måndag 3 november 2014

En höstkrönika om pickles

Då var det måndag morgon, och Lily har precis somnat efter att ha ammat lite. Hon brukar sova ungefär en halvtimme så här dags, innan hon vaknar igen och är pigg. Att sova dagtid är för övrigt inte riktigt hennes grej, hon sover cirka tre halvtimmespass på en dag fördelat på morgon/förmiddag, lunch och eftermiddag. Å andra sidan har hon sovit hela nätter sedan ett par veckor tillbaka, så jag klagar inte. Det har varit hur lyxigt som helst att få sova hela nätter igen. Jag är dock högst medveten om att det där kan ändras, så jag är tacksam så länge det varar och suger i mig den sömn jag får.

Igår kväll när hon hade lagt sig började jag skriva på krönikan för vårt nästa reportage, och då kom jag som vanligt på att jag inte lagt ut mina senaste krönikor. Så här kommer den jag skrev för september, då reportaget handlade om picklade grönsaker i skördetid. Då var det sådär härligt septemberväder där solljuset var lågt och luften klar, och man kunde fortfarande gå i T-shirt. Nu är det ruggigt och vi har så mycket höstlöv på gräsmattan att själva gräset (läs mossan) slutade synas för längesedan. Men var årstid har sin charm, och det finns ju värre saker än höstlöv på gräsmattan. Man får ju faktiskt vara glad att man har en gräsmatta att ha höstlöv på.

Det har sagts förr, men det tål att sägas igen: hösten är min favoritårstid. Inte bara på grund av de vackra, skiftande färgerna, känslan av nystart eller den högre och klarare luften, utan framför allt på grund av allt gott som jorden ger så här års. Skördetid inspirerar till matlagning, utan tvekan. För en matnörd som mig är Ölands Skördefest en riktig orgie i närproducerad mat. Varje år till skördefesten brukar vi få besök av likasinnade vänner, och sedan kuskar vi runt på ön hela helgen och besöker små gårdsbutiker, trädgårdar och odlingar. Bilens baklucka fylls av bruna papperspåsar med potatisar, rödlök och pumpor, och där får de trängas med omsorgsfullt inlindade loppisfynd i form av tallrikar med snirkliga motiv som aldrig skulle överleva en maskindisk.

Till mina absoluta favoriter på skördefesten hör små gatustånd som står utplacerade längs med smala små byvägar, där man kan köpa allt från hemkokt saft till grönsaker och honung, och där man betalar genom att lägga pengar i en rostigt skrin. Sällan är jag så glad över ett jordigt knippe morötter som då jag fyndat det i en liten gårdsbutik eller ett portskjul. Det ska dock erkännas att en del av mina inköpta, jordiga fynd hinner mjukna i kylen innan jag gjort något värdigt med dem, men i år ska det minsann bli ändring på det. Här ska picklas morötter och kokas pumpasoppa! Höstens skörd ska sedan inmundigas från någon av alla ömtåliga loppistallrikar jag samlat på mig genom åren. Men disken får någon annan ta hand om. Maken, förslagsvis. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar