torsdag 17 juli 2014

En grillkrönika

Varje sommar gör dagstidningen Barometern som jag skriver för en sommarbilaga som heter Barfota, och de senaste åren har jag haft med ett matuppslag i bilagan. Den brukar ligga som gratistidning lite här och var på köpcentrum och andra ställen, så är ni i krokarna och ser tidningen ligga till bjuds någonstans, passa på att haffa er ett exemplar. Deadlinen för just det här reportaget var ganska nära det datumet då vattnet gick på mig. Det jag hade kvar att göra på reportaget var just krönikan, och jag hade planerat att skriva den i lugn och ro en söndag. Ett varmt sipprande längs med ena benet satte dock stopp för de planerna, och vi fick åka in till förlossningen i Kalmar istället. Däremot hade jag ju inga värkar på över en vecka därefter, så jag fick tid att skriva krönikan ändå, trots att det blev från datorn på BB:s allrum istället för på datorn här hemma. Recepten i uppslaget är på baconlindad hamburgare (kommer i dagarna på bloggen) samt på smulpaj på grillenpecorinokräm, kall grillsås med fetaost, citron och honung och jordgubbsmilkshake till efterrätt. Här kommer grillkrönikan:

"Grillat är godast" är en slogan som är lika klockren som "film är bäst på bio". Men ibland undrar jag om det ändå inte är själva doften av grillat som är det allra bästa; den för med sig så mycket känslor och förväntan, samtidigt som den är imponerande smittsam. För doften av grillat sätter saker i rörelse, så är det bara. Vi har nog alla kommit hem en eftermiddag från jobbet, trötta och hungriga, med halvdana eller obefintliga middagsplaner och mötts av doften från grannens grill som står och ryker inbjudande. Bara doften har gjort att vi radikalt omkullkastat våra matplaner (om vi nu hade några), och istället startat upp våra egna grillar. Det grillande grupptrycket på sommaren kan liknas vid snöskottningen på vintern; om en granne skottar taket på garaget dröjer det inte länge innan resten av grannskapet har greppat sina snöskyfflar.

Grillat som företeelse luktar självklart olika beroende på tillfälle och ingredienser; en rökig barbecue nere på stranden där doften av öppen eld blandas med den av havsluft och tång har sin charm, liksom den fingrillade styckdetaljen har sin på den dyra stjärnkrogen. Den doft av grillat som jag förknippar allra mest med sommar och som ligger mig varmast om hjärtat är den man känner på en kvällspromenad på någon av alla de svenska campingplatserna; när kvällssolens sena strålar värmer ryggarna på campinggäster i träskor som grillar sina flintastekar på runda klotgrillar eller engångsgrillar ute på grusgångarna, och röken ligger tät i luften ihop med glada skratt och förväntan om en lång och härlig sommarkväll i familjens och goda vänners lag. Då är det sommar på riktigt. Svensk grillsommar när den luktar som allra godast.

1 kommentar:

  1. Grillat ÄR godast! Speciellt om det lindas med bacon :-) Sicken tur att det ändå blev tid att få ihop krönikan och så kul att få sina alster publicerade. Grattis till det - du är superduktig!

    Kram!

    SvaraRadera