torsdag 24 december 2015

God Jul!

Från oss alla till er alla - en riktigt God Jul! Här ska ätas julgodis! Nyttig kan man vara efter jul. Så det så. 

tisdag 22 december 2015

Fröknäcke med prästostkräm

Så här års är det många som trycker i sig fröknäcke till höger och vänster, och det är ju ett alldeles ypperligt knäcke att lägga osten på. Lite lagom salt, tunt, och dessutom glutenfritt.

Anettes fröknäcke
2 dl majsmjöl (inte Maizena, utan majsmjöl)
1 dl solroskärnor
0,5 dl linfrön
0,5 dl sesamfrön
0,5 tsk salt
0,5 dl rapsolja
2 dl kokande vatten
----------
lite flingsalt

Rör samman alla ingredienser i en bunke, och häll i vattnet sist. Bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper, och strö lite flingsalt över den. Grädda i mitten av ugnen på 150C i ca en timme. Låt gärna knäckebrödet få stå kvar en timme på eftervärmen efter att du stängt av ugnen, och bryt sedan knäcket i bitar. Servera gärna till ost.

Prästostkräm
150 g lagrad prästost
grovmalen svartpeppar
4 msk crème fraiche
----------
krasse till servering

Bryt osten i bitar och lägg i en mixer. Klicka i crème fraiche och mixa tills du fått en någorlunda slät massa. Smaka av med svartpeppar. Servera till kex, gärna frökex. Toppa gärna med lite krasse.

fredag 18 december 2015

Adventskrönika

Årets adventskrönika som gick i tidningarna Barometern och Smålandsposten häromveckan handlar om mitt årliga adventsfika, som brukar rasslas ihop under ett visst mått av stress. I år hade jag dock höga planer på att vara ute i god tid, och att tillställningen skulle andas harmoni. Det gjorde den inte. Istället för harmoni andades den streptokocker, och fick ställas in. En rejäl penicillinkur senare är jag dock pigg som en mört, och har stora planer på att dammsuga och städa huset i helgen. För precis som det står i krönikan, så är huset i stort behov av en storstädning. Alltid.

På mitt kylskåp hänger en kalender där vi i familjen (läs jag) fyller i vad vi gör i veckorna. Längst bak i kalendern har jag noteringar från förra året som ska hjälpa mig att lyckas bättre med årets storhelger. Till exempel står där med stora bokstäver "Baka till adventsfikat I TID och frys in". Städa inför adventsfikat I TID. Slå in julklappar och rimma om dem I TID". Närmast av ovan nämnda tydliga påminnelser stundar advent, och i år har jag därför chockat mig själv genom att redan ha bakat och fyllt frysen med det som ska serveras. Detta lämnar mer tid över åt städning, så att min stackars svärmor som brukar göra misstaget att anlända en dag i förväg för en gångs skull inte ska behöva duscha för andra gången före klockan 15 på första advent, efter att ha farit runt huset som en skållad råtta med dammsugaren i högsta hugg, medan jag har skållat mandeln och mina egna fingrar i köket. Nej, i år ska adventsfikat andas harmoni.

Varje år brukar vi även vara hembjudna till ett par jämnåriga vänner på adventsfika. När vi knackar på dörren är deras hus städat, ljusen är tända och fikat är uppdukat. Det är harmoniskt och stämningsfullt. Värdparet är fina i håret och har rena kläder. Själv är jag aldrig fin i håret, och när jag väl tagit på mig rena kläder dröjer det inte många minuter innan barnet eller jag själv har slabbat ner mig. Att huset jag bor i ska vara gnistrande rent är inget jag fäster så stor vikt vid, men det behöver ju i alla fall inte vara ludet. Det värsta jag vet är när våra gäster har svarta byxor och sätter sig ner på golvet, för när de reser sig upp igen är deras byxben täckta av vita hundhår och fulla med smulor. Och då har vi ändå nyss dammsugit.

När jag informerade min mamma om datum och klockslag för fikat sa hon "Det är alltid så trevligt att komma på adventsfika hos er. Ljusen är tända, huset är städat och fikat är uppdukat. Det är årets mysigaste fika". Och då slog det mig, att det är nog så andra upplever det. Precis som jag upplever det harmoniskt och stämningsfullt hos våra vänner. Säkerligen stressar de också minuterna innan gästerna kommer, men vi gör det alla av en god anledning, och det är att vi vill att våra nära och kära ska få njuta av en stämningsfull eftermiddag tillsammans. Det är något vi gör för varandra, och om de ansträngningarna får någon att tycka att det är årets mysigaste fika, så är det värt varenda minut av förberedelser. Jag funderar dock ändå på om jag inte skulle ha klädkod i år; ingen får ha på sig svarta byxor. Det vore istället tacksamt om alla kunde klä sig i något beige.

måndag 14 december 2015

Pepparkaksvåfflor

Har ni testat att hälla pepparkakskryddor i våffelsmeten någon gång? Det ger en julig smak och passar perfekt så här års, både som tilltugg på adventsminglet och som mättande lunch i mellandagarna. Själv glömmer jag ofta bort att tacksamma lunchrätter som våfflor och ugnspannkaka existerar, och lagar dem främst runt våffeldagen, men det är ju faktiskt gott året runt, och ofta har man alla ingredienserna hemma. Pepparkakskryddade våfflor smakar prima ihop med lingongrädde och ädelostgrädde. Receptet hittar ni här.

onsdag 9 december 2015

Grönkålschips

Nu kan jag också sälla mig till den nyttiga skara som testat det här med grönkålschips! Min nyttighetsfaktor kan dock vara värd att diskutera, men grönkålschips har jag gjort i alla fall. Mest i experimentsyfte, bör erkännas. Jag ratade mataffärens köpegrönkål och stegade ut på åkern i Björnhovda ihop med Ing-Marie på Sunt och Grönt där vi brukar köpa ekologiska grönsaker, och plockade grönkålen själv. Glad i hågen stoppade jag in min organiska grönkål i ugnen och satte mig i fåtöljen en stund. När det var dags att titta till chipsen var de redan kolsvarta. Jag provsmakade och tänkte att "nog för att jag utgår ifrån att det här nyttiga tjafset ska smaka illa, men inte SÅ illa". Så jag fick kräla tillbaka till ICA och köpa deras grönkål, sänka ugnsvärmen och passa chipsen som en hök. Den här gången gick det mycket bättre, och smaken var också avsevärt bättre. Men tillåt mig vara ärlig - jag föredrar klassiska potatischips alla gånger. Men det var kul att prova, och det är ett nyskapande tilltugg till välkomstdrinken. Speciellt om man bjuder hem hälsosamma människor. 

Grönkålschips
ca 100 g grönkål
3 msk olivolja
flingsalt efter smak

Sätt ugnen på 175C. Skär bort mittenstammen på grönkålen och riv bladen i lagom stora bitar. Skölj grönkålen och låt den torka. Blanda grönkål med olivolja och flingsalt i en bunke, och massera in olivoljan i bladen. Bred ut bladen på en plåt med bakplåtspapper, och se till att de inte ligger för tätt. Sätt in plåten i mitten av ugnen, och ta ut den efter ca 12-13 minuter. Passa noga så att det inte bränns. Grönkålschipsen ska fortfarande vara mörkt gröna, och frasiga.

fredag 4 december 2015

Smörkola med lakrits och flingsalt

Gud vad jag älskar sådana här kolor. Det är snudd på ohälsosamt. Jag kan äta hur många som helst, och det gör jag också. Alla andra med, som får smaka dem. De är väldigt lika smörkolorna med flingsalt och vaniljstång som jag har här på bloggen, men jag har bytt ut vaniljen mot två teskedar lakritspulver. Egentligen kan man nog ösa i mycket mer lakritspulver än så, för lakritstonen i kolan är inte så stark. Men det är väldigt, väldigt gott. Och misströsta inte om det skiter sig med din godistermometer, det gamla hederliga kulprovet går alltid att lita på. Jag använde Olofs övertekniska grilltermometer när jag kokade den här kolan, och den pep varannan sekund i högan sky, och jag fick trycka bort pipandet varannan sekund. (Ja, jag är oteknisk.) Och eftersom det var sovdags för Lily var det ohållbart, så det fick bli kulprovet istället, och kolorna blev perfekta. Nä, nu får det vara färdigskrutit, här kommer receptet:

Lakritskola med flingsalt, ca 40 st
100 g smör
2,5 dl vispgrädde
0,5 tsk flingsalt
2 tsk lakritspulver
2,5 dl socker
1,5 dl glykossirap
----------
extra flingsalt att strö ovanpå

Ta fram en liten kastrull och lägg i smör, grädde, flingsalt och lakritspulver, och låt smälta samman på svag värme. I en annan kastrull - koka upp socker och glykossirap på hög värme tills det blir ljust bärnstensfärgat och kommer upp i en temperatur på 170C. Ta kastrullen av värmen, och häll ner den varma smör- och gräddblandningen. Det bubblar till rejält i början, bränn dig inte på ångorna! Låt koka upp igen, på lägre temperatur, tills kolan blir 124C alternativt håller för ett klassiskt kulprov. Häll upp kolan i en form klädd med bakplåtspapper. Vänta en eller ett par minuter, och strö sedan på flingsalt efter smak och tycke. Låt kolan svalna i rumstemperatur i 3-4 timmar, alternativt över natten, innan du skär den i bitar som du sedan slår in i bakplåtspapper klippt i bitar.

onsdag 25 november 2015

Risonirisotto med tomat och ricotta












Den här maträtten är Lilys favoritmat - lättuggad och barnvänlig.

Hrm, känner att jag kanske inte sålde in den så bra där, vid närmare eftertanke. En 1,5-årings åsikter om gourmetmat kanske inte väger så tungt. Men vi är jätteglada att hon äter den här maträtten, för vi har svårt att få henne att tycka om något annat än burkmat. Vi lagar och vi fjäskar och håller på, men nästan allt hemlagat spottar hon bara ut och vägrar äta, hänger sig dramatiskt över stolskanten och gråter så tårarna sprutar. Men den här maträtten funkar alltid, ihop med några andra, så vi kör stenhårt på det. Idag fick jag henne att äta falukorv och makaroner, vilket jag betraktade som en smärre seger. Inte för att det må vara världens bästa mat, men det är ju i alla fall inte burkmat, och hon kan ju inte hålla på med den där burkmaten hur länge som helst. Jag ska inte tråka ut er om våra burkmatsproblem, för jag kan prata hur länge som helst om dem. Här har ni i alla fall receptet på en hyvens, barnvänlig, vegetarisk maträtt:

Risonirisotto, 4 portioner
1 vitlöksklyfta
500 g cocktailtomater
7 dl vatten
2 tärningar grönsaksbuljong
3 dl risoni
basilika, blad från en halv planta
500 g ricottaost
riven parmesan till gernering
flingsalt
grovmalen svartpeppar
olivolja

Fräs den pressade vitlöken i lite olivolja, och häll ner de hela cocktailtomaterna. Fräs en liten stund, tills tomaterna börjar mjukna lite. Häll i vatten, buljongtärningar och risoni. Småkoka utan lock i ca 15 min, tills risonin svällt och vattnet har kokat bort. Späd ev med mer vatten vid behov. Ta kastrullen från värmen. Rör ner basilika och ricotta och smaka av med salt och peppar. Spara några klickar ricotta att garnera varje tallrik med. Garnera också med basilikablad, salt, peppar och riven parmesanost. Avsluta med att ringla lite olivolja över varje tallrik.

onsdag 18 november 2015

Lakritspannacotta med grädde och saltstänkt kolasås

Lakritspannacotta med vispad grädde och saltad kolasås måste ju vara bland det allra godaste som finns. Den här efterrätten har jag snott av favoritstället StrandNära här på Öland. I somras hade de en lakritsbavaroise på sin meny, som de serverade fint i glasburkar med färska bär och florsocker. Bavaroise kan beskrivas som en ganska lös pannacotta, så jag har helt enkelt kört på mitt vanliga recept på lakritspannacotta, spritsat ut lite grädde och sedan hällt saltstänkt kolasås ovanpå. Dock lyser de färska bären med sin frånvaro, men man kan ju inte få allt här i världen. Här kommer receptet:

Lakritspannacotta, 4 portioner:
2 gelatinblad
3 dl grädde
1 dl mjölk
2 rågade msk socker
2 rågade tsk lakritspulver
----------
Ca 2,5-3 dl grädde att vispa och toppa med

Lägg gelatinbladen i en skål med kallt vatten, och låt dem ligga där i minst 5 minuter. Häll grädde, mjölk, socker och lakritspulver i en kastrull, och låt det bli varmt. Ta det från värmen precis när det börjar koka, och rör ner gelatinbladen. Häll upp på portionsformar, och ställ i kylen att stelna. Låt stå i minst 4-5 timmar, gärna över en natt.

Saltstänkt kolasås
1 dl vispgrädde
0,5 dl mjölk
0,5 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
1 tsk flingsalt

Blanda alla ingredienser till kolasåsen utom flingsaltet, och låt det koka ihop i en kastrull till en kolasås. Efter ca 20 min brukar man ha en bra konsistens på den. Ta den av värmen, häll i flingsalt (smaka gärna av, men bränn dig inte) och häll upp i en värmetålig kanna. Ställ kallt till servering.

Vispa grädden och spritsa ut på pannacottorna precis före servering. Avsluta med att hälla kolasås över varje gräddtopping.


Och så måste jag ju bara få skryta lite! Den stora restaurangbokarsajten Bookatable har utsett Bara en kaka till som en av Sveriges 40 bästa matbloggar, i kategorin "Ren njutning". En får tacka!

fredag 13 november 2015

Snabbravioli med brynt smör och salvia

Det här är världens snabbaste och enklaste maträtt. Den kanske inte platsar på listan bland de nyttigaste maträtterna man lagat, och hör väl knappast till de rätter som hälsomedvetna människor ivrigt hashtaggar med #healthspo på intagram. Nej, här snackar vi salvia som har fått fritera sig krispig och gottig i SMÖR. Ni hör ju själva hur gott det låter. För en snabbfixad lördagslunch eller kvällsmat för två hungriga personer med ont om tid - köp färdig, färsk ravioli med valfri fyllning, koka och fördela på två tallrikar. Bryn 75 g smör ihop med en handfull salviablad, och häll över raviolin. Toppa med lite färskriven parmesan eller pecorino. Smakar ljuvligt. Trevlig fredag på er!

onsdag 11 november 2015

Björnbärssylt med punsch och vanilj

Egentligen borde man koka sylt oftare, fast det blir ju liksom aldrig av. Precis som den där skåpdörren i badrummet som släppt i ena gångjärnet eller lampan i källaren som slocknat. Man orkar liksom inte. Och det är ju faktiskt inte livsavgörande viktigt när allt kommer omkring, att koka sin egen sylt. Nu låter jag som världens sämsta matskribent här, men det är ju faktiskt sant. Vill man så gör man det, vill man inte så köper man sylt istället, det är också gott. Men - om man vill testa en egen blandning som går superfort, så är den här sylten en riktig hit till ostbrickan, tack vare punschen. Det tar bara en kvart att göra den från start till slut, och den är även en perfekt gå-bort-present när man inser att man inte hinner köpa något lämpligt eftersom både blomsterhandeln och Systembolaget behagar ha stängt.

Björnbärssylt med punsch och vanilj, ca 4 dl sylt
1 vaniljstång
500 g björnbär (frysta, tinade går bra)
1,5 dl syltsocker
0,25 dl punsch

Snitta upp vaniljstången och skrapa ner fröna i en kastrull. Tillsätt björnbären och resten av vaniljstången och koka i 10 min. Häll sedan i syltsocker och punsch, och koka i ytterligare ca 3 minuter. Fiska upp och släng vaniljstången. Häll upp sylten i en väl rengjord burk, och förvara i kylen.

fredag 6 november 2015

Zucchinifrallor

Har ni testat att riva ner lite zucchini i bröddegen när ni bakar? Brödet blir saftigt och gott, men smakar inte grönsaker för det. Precis som med morotskaka, första gången man hörde talas om det blev man ju helt förfärad.

Idag är det fredag, och nu väntar en dag på kontoret innan det är dags för det officiella fredagsmyset. Ikväll ska vi äta 90-talsklassikern lövbiff med pommes och bea. De nostalgiska vindarna blåser över Öland i afton, som ni hör.

Zucchinifrallor, ca 20 st
50 g jäst
5 dl ljummet vatten
2 tsk salt
2 tsk blandade brödkryddor
2 msk rapsolja
2 msk ljus sirap
1 liten zucchini (ca 300 g)
1,5 dl solroskärnor + extra till garnering
4 dl vetemjöl special fullkorn
14 dl vetemjöl special

 Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt vatten och rör ut jästen så att den löses upp. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta degen smidig. Det gör inget om den är lite lös. Låt degen jäsa övertäckt i ca 40 min. Forma degen till bullar, ca 20 st, (tillsätt mer mjöl vid behov) och lägg på två plåtar med bakplåtspapper. Jäs i ytterligare 30 min. Sätt ugnen på 225C. Pensla bullarna med vatten och strö på några solroskärnor på varje bulle. Grädda varje plåt i mitten av ugnen i ca 13 min, tills de fått lite lätt färg och låter ihåligt om man knackar på dem underifrån. Låt svalna på galler. 

söndag 1 november 2015

Höstfika på StrandNära

Idag visar almanackan november, och i vår trädgård kan man inte längre se gräset (läs mossan) för alla nedfallna löv. Efter att ha roat oss med vår sedvanliga veckohandling som för tillfället innebär att en av oss plockar varor och den andra jagar efter Lily, begav vi oss på eftermiddagen ner till Stora Frö för en fika på StrandNära.

Vi åt soppa på pumpa och potatis, som serverades med hembakat bröd och dekorativt smör. Närbilden på soppan blev suddig, så ni får se den på avstånd istället. Jag hade stora planer på att vältra mig i varm choklad och pumpakaka med glasyr efter soppan, men var så mätt att jag får kompensera för denna kalorimiss i afton istället.

Efter fikat gick vi en typisk höstpromenad. Precis en sån där söndagspromenad bland höstlöven som alla hävdar hör till deras största intressen när de skriver kontaktannonser. Man kanske inte får så många svar om man skriver att man gillar att sitta i soffan i pyjamasbyxor, äta glass och titta på TV-serier. Men det är vad jag ska göra ikväll i alla fall. Det går vilt till, som ni hör. Tur att jag är gift. 

söndag 25 oktober 2015

Det otippade trädgårdsintresset

I år har jag blivit trädgårdsintresserad, till min egen (och alla andras) förvåning. Jag som adrig har vattnat mina stackars slokande pelargoner och som alltid tyckt att trädgårdsgöra varit hur trist som helst, har i år engagerat mig mer per vecka än per år jämfört med tidigare. Men det blir väl så när man har barn som helst sover sin middagslur hemma i huset, då blir man ju hemma själv den stunden, och sätter man igång så fort barnet somnat så hinner man ju med en hel del. Jag kan för övrigt skriva under på det där påståendet att man blivit mer effektiv sedan man fått barn.

Det nyväckta trädgårdsintresset har gjort att vi rengjort gången med marktegel som leder fram till huset som varit ganska försummad, och efter att ha kört med grannens högtryckstvätt på plattorna visade de sig att de till och med hade olika färg. Det har planterats hortensior, flyttats växter, det har grävts kryddland och skrotats andra land, det har röjts, klippts och grävts fram ölandssten. När man ligger på knä och rensar ogräs mellan stenplattorna har man väl knappast roligt, men resultatet är ju fantastiskt! Jag har till och med börjat tycka om att binda buketter, vilket har gjort att jag planterat bukettvänliga blommor i trädgården. I det avseendet finns det ju inget som slår hortensia, därför är jag smått besatt av hortensior numera.

Alltså jag hör ju själv hur det här låter. Hör ni hur vuxenpoängen tickar när ni läser det här? Nästa grej blir väl att jag börjar ta med mig inneskor när jag är bortbjuden, Men först ska jag vattna vår försummade palmträdsväxt Olof Palme. Han är den fjärde i ordningen, men har efter i sommar ändå ganska ljusa framtidsutsikter.

onsdag 21 oktober 2015

Pasta med fläskfilé i rosmarinsås

För ett tag sedan åt vi den här supersmarriga pastan med fläskfilé och rosmarin, och jag tänkte passa på att titta in lite snabbt här och tipsa om den inför veckoslutet. Receptet har jag hittat hos Lina med bloggen Dining and Cooking, och eftersom hon har beskrivit så bra hur man går tillväga, gör jag det enkelt för mig och länkar till receptet som ni hittar här. Men i stora drag går receptet ut på trevligheter som fläskfilé, grädde, balsamvinäger, smör (tjoho!), vitlök, rucola, små tomater och rosmarin. Låter ganska trevligt, eller vad säger ni?

måndag 19 oktober 2015

Lily på slottet

Nu är det ju ändå ett tag sedan jag i sann föräldraranda publicerade en bildorgie på Lily här på bloggen. Det måste ha varit i våras, i alla fall. Sedan dess har hon blivit snabbare, större och fått ännu lockigare hår. Här kommer några bilder från när vi var på slottet förra helgen tillsammans med våra vänner Mary och Magnus, och det är Mary (med bloggen Made by Mary) som har fotat de här bilderna på Lily. Olof och jag sprang mest bakom och försökte få fatt i barnet.


Att springa ifrån pappa är jättekul!



 Sedan tog vi igen oss lite och tittade på änderna i slottsparken. Lily bjöd på torra kex och alla var nöjda.



Efter att ha gått loss på fikat inne på slottscafét åkte vi tillbaka hem till Öland igen och satte en pizzadeg på jäsning tillsammans med våra gäster. Och så jäste vi lite själva.

lördag 17 oktober 2015

Hemmalördag med plockmat

Ikväll äter vi det här till middag - några skivor salami med ost, kex och marmelad, och varsitt glas rödvin till det. På helgerna brukar vi äta middag efter att Lily har lagt sig, det blir lugnare för alla, och något mer gynnsamt för Ballys figur. Men jag misstänker att han säkerligen lär lyckas tigga till sig en och annan skiva salami under plockmiddagen framför Netflix i afton. Han går direkt till den svaga länken där det brukar ges utdelning - husse. Matte däremot är en sniken skata som inte bjuder nämnvärda mängder från sin tallrik.

Jag har dessutom varit sniken med blogginlägg härinne på sistone, och det ber jag om ursäkt för. Det har inte funnits mycket tid att blogga på sistone, när Lily har somnat om kvällarna har jag oftast något reportage jag skriver på som ska lämnas in. Det har blivit mer på skrivarfronten på sistone, och allting jag skriver är inte sådant som kan läggas upp här på bloggen, därför ser ni inte allt här. Men jag har inte glömt bort er! Och jag finns ju på instagram, där försöker jag vara lite mer aktiv och lägga ut något varje dag. Eller nästan, i alla fall. Jag hoppas i alla fall på skärpning på båda fronterna.

Men annars då? Annars är allt bara fint. Lily springer omkring och tjoar här hemma, det är mycket häst just nu. Häst och katt och mjaou och voff voff voff. Igår försökte Olof ha en fotostund med henne vid Kalmar Slott när jag var på jobbet och smorde kråset med indisk fredagslunch på stan, men hon hade tydligen bara sprungit ifrån honom hela tiden och skrattat. Idag har han träningsvärk och gräsfläckar på byxorna. Just nu steker han pannkakor med Bally runt fötterna, och jag njuter av en härlig helg hemma utan några måsten. Inte för att vi har så många måsten nuförtiden, vår vardag ser ganska annorlunda ut mot vad den gjorde för ett par år sedan. Då var vi sällan hemma på helgerna och alla dagar var alltid fullbokade, nu är vi istället hemma och gör saker med Lily och fixar på huset och i trädgården när hon sover middag. Och det är hur skönt som helst. Det skålar vi för, tycker jag. Trevlig lördagkväll på er!

torsdag 8 oktober 2015

Äppel- och björnbärspaj

Jag har en kompis som för ett tag sedan deklarerade att hon inte tycker om paj. Hur kan man inte tycka om paj?! Helt oförståeligt. Ett tag var jag osäker på om vår vänskap hade någon framtid, men man kan ju inte dissa någon bara för att personen ifråga inte gillar paj. Själv älskar jag paj, och framförallt pajdegen i en smulpaj. Min syster är likadan, vi sitter och nästan föser bort fruktbitarna i pajformen för att komma över så mycket pajdeg som möjligt. Den här pajen är gjord på äpple och björnbär, och smakar perfekt ihop med en generös mängd kanel. Och självklart med ett rejält täcke smuldeg! Kanske att jag skulle baka den här pajen till min kompis, och se om hon ändrar sig? Och gör hon det inte, blir det ju i alla fall mer pajdeg över till mig!

Recept på hemmagjord vaniljsås att servera till pajen hittas här.

Äppel- och björnbärspaj, 6 portioner:
3-4 äpplen
500 g björnbär (frysta, tinade går bra)
kanel
kardemumma
ev lite extra socker

Smuldeg:
150 g smör
1,5 dl socker
2 dl mjöl
2 dl havregryn
1 nypa flingsalt

Sätt ugnen på 225C. Skala och skiva äpplena, lägg dem i en smord form. Strö på kanel och kardemumma efter smak och tycke. Strö över björnbären och krydda lite till. Blanda ihop smuldegen och strö över bären. Grädda pajen i mitten av ugnen i ca 20 min tills den fått en fin, gyllene färg. Servera med vaniljglass eller vaniljsås.

torsdag 1 oktober 2015

Bärsallad med halloumi

Då var det oktober då, minsann. I klassisk supertaggad bloggaranda skulle man kunna skriva något i stil med "Välkommen härliga Oktober!" Men oktober månad har aldrig hälsat mig välkommen. Eller det har den ju visst gjort, jag är ju faktiskt född i oktober. Jaja. Trevligt med ny månad, i alla fall. Och även om det blir allt kallare ute, finns det både björnbär och hallon ett litet tag till, och de smakar supergott i en sallad ihop med lite mynta, basilika och stekt halloumi. Låter det konstigt? Det smakar helt underbart, jag lovar! Sötsyrliga bär, salt halloumi, uppfriskande mynta och så lite knapriga pecannötter på det. Gott!

Bärsallad med halloumi, 2 portioner:
50 g pecannötter
1 nypa flingsalt
50 g mangold eller spenatblad
1 basilikaplanta
3 kvistar mynta
150 g halloumiost
100 g björnbär
100 g hallon

Dressing:
3 msk olivolja
2 tsk flytande honung
1 tsk vit balsamvinäger
Salt och peppar


Börja med att rosta pecannötterna i en torr stekpanna ihop med en nypa flingsalt. De är klara när de börjar dofta och bli något mjuka. Skölj mangolden och skär den i bitar. Plocka bladen från basilikan och myntan och blanda med mangolden, och fördela på två tallrikar. Skiva och stek halloumin i olivolja eller smör, och fördela över salladen. Strö över björnbär och hallon. Vispa ihop dressingen och ringla den över salladen. Avsluta med att strö över nötterna.

tisdag 29 september 2015

Sommarkorv året runt

Körrv! De senaste veckorna har vi ätit den här snabba maträtten flera gånger. Receptet är plagierat från Arla, dock med vissa självklara förbättringar som till exempel en ökning av mängden GRÄDDE. Receptet finns i sjuttioelva olika tappningar på nätet, och frågan är väl vem som egentligen kan åberopa rätten till originalet. Men det kvittar. Enligt Olof är det här den ultimata "gubbrätten". Den har allt som gubbar gillar; pepparrot, dill, lök, korv och grädde. Och så innehåller den tomater också, vilket är grönsaker, men de får slinka med lite obemärkt. Gubbarna får i sig tomaterna ändå. Han säger att han ska laga den här rätten till sin pappa nästa gång det ses, och hävdar att män i alla åldrar gillar rätten. Själv tycker jag också den är väldigt god, även om jag inte har hår på bröstet och illaluktande strumpor. Till och med vårt kräsna lilla barn tycker om den.

Sommarkorv, 4 personer
400-500 g falukorv
1 gul lök
2 tomater
3-4 dl grädde
1 knippe dill
2 msk riven, färsk pepparrot

Skiva falukorven och löken, och stek tillsammans. Tillsätt resten, och låt det koka ihop i ett par minuter innan du serverar det ihop med potatis och ev. senap. Färdigt! Så himla hyvens.

Och så en behind the scenes. Olof fotar mat medan jag försöker hindra Lily att slå ihjäl sig i stentrappan. Alltid en utmaning. 

lördag 26 september 2015

Jag pratar pumpor i web-TV!

Gott folk! Nu kan ni som vill se mitt inslag från Barometerns web-TV under invigningen av Ölands Skördefest som ägde rum i torsdags kväll. Vi pratar om pumpor, lök och skördefesten, som pågår för fullt här på Öland nu i helgen. Idag lördag är den största besökardagen av alla. Det går inte att klicka på bilderna här ovan, utan ni får istället klicka på den här länken, så kommer ni direkt till inslaget där jag är med.

Vi håller på och förbereder födelsedagsmiddag här hemma eftersom mammas man Günter fyller jämnt imorgon, men en liten stund hoppas jag att vi hinner åka iväg på skördefesten idag. Då blir det nog en tur till mysiga Bläsinge bygata, där man kan köpa snittblommor från trädgårdar och grönsaker i små stånd längs med vägen. Just nu ska jag dock ägna mig åt förrättssoppan, och försöka att inte bränna vid pinjenötterna som ska rostas. Det är en bedrift i sig.

onsdag 23 september 2015

Ölands Skördefest - årets tips

Ni har sett den här bilden förr, men vi kör den igen, bara för att den är så fin. Här fick Olof till det, alltså. Men han kan inte ta all cred själv, faktiskt; han hade hjälp av Ing-Marie på Portskjulet i Björnhovda där bilden är tagen, som plockat ihop den fina lådan, och solen som behagade vara samarbetsvillig för en gångs skull och lysa med dagens sista strålar en vacker kväll i början av hösten. Vi har bilden som förstoring hemma i vardagsrummet. Ifall någon är intresserad av ett exemplar så har vi för övrigt två sådana tavlor, vi bytte storlek efter ett tag, och den andra har hamnat i ett förråd i källaren, snajsigt inramad och allt. I så fall är det bara att maila på h.sjogren@gmail.com.

Men det var ju inte att försöka kränga en extratavla som samlar damm i källaren som var avsikten med det här inlägget, utan att tipsa om mina bästa matrelaterade ställen inför Ölands Skördefest som invigs imorgon kväll på hamnplanen i Färjestaden. Och då kommer jag för övrigt att vara på plats och gästa Barometerns web-TV-sändning! Så stay tuned. Nedan kan ni läsa tipsarkrönikan jag hade i Barometern i måndags:

Är det någon helg på året som jag verkligen inte vill resa bort är det under Ölands skördefest. Det är en helg då alla ölänningar sträcker på sig lite extra, och invasionen av folk är ett faktum. Den som har besökt Eriksöre bygata under skördefesten vet vad jag menar. En del är här för att titta på konst, andra för att fynda på loppisar, men de allra flesta tror jag ändå är här för att göra det allra bästa – att äta. Just i Eriksöre är det enklaste att äta något i farten; rykande kroppkakor slevas upp på löpande band inne i en lada, och varma langos säljs från en lucka i en vagn.

Den som hellre vill sitta ner i restaurang- och cafémiljö kan styra kosan mot StrandNära i Stora Frö, som i våras fick ta emot ett välförtjänt White Guide-pris som Årets Hållbara Café. Under skördehelgen serverar de sin prisbelönta pumpasoppa och sin öländska lufsa, en rätt som bäst kan beskrivas som ett möte mellan råraka och äggakaka. Kanelbullarna bakas på ölandsvete från Isgärde, och oavsett om du väljer att fika eller äta något mer mättande känns det bra att veta att allting är gjort på ekologiska ingredienser. 

Jag råkar veta att StrandNära hämtar sina örter och bär från Portskjulet i Björnhovda, och det lilla guldkornet är ett av mina stående Ölandstips. Portskjulet har öppet varje dag, och de nyskördade grödorna fylls på efter hand under dagen. Tomaterna kommer i olika färger och former, och är så nyplockade att plastpåsen de ligger i blir immig. Basilikabladen är större än eklöv och har en smak så intensiv att den påminner om lakrits. Ur emaljerade byttor och rustika trälådor kan du plocka ihop de flesta ingredienser du behöver för en riktig skördemiddag; späda små morötter, gul zucchini, mangold, grönkål, potatis, lök, bönor, hallon… Listan kan göras lång. 

På invigningen av årets skördefest kommer ni med största säkerhet att kunna hitta mig i Färjestadens hamn, ätandes den italienskinspirerade glassen från ÖlandsChoklad. Färjestaden med den restaurangtäta hamnplanen som sitt nya centrum har under senare år levt upp och blivit riktigt happening. Det trodde man väl aldrig, när man på truligt tonårsvis deklarerade att "Jag ska flytta så långt härifrån det bara GÅR." Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Färjestaden är toppen, och Öland är fantastiskt. 

måndag 21 september 2015

En skördefestkrönika

Här kommer lördagens krönika om Ölands Skördefest som äger rum nu till helgen. Recepten på uppslaget finns inte på bloggen än, men de kommer upp efter hand. (För att prata klarspråk ligger bilderna på en extern hårddisk som jag i ren förvirring glömt på kontoret.) Men eftersom skördefesten invigs redan på torsdag kan det ju vara hett med lite tips. Fler tips kommer i veckan, men vi börjar med krönikan här:

Den som fortfarande tror att Ölands mest besökta helg äger rum under midsommarhelgen har inte hängt med i utvecklingen. De senaste åren har höstens skördefest tagit över vandringspokalen som Årets Helg på ön. Dock i en betydligt lugnare bemärkelse; de partysugna ungdomarna i Borgholm har fått lämna över campingstugorna till sina föräldrars generation som är där snarare för att köpa hem pumpor och titta på konst än att slå klackarna i taket på hotell Strand och tävla i vem som kan dricka flest öl på en camping i Köpingsvik. På hösten tävlas det istället i vem som kan odla störst pumpa. De sena kvällarna är dock desamma – Skördefestens inofficiella startskott är alltid konstnatten, då öns konstnärer ställer ut sina alster och signalerar att de är värda ett besök genom att placera en halmbal och en pumpa framför byggnaden de huserar i. De som saknar konstnärlig begåvning rensar istället sina lador på skräp och arrangerar loppisar av varierande kvalitet. Konstnärligt eller inte - i vilket fall så är det kreativt, och hela Öland deltar och lever upp.

Själv har jag mina egna favoritställen under Skördefesten som jag samlat på mig under åren, och Capellagården räknar jag som ett av dem. Under konstnatten tänder de hundratals marschaller, och man kan beskåda internatelevernas konsthantverk samtidigt som man värmer upp sig med rykande, välkryddad äppelmust. Längre ner på södra Öland i den lilla byn Ventlinge återfinns under skördehelgen den mest otippade, men kanske också rentav bästa, konstinstallationen; humoristiska fågelskulpturer utplacerade i en hög och svajande majslabyrint, en konstform som brukar uppskattas av både barn och vuxna. Den ort på ön som tar skördefesten på störst allvar är dock utan tvekan Eriksöre. Den vanligtvis ekande folktomma gatan fylls så här års med langos, kroppkakor, pumpor och konsthantverk, samt ett myller av människor som skulle kunna få La Rambla i Barcelona att se öde ut. 

Så boka in Ölands Skördefest i almanackan, rensa ut allt bråte ur bilens bagage och gör plats för nyskördade grönsaker, loppisfynd och pumpor, Stoppa ner en varm tröja också. Men ta för Guds skull inte med dig någon matsäck, utan njut istället på plats av allt gott som Öland har att erbjuda. Just nu smakar Öland som allra bäst.

tisdag 15 september 2015

Solmarka Gård

Just nu faller regnet utanför fönsterrutan, och hösten är officiellt här. När jag gick igenom mappen med sommarbilder hittade jag de här bilderna från när vi var och fikade på Solmarka Gård i augusti.

Solmarka Gård ligger i närheten av Vassmolösa, och jag brukar köpa deras ekologiska ägg i min lokala matbutik. De levererar dessutom ekologiska grönsaker till ett par restauranger jag brukar äta på, bland annat StrandNära i Stora Frö, så ett besök på deras lantcafé var något vi planerat länge. Lily hittade en kompis som hon bjöd på kex.

Det var ganska svårt att hitta dit, men vi lyckades till slut, efter att ha skumpat runt på grusvägar med en Lily som hade härsknat någonstans redan mellan Kalmar och Vassmolösa. När hon fick träffa den svarta hunden var dock all ilska som bortblåst, och hon satt och sa "voff voff" som hon brukar när hon får se en hund. Är hundarna små ropar hon glatt "katt"! Tur att hundarna inte förstår och blir förolämpade.

Här stod det från början en pittoresk trave med disk som jag tänkt fota. Det hela skulle andas lantlig idyll, hade jag tänkt, men en lantlig och idyllisk kille plockade bort disken innan jag hann trycka av. Och jag kände inte riktigt att jag kunde be honom låta disken stå kvar bara för att jag skulle fota den. Han hade med allra största säkerhet tittat på mig med samma blick jag fick av den svartklädda kvinnan på den grekiska ön Naxos när jag ville ha en tom vinflaska från hennes restaurang med mig hem. Till mitt försvar hade den en stor sol med snirkliga strålar på etiketten, och för en 15-åring tjej var en sådan flaska med ett nerstucket stearinljus i den perfekta inredningsdetaljen. Det skulle nog se ganska trevligt ut även nu, när jag tänker efter. Får gå igenom återvinningsskåpet därhemma ikväll och se om jag hittar en tom flaska rödtjut med kreativ etikett.

De hade en pittoresk skylt också. Disk är ju inte allt.

En av sommarens finaste bilder.


Klätterbenet upp, som vanligt. ALLT ska klättras på just nu.


Svensk sommar när den är som allra finast, eller var säger ni? Men nu är det höst, och det är inte fy skam det heller. 

måndag 7 september 2015

Kladdkaka - grundrecept

Häromdagen kom jag över några färska jordgubbar, vilket så här års kändes lika mycket som ett kap som när man hittar den där jackan man vill ha på 70% rea. Vilket sällan händer, men ändå. (Ifall någon frågar var jackan i alla fall på 70% rea.) Jag bestämde mig för att göra kladdkaka med lavendelglass, en match made in heaven enligt mig själv. Men jag måste alltid leta bland alla mina blogginlägg när jag ska göra kladdkaka. Visst har jag gjort kladdkakor genom åren, men de har alltid varit pimpade med dulce de leche, pepparkakskryddor eller något annat. Men ibland vill man ju bara ha en vanlig, hederlig kladdkaka, och receptet på det har ni här. Vill ni sedan pimpa den med pepparkakskryddor eller lakritspulver eller något annat är det självklart fritt fram. Lavendelglassen hittas här.

Kladdkaka - grundrecept, ca 8 portioner
100 g smält smör
2 ägg
3 dl socker
2 dl vetemjöl
0,5 dl kakao
1 msk vaniljsocker
1 tsk flingsalt
100 g 70% choklad (om du vill ha en chokladigare kladdkaka, annars kan chokladen utan problem uteslutas)

Smält smöret. Rör ihop ägg och socker, det behövs inte vispas. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem också. Häll i smöret och rör till en jämn smet. Hacka chokladen (om du väljer att ha i den) och rör i den också. Häll upp i en smord form med avtagbara kanter och ställ in den i mitten av ugnen på 175C i ca 15-20 min, den ska vara lite lös och vaggig i mitten så att det blir en kladdig kladdkaka.

lördag 5 september 2015

En sommarkrönika i september

Eftersom jag inte har lagt upp sommarbilagans receptreportage än är det lika bra att jag gör det nu, för annars kommer ni att tycka att det känns som ett hån att läsa om jordgubbar och sangria i ett kolsvart november. Hösten är verkligen på intåg. I trädgården är plommonen och äpplena mogna, och ett lager av brandgula löv täcker redan gräsmattan. Tänk att det redan är september. Nog med höstfilosoferande. Här kommer krönikan:

På sommaren flyttar vi ut våra kök och umgås kring grillen. Vi har semester, solen skiner och vi vill träffa alla vänner och släktingar som vi inte hunnit träffa på hela året. Eller så regnar det, vi vill inte träffa dem alls och det finns en anledning till att man inte setts på hela året. I vilket fall måste man ändå äta mat. Helst lättlagad och fräsch sådan, och på kvällarna gärna lite festlig. Det är inte säkert att faster Brittas man blir trevligare bara för att maten är god, men chanserna ökar markant. 

Oavsett om du planerar att bjuda in till en större fest eller till en liten sammankomst i trädgården för de närmsta vännerna underlättar det med mat som går att förbereda. En välkomstdrink som står färdig i kylen bredvid salladsskålen, en färdigmarinerad köttbit och en dessert i frysen gör att att du får mer tid över till att vara gäst på din egen fest. Alltför ofta får festens värd eller värdinna känna sig som obetald serveringspersonal, men när det kommer till kritan så är det ju din fest. Om det är någon som förtjänar att ha roligt så är det ju faktiskt du. Så ta det lugnt. Förbered så mycket du hinner innan gästerna kommer, och blanda hemlagat med färdigköpt. Det blir inte mindre trevligt bara för att potatisgratängen råkar komma från en påse ur kyldisken på ICA. Förmodligen lär ingen märka det heller, så länge du ler mystiskt och hänvisar till en rar, bortgången släkting när någon ber om receptet. 

Försök att inte tänka på disken, den kommer att finnas kvar imorgon också. Nej, häll istället upp ett glas rosévin till, bjud dig själv på en extra portion efterrätt och luta dig tillbaka i stolen och njut av stunden. Ljumma, svenska sommarkvällar i goda vänners lag är de kvällar man tänker tillbaka på när det regnar i sidled i november. Så ta tillvara på de där sommarkvällarna tillsammans med släkt och vänner. Oavsett om du bjudit in dem eller ej. 

onsdag 2 september 2015

Lyxdag på de öländska vägarna

Förra helgen hade vi det precis så här trevligt! Lily hade barnvakt några timmar, och vi smorde kråset på restaurang och fräste runt i Porsche-cab. Jag var så tacksam över dagen att jag var helt till mig. Det är min underbara jobbarkompis Marija som sagt länge att hon vill komma och ha Lily några timmar så att vi kan åka iväg och göra något trevligt, och när dagen kommit för det dök hon upp i sin fina sommarbil, tog över barnet och gav oss bilen några timmar. Marija är världens bästa. När vi flyttade till hus en sommardag i 30 graders värme tog hon en semesterdag för att hjälpa oss med flytten. Bättre vänner får man leta efter.

Vi fräste runt på de öländska bygatorna och längs med havet, och passade på att äta lunch på Gammalsbygården. De har bytt ägare, och vi var nyfikna på om det fortfarande var lika bra.

Och det var det! Jag älskar när jag slipper bli besviken. Maten var lika god som förr, och de nya ägarna gav ett jättetrevligt intryck.

Jag har ju bloggat om Gammalsbygården förr, både en och två gånger ser jag när jag bläddrar i arkiven. För er som inte lusläst bloggen de senaste åren (vet hut!) är det här ett gammalt, vackert gästgiveri med blommiga tapeter, en prunkande trädgård och husmanskost på gammalsvenska tallrikar. Det ligger precis vid vattnet på Ölands sydöstra sida, väldigt nära Gräsgårds fiskehamn.



Olof gick loss på fisk, och jag åt fläskfilé med världens godaste svampsås. Den hann dock inte fastna på bild, jag var så hungrig och exalterad över att få äta varm lunch att jag kastade mig över tallriken.

När vädret inte bjuder till soligt utefika har vi suttit härinne ett par gånger och druckit kaffe efter maten och ätit kaka.

Den här gången bar vi bort ett par stolar så att vi kunde sitta med utsikt mot havet, och dricka kaffe och äta rabarberpaj med knaprigt smultäcke och iskall vaniljsås.

Efter att ha ätit oss mer mätta än vad som rekommenderas monterade vi oss ner i porschecaben och åkte ett varv ner till Gräsgårds pittoreska fiskehamn.

Sedan körde vi hem igen, till en glad liten Lily som, enligt utsago, skött sig fint under eftermiddagen. Tänk vilken lyx att få solsken, barnvakt, porsche-cab och god mat på en och samma eftermiddag! Sådana här dagar ger en energi länge framöver. Även om man gärna fyller på med några koppar espresso mellan varven.