller och ihopklistrade små saker som hon gjort själv. Den allra finaste sortens pynt.

fredag 12 december 2014

It's a must!

Ni har väl inte missat att det finns finmust på Systemet? Inget ont om den vanliga gamla julmusten, men den här finmusten är SÅ mycket bättre! Den kostar 30 spänn styck på Systemet, och finns i två varianter; en som är lagrad på romfat, och en som legat och dragit sig på bourbonfat. Musten innehåller endast 0,3% alkohol, så jag som ammar vågar ta mig ett glas must och festa till fredagsmyset med något roligare än saft. Ikväll ska vi dricka en sådan här flaska till vår lövbiff. Häpp!

onsdag 10 december 2014

Årets pepparkakshus

För ett par helger sedan bakade vi årets pepparkakshus. Man får ju hålla på traditionerna. Eller ja, nu fick jag ju en del hjälp, annars hade det nog inte blivit av. Olofs pappa och Anette var här, och världens raraste Anette hade med sig hemmagjord deg, mallar och formar, allt jag behövde göra var att kavla ut degen och stansa ut mina husdelar.

Här försöker vi ta ett kort som ska andas harmonisk julstämning och bebisens första julbak. Det gick sådär.

Här gick det lite bättre. Lily blir glad när hon får stå upp. Jag tycker det vore kul om hon ville lära sig att sitta, men det är hon inte intresserad av. De små fötterna pressas mot marken, och hon vill UPP.


Jag glömde bort att göra spröjs på rutorna, men det löste vi med några gelatinblad istället som fick agera fönsterrutor.

Anette smälter alltid socker i stekpanna och doppar pepparkakshusets delar i det för att sedan trycka samman dem så att de klistras fast. Som synes fick jag hjälp även med detta moment, för det brukar vara lite svårt. Anette är ju som bekant ett rutinerat proffs och har vunnit pepparkakshustävlingar. Hon är grym.

Så här ser huset ut innan jag börjar garnera det...

...och så här ser det ut sedan. I år blev det kaffebönor, kokosflarn, silverkulor och polkaskruvar som dekoration. Och så lite florsocker som snö.

Sedan var det klart! Nu står det på byrån i hallen och luktar gott varje gång man går förbi det.

torsdag 4 december 2014

Bästa julkalendern av alla

Tyskarna har koll på det där med julkalendrar, alltså. Skåda vilken svulstig julkalender syrran hade med sig från en tysk flygplats hem till mig! Fullproppad med marsipan från favoritleverantören Niederegger. Jag ÄLSKAR marsipan från Niederegger. Det enda sura är den mjölkfria kosten som jag fortfarande håller på med för Lilys skull, så Olof den gamle räven får gotta sig med min kalender. Både den och Hello Kitty-kalendern med choklad i som jag fick av en kompis. Behöver jag nämna att han är lika nöjd som en katt som precis tömt en skål med grädde?

Något som gör den här kalendern så mycket bättre än svenska julkalendrar är att den inte tar slut den 24:e. Nehej då, här matas man med fingodis ända fram till den 1:e januari. Fest, säger jag!

lördag 29 november 2014

Vi adventspyntar

Imorgon är det första advent, så ikväll har vi pyntat; hängt upp julgardiner, tagit fram ljusstakar och hängt mormors egengjorda julstjärnor i fönstren. Imorgon är det dags för vårt årliga adventsfika, och jag har bullat upp med lussekatter, mjuk pepparkaka, nykokt kola och ett par mögliga ostar. Olof har gjort glögg på både rom och whisky, och Lily har hängt med i bärselen under förberedelserna för att se till så att vi sköter oss. Hon gillar att vara med och se vad vi gör. På kvällarna när jag lagar mat brukar Olof ha henne i selen och gå efter oss som en svans och låta henne titta på. Vem vet, hon kanske snappar upp ett intresse? Inte av att förfölja folk, utan av att laga mat. Man kan ju alltid hoppas.

Nu har i alla fall den lilla damen somnat för kvällen (eller för några timmar i alla fall), och jag ska gå ut och sällskapa Olof och svärmor i TV-soffan med en kopp glögg. Önskar er alla en riktigt trevlig första advent!

onsdag 26 november 2014

Falukorvsgratäng Provencale

Idag ska jag minsann inte äta falukorvsgratäng provencale! Jag ska på after work med mina kollegor, och äta något annat trevligt. Nu är jag i och för sig mammaledig, men då är det extra roligt att få komma iväg ett par timmar en kväll och träffa kollegorna som man inte sett på länge. Men låt inte det hindra er från att göra den här trevliga vardagsgratängen, den är ett säkert kort som går hem hos de flesta. Vill man minska tillagningstiden kan man skippa potatisen och lägga zucchini, tomat och falukorv på en bädd av kokta makaroner istället, och sedan gratinera.

Falukorvsgratäng Provencale, 4-5 portioner
500 g potatis (ca 5 st)
1 liten zucchini
2 tomater
400 g falukorv

Sås:
2 vitlöksklyftor
2 dl grädde
2 tsk franska örter (färdig, torkad kryddblandning)
2 tsk dijonsenap
1 dl riven ost, gärna Präst

Skala potatisen och skiva den i lövtunna skivor. Skiva även zucchini, tomater och falukorv i tunna skivor. Placera ut i en smord ugnsform. 
Till såsen; pressa vitlöksklyftorna, och rör samman med grädde, örtkryddor och dijonsenap. Häll såsen över korven och grönsakerna, och avsluta med att strö över riven ost. Gratinera i mitten av ugnen på 225C i ca 40 min. 

måndag 24 november 2014

Fika på Länsmuseet

De senaste fredagarna har mamma, jag och Lily varit på Länsmuseet i Kalmar och fikat.

Jag har ju skrivit om fiket på Länsmuseet innan, hur bra det är. Men det är ju verkligen jättebra! Det finns massor av yta för barnvagnen, lekrum för de lite äldre barnen, barnstolar och barnböcker.

Och alltid hembakta kakor och bakverk. Till och med mjölkfria alternativ finns det! Och matiga pajer för den som vill det. Fiket är nominerat till Årets café i Kalmar 2014. De har min röst, det är ett som är säkert.

Cafét ligger högt uppe i museibyggnaden, och från fönstren har man utsikt över Kalmarsund. Perfekt ställe att sitta och kura på sådana här ruggiga dagar.

Eller om man bara vill tugga på en medhavd bitring, det är vilket som. Det finns något för alla!

torsdag 20 november 2014

Mjölkfri baristamjölk

Ifall det finns fler därute som måste äta mjölkfritt av olika skäl och saknar att dricka gott kaffe, kommer här ett hett tips; Oatlys Ikaffe-dryck! Jag tycker inte att vanlig havremjölk är gott, men den här smakar faktiskt inte alls så mycket havremjölk, och i kaffe är den toppen! Den håller skummet riktigt bra också. Just nu dricker jag koffeinfritt kaffe från kapslar i min Nespressomaskin här hemma, och att göra en cappuccino på den här mjölken och en sådan kapsel blir faktiskt riktigt gott. Jag vet inte hur det ser ut på marknaden med laktosfri baristamjölk, men här är i alla fall ett riktigt bra alternativ, även till de som dricker laktosfritt. Vill man ha tag i sådan här mjölk får man pallra sig iväg till Citygross, i alla fall om man bor i mina trakter. Det verkar som att mjölken kommer in på ICA och andra ställen först under nästa år. Så jag ska åka dit nästa vecka och fylla på mitt förråd, och botanisera bland hyllorna. Det finns ju så mycket grejer på Citygross. Lantisen har talat.

måndag 17 november 2014

Lammfärsbullar i tomatsås under osttäcke

Här kommer en riktigt hyvens gratäng! Perfekt som bjudmat året runt, med köttbullar av lammfärs. Länge var jag av åsikten att köttbullarnas främsta syfte var att serveras med brunsås och potatis. Det tycker jag inte längre. Köttbullar gör sig prima till pasta och i gratäng, och passar alldeles ypperligt ihop med tomatsås. De här lammfärsbullarna som är kryddade med timjan och citron blir riktigt saftiga när de får ugnsgratineras i en tomatsås med örtkryddor, vitlök och honung. Mozzarellaosten och parmesanosten kompletterar varandra perfekt i det övre ostlagret; mozzarellan bidrar med trådighet och parmesanen med knaprighet.

Lammfärsbullar i tomatsås under osttäcke, 4-5 portioner:
Lammfärsbullar:
1 lök
0,75 dl ströbröd
1,5 dl mjölk
0,5 kruka oregano
0,5 kruka timjan
500 g lammfärs
0,25 dl grädde
rivet skal av 1 citron
salt & peppar

Tomatsås:
1 lök
2-3 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
0,5 kruka oregano
0,5 kruka timjan
1 msk kalvfond
1 msk balsamvinäger
1 tsk flytande honung
cayennepeppar
salt & peppar
----------
125 g mozzarellaost
1 dl parmesanost

Hacka löken till köttbullarna och bryn den i lite smör eller olja i en stekpanna. Mät upp ströbröd och mjölk i en skål, och ställ åt sidan en stund att svälla. Hacka oregano och timjan, och blanda samman det med lammfärs, lök, och det svällda ströbrödet. Tillsätt 0,25 dl grädde, rivet skal av en citron och salt och peppar. Forma till köttbullar och bryn dem runtom i smör eller olja i en stekpanna. Förflytta sedan köttbullarna till en smord ugnsform, och gör såsen.
Hacka löken, pressa vitlöksklyftorna och bryn i smör eller olja i en stekpanna med höga kanter eller en kastrull. Häll i 2 burkar krossade tomater, hackad oregano och timjan, kalvfond, balsamvinäger och honung. Smaka av med cayennepeppar och salt och peppar. Häll tomatsåsen i formen, över köttbullarna. Riv mozzarella och parmesan, och toppa gratängen med osten. Ställ in i mitten av ugnen och gratinera i ca 15 min, tills osten fått fin färg. Servera med sallad, pasta eller pressad potatis.

lördag 15 november 2014

Helgfika

Härligt med helg, hörni! På agendan den här helgen står lövrensning och födelsedagsmiddag för syrran. 36 år blir hon den här gången. Jag ska svänga ihop en mjölkfri pavlovatårta under eftermiddagen, det ska bli spännande att se hur den smakar. Jag äter fortfarande mjölkfritt eftersom Lily får problem av mjölkrodukter. Men jag hoppas att det växer bort sen.

De här bilderna tog vi sist vi var på StrandNära och helgfikade. De har ju fikaöppet på helger året runt numera, från kl 12-17 tror jag att det är. Här sitter jag med en mjölkfri morotskakemuffins och ser allmänt långhårig och smygtrött ut.

Lily har faktiskt också ganska mycket hår. Jag antar att det finns bra hårgener i familjen, speciellt om man ser till hennes far. Han lär inte bli tunnhårig förrän han blir riktigt gammal, skulle jag tro. Jag glömmer aldrig när vi besökte ett par vänner en helg, och herrn i huset blängde på Olof över kaffekoppens kant och muttrade "Jag skulle kunna ge en årslön för din hårväxt". 

De har ju byggt ut shopen inne på StrandNära, så när vi var där på dopet passade syrran på att shoppa sig en av klänningarna till höger. Själva får vi ta och fylla på förrådet av ekologisk babyolja nästa gång vi åker dit. Familjens fyrbenta lilla medlem (som också har en väldigt bra hårväxt trots att de flesta hårstråna ligger på soffan och mattan) tycker för övrigt att det är mumma med babyolja, han försöker slicka på våra händer när vi ska smörja in bebisen efter att ha badat henne. Och så gillar han att städa upp när hon har kräkts också. Ibland hinner jag inte torka upp innan han är där på snabba små tassar och hinner före. Man kan knappast beskylla honom för att vara en finsmakare.

torsdag 13 november 2014

Månadens kokbok - Delicious

Likt veckans vintips har kategorin Månadens kokbok också legat i träda, men nu kör vi på med Roy Fares och en hel skottkärra äpplen! Varför snåla? Månadens kokbok är "Delicious" med recept från proffskonditorn Roy Fares och foton av Wolfgang Kleinschmidt som brukar fota Leila Lindholms böcker. Båda de här herrarna kan sina grejer, och boken är en fest i höst- och vinterkänsla med Roy på hästar, Roy på höskullen och Roy som fikar. Men han kommer undan med vad som helst, för det är så bra gjort. Om man inte orkar baka något själv kan man nästan nöja sig med att krypa upp i en fåtölj med en kopp te och ett par köpekakor, och bara njuta av att bläddra i boken, den förmedlar tillräckligt med myskänsla ändå.

När vi ändå är igång och tipsar om Roy, kan vi lika gärna fortsätta. Hans bok United States of cakes som kom ut förra året är också riktigt bra, och även den en fest för ögat. Här är det mera Roy på stranden än i svenska höst- och vinterlandskap, och precis som namnet antyder är det amerikanska recept som gäller, med vackra tårtor, pajer, cupcakes och godis. Blir man inte sugen på sötsaker av att bläddra i den boken, ja, då vet jag inte vad jag ska säga.

tisdag 11 november 2014

Veckans vintips - alkoholfria Barrels and Drums

Kommer ni ihåg när jag brukade köra veckans vintips på tisdagar? Jag vet inte varför det alltid råkade bli på tisdagar. Det var ju inte så att jag var en partyprisse av rang som behövde söndagen och måndagen på mig att nyktra till från helgens eskapader, det bara blev så. Eftersom jag ammar håller jag mig fortfarande till alkoholfria alternativ, och det här alkoholfria chardonnay-vinet från Barrels and Drums kommer faktiskt från min lokala ICA-butik, som jag måste säga har riktigt bra utbud när det kommer till alkoholfria partydrycker. Nu står det i och för sig på flaskan "to be enjoyed with seafood and fish", och det lär ju knappast hända. Ni känner ju mig, jag gillar ju inte fisk.

På tal om min dåliga inställning till fisk, förresten, kom det förbi en dam och knackade på dörren häromdagen. Hon hade en fiskbil och ville höra om vi ville beställa några olika fisksorter. Stackaren, hon visste inte hur fel hon hade hamnat. Jag var helt ärlig och sa som det var; "Jag HATAR fisk". Hon sa att det var det ärligaste hon hört på länge. Bally ylade i högan sky. Jag hoppas hon hade mer tur hos grannen.

måndag 10 november 2014

Kolasnittar med lakrits

Jag ber om ursäkt för den totala bloggtorkan. Men ni har väl hunnit vänja er vid det här laget, antar jag. En gullig läsare frågade om vi tänkte lägga ner bloggen nu när tiden var så knapp, men så är absolut inte fallet. No worries! Tids nog börjar inläggen rassla in oftare och oftare, jag lovar. Och förresten, kom ni ihåg att jag skröt förra veckan om att Lily sov hela nätter? Glöm det. Men jag antar att allting ändrar sig fram och tillbaka. Mina vänner med barn säger att precis när man tror att man har kommit in i en rutin så ändrar bebisen den.

I helgen har vi haft besök av Lilys farfar, farbror och bonusfarmor Anette. Vi har ätit kantarellpasta på kantareller de plockat i skogarna kring Mariannelund där de bor, tryckt i oss traditionella fredagstacos, besökt Kalmar Läns museum och fikat på det jättetrevliga fiket de har där. De hade aldrig varit på utställningen om skeppet Kronan, så vi drog en repa där med. Jag passade på att tjacka mig ett årskort på länsmuseet, man tjänar ändå in det på 2,5 besök. Jag känner mig ytterst kulturell som har ett årskort. Så kan man besöka de tillfälliga utställningarna när man ändå är där och fikar, tänker jag. Nu har de en utställning med utgrävda fynd från Sandby borg på Öland, sådant tycker jag är intressant. Lily och jag ska ta med oss min mamma och åka dit som aktivitet någon dag i veckan, tror jag. Hon håller sig på lite bättre humör när det händer saker. Lily alltså, inte min mamma.

Men fikar hemma, det gör jag varje dag! Just nu på de här kolasnittarna med lakritspulver, som är en utmärkt kaka att baka med mjölkfritt margarin, om man behöver det.

Kolasnittar med lakritspulver, ca 40 st
100 g smör
1,5 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 tsk lakritspulver
3 msk sirap
3 dl mjöl
1 tsk bakpulver

Rör smör och socker mjukt, och blanda ihop de torra ingredienserna för sig. Alternativt släng ner allt i en köksmaskin om du har en, och låt den göra jobbet. Blanda allt till en smidig degklump, och dela den i fyra delar som du sedan gör fyra lika långa rullar av och lägger på en bakplåt med bakplåtspapper. Platta till rullarna lite, och sätt in plåten i ugnen på 225C i ca 8 min. När kakorna är gyllenbruna eller snäppet mörkare än så, ta ut dem ur ugnen och snitta dem i bitar med en kniv. 

tisdag 4 november 2014

Fem månader idag!

Idag blir Lily fem månader! Hon har precis börjat kunna sitta korta stunder i sin barnstol, så imorse vid frukosten satt hon med en liten stund innan hon bytte till babygymmet.

Men allra roligast är ju att få vara med, såklart. Igår när hon i vanlig ordning högg tag i mina fingrar för att tugga på dem kände jag något vasst i nederkäken, så nu börjar det komma små risgryn till tänder. Innan jag vet ordet av sitter hon väl och matar hunden med smörgåsar.

måndag 3 november 2014

En höstkrönika om pickles

Då var det måndag morgon, och Lily har precis somnat efter att ha ammat lite. Hon brukar sova ungefär en halvtimme så här dags, innan hon vaknar igen och är pigg. Att sova dagtid är för övrigt inte riktigt hennes grej, hon sover cirka tre halvtimmespass på en dag fördelat på morgon/förmiddag, lunch och eftermiddag. Å andra sidan har hon sovit hela nätter sedan ett par veckor tillbaka, så jag klagar inte. Det har varit hur lyxigt som helst att få sova hela nätter igen. Jag är dock högst medveten om att det där kan ändras, så jag är tacksam så länge det varar och suger i mig den sömn jag får.

Igår kväll när hon hade lagt sig började jag skriva på krönikan för vårt nästa reportage, och då kom jag som vanligt på att jag inte lagt ut mina senaste krönikor. Så här kommer den jag skrev för september, då reportaget handlade om picklade grönsaker i skördetid. Då var det sådär härligt septemberväder där solljuset var lågt och luften klar, och man kunde fortfarande gå i T-shirt. Nu är det ruggigt och vi har så mycket höstlöv på gräsmattan att själva gräset (läs mossan) slutade synas för längesedan. Men var årstid har sin charm, och det finns ju värre saker än höstlöv på gräsmattan. Man får ju faktiskt vara glad att man har en gräsmatta att ha höstlöv på.

Det har sagts förr, men det tål att sägas igen: hösten är min favoritårstid. Inte bara på grund av de vackra, skiftande färgerna, känslan av nystart eller den högre och klarare luften, utan framför allt på grund av allt gott som jorden ger så här års. Skördetid inspirerar till matlagning, utan tvekan. För en matnörd som mig är Ölands Skördefest en riktig orgie i närproducerad mat. Varje år till skördefesten brukar vi få besök av likasinnade vänner, och sedan kuskar vi runt på ön hela helgen och besöker små gårdsbutiker, trädgårdar och odlingar. Bilens baklucka fylls av bruna papperspåsar med potatisar, rödlök och pumpor, och där får de trängas med omsorgsfullt inlindade loppisfynd i form av tallrikar med snirkliga motiv som aldrig skulle överleva en maskindisk.

Till mina absoluta favoriter på skördefesten hör små gatustånd som står utplacerade längs med smala små byvägar, där man kan köpa allt från hemkokt saft till grönsaker och honung, och där man betalar genom att lägga pengar i en rostigt skrin. Sällan är jag så glad över ett jordigt knippe morötter som då jag fyndat det i en liten gårdsbutik eller ett portskjul. Det ska dock erkännas att en del av mina inköpta, jordiga fynd hinner mjukna i kylen innan jag gjort något värdigt med dem, men i år ska det minsann bli ändring på det. Här ska picklas morötter och kokas pumpasoppa! Höstens skörd ska sedan inmundigas från någon av alla ömtåliga loppistallrikar jag samlat på mig genom åren. Men disken får någon annan ta hand om. Maken, förslagsvis. 

söndag 2 november 2014

Utflykt till Kapelludden

För ett par veckor sedan när det var en riktigt solig hösthelg packade vi in oss i bilen och åkte på utflykt på Öland. Det är ju ganska mycket som ska med nuförtiden, jämfört med förr. Det är ju inte bara Bally att tänka på längre.

Det är ju bebis, vagn, kläder, filtar, rolig underhållning att fästa på vagnen så att Lillans humör inte härsknar, samt massa andra attiraljer. Tur att vi fick med oss hundkopplet den här gången i alla fall. En gång glömde vi det och fick krisköpa ett koppel på en loppis som var knallrosa, som det stod Ines på. Bally ansåg att det var ett hån mot hans manlighet.

Vi begav oss till Kapelludden på Öland, som ligger på östra sidan av ön. Det finns en camping på Öland som också heter Kapelludden, men det är inte alls samma sak. Det här stället vi åkte till är en gammal ruin som heter S:ta Britas kapell, och ligger i närheten av Bredsättra. Det finns dessutom ett tre meter högt kors på samma ställe, som ofta kopplas ihop med platsen. Det fastnade dock inte på bild, jag blev så till mig när jag fick träffa hästar som gick lösa kring ruinen att jag helt kom av mig.

Snälla, mysiga hästar med mjuka väldoftande mular som verkade vara mycket vana vid att få smaka på godsaker. De böjde ner huvudet mot mina jackfickor och buffade, det första de gjorde.

Jag passade på att stjäla några pussar.

Sedan lunkade hästarna vidare, och vi gick ner mot vattnet med vår lilla hund och bebis och tittade på utsikten, tillsammans med några tappra fågelskådare som satt med sina kikare och trotsade vinden. En mycket mysig söndagsutflykt, var det. Det enda som saknades var FIKA. Det packar vi ner i bilen nästa gång. Det får nog plats i bagaget det med, bland hund och vagn.