torsdag 24 december 2015

God Jul!

Från oss alla till er alla - en riktigt God Jul! Här ska ätas julgodis! Nyttig kan man vara efter jul. Så det så. 

tisdag 22 december 2015

Fröknäcke med prästostkräm

Så här års är det många som trycker i sig fröknäcke till höger och vänster, och det är ju ett alldeles ypperligt knäcke att lägga osten på. Lite lagom salt, tunt, och dessutom glutenfritt.

Anettes fröknäcke
2 dl majsmjöl (inte Maizena, utan majsmjöl)
1 dl solroskärnor
0,5 dl linfrön
0,5 dl sesamfrön
0,5 tsk salt
0,5 dl rapsolja
2 dl kokande vatten
----------
lite flingsalt

Rör samman alla ingredienser i en bunke, och häll i vattnet sist. Bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper, och strö lite flingsalt över den. Grädda i mitten av ugnen på 150C i ca en timme. Låt gärna knäckebrödet få stå kvar en timme på eftervärmen efter att du stängt av ugnen, och bryt sedan knäcket i bitar. Servera gärna till ost.

Prästostkräm
150 g lagrad prästost
grovmalen svartpeppar
4 msk crème fraiche
----------
krasse till servering

Bryt osten i bitar och lägg i en mixer. Klicka i crème fraiche och mixa tills du fått en någorlunda slät massa. Smaka av med svartpeppar. Servera till kex, gärna frökex. Toppa gärna med lite krasse.

fredag 18 december 2015

Adventskrönika

Årets adventskrönika som gick i tidningarna Barometern och Smålandsposten häromveckan handlar om mitt årliga adventsfika, som brukar rasslas ihop under ett visst mått av stress. I år hade jag dock höga planer på att vara ute i god tid, och att tillställningen skulle andas harmoni. Det gjorde den inte. Istället för harmoni andades den streptokocker, och fick ställas in. En rejäl penicillinkur senare är jag dock pigg som en mört, och har stora planer på att dammsuga och städa huset i helgen. För precis som det står i krönikan, så är huset i stort behov av en storstädning. Alltid.

På mitt kylskåp hänger en kalender där vi i familjen (läs jag) fyller i vad vi gör i veckorna. Längst bak i kalendern har jag noteringar från förra året som ska hjälpa mig att lyckas bättre med årets storhelger. Till exempel står där med stora bokstäver "Baka till adventsfikat I TID och frys in". Städa inför adventsfikat I TID. Slå in julklappar och rimma om dem I TID". Närmast av ovan nämnda tydliga påminnelser stundar advent, och i år har jag därför chockat mig själv genom att redan ha bakat och fyllt frysen med det som ska serveras. Detta lämnar mer tid över åt städning, så att min stackars svärmor som brukar göra misstaget att anlända en dag i förväg för en gångs skull inte ska behöva duscha för andra gången före klockan 15 på första advent, efter att ha farit runt huset som en skållad råtta med dammsugaren i högsta hugg, medan jag har skållat mandeln och mina egna fingrar i köket. Nej, i år ska adventsfikat andas harmoni.

Varje år brukar vi även vara hembjudna till ett par jämnåriga vänner på adventsfika. När vi knackar på dörren är deras hus städat, ljusen är tända och fikat är uppdukat. Det är harmoniskt och stämningsfullt. Värdparet är fina i håret och har rena kläder. Själv är jag aldrig fin i håret, och när jag väl tagit på mig rena kläder dröjer det inte många minuter innan barnet eller jag själv har slabbat ner mig. Att huset jag bor i ska vara gnistrande rent är inget jag fäster så stor vikt vid, men det behöver ju i alla fall inte vara ludet. Det värsta jag vet är när våra gäster har svarta byxor och sätter sig ner på golvet, för när de reser sig upp igen är deras byxben täckta av vita hundhår och fulla med smulor. Och då har vi ändå nyss dammsugit.

När jag informerade min mamma om datum och klockslag för fikat sa hon "Det är alltid så trevligt att komma på adventsfika hos er. Ljusen är tända, huset är städat och fikat är uppdukat. Det är årets mysigaste fika". Och då slog det mig, att det är nog så andra upplever det. Precis som jag upplever det harmoniskt och stämningsfullt hos våra vänner. Säkerligen stressar de också minuterna innan gästerna kommer, men vi gör det alla av en god anledning, och det är att vi vill att våra nära och kära ska få njuta av en stämningsfull eftermiddag tillsammans. Det är något vi gör för varandra, och om de ansträngningarna får någon att tycka att det är årets mysigaste fika, så är det värt varenda minut av förberedelser. Jag funderar dock ändå på om jag inte skulle ha klädkod i år; ingen får ha på sig svarta byxor. Det vore istället tacksamt om alla kunde klä sig i något beige.

måndag 14 december 2015

Pepparkaksvåfflor

Har ni testat att hälla pepparkakskryddor i våffelsmeten någon gång? Det ger en julig smak och passar perfekt så här års, både som tilltugg på adventsminglet och som mättande lunch i mellandagarna. Själv glömmer jag ofta bort att tacksamma lunchrätter som våfflor och ugnspannkaka existerar, och lagar dem främst runt våffeldagen, men det är ju faktiskt gott året runt, och ofta har man alla ingredienserna hemma. Pepparkakskryddade våfflor smakar prima ihop med lingongrädde och ädelostgrädde. Receptet hittar ni här.

onsdag 9 december 2015

Grönkålschips

Nu kan jag också sälla mig till den nyttiga skara som testat det här med grönkålschips! Min nyttighetsfaktor kan dock vara värd att diskutera, men grönkålschips har jag gjort i alla fall. Mest i experimentsyfte, bör erkännas. Jag ratade mataffärens köpegrönkål och stegade ut på åkern i Björnhovda ihop med Ing-Marie på Sunt och Grönt där vi brukar köpa ekologiska grönsaker, och plockade grönkålen själv. Glad i hågen stoppade jag in min organiska grönkål i ugnen och satte mig i fåtöljen en stund. När det var dags att titta till chipsen var de redan kolsvarta. Jag provsmakade och tänkte att "nog för att jag utgår ifrån att det här nyttiga tjafset ska smaka illa, men inte SÅ illa". Så jag fick kräla tillbaka till ICA och köpa deras grönkål, sänka ugnsvärmen och passa chipsen som en hök. Den här gången gick det mycket bättre, och smaken var också avsevärt bättre. Men tillåt mig vara ärlig - jag föredrar klassiska potatischips alla gånger. Men det var kul att prova, och det är ett nyskapande tilltugg till välkomstdrinken. Speciellt om man bjuder hem hälsosamma människor. 

Grönkålschips
ca 100 g grönkål
3 msk olivolja
flingsalt efter smak

Sätt ugnen på 175C. Skär bort mittenstammen på grönkålen och riv bladen i lagom stora bitar. Skölj grönkålen och låt den torka. Blanda grönkål med olivolja och flingsalt i en bunke, och massera in olivoljan i bladen. Bred ut bladen på en plåt med bakplåtspapper, och se till att de inte ligger för tätt. Sätt in plåten i mitten av ugnen, och ta ut den efter ca 12-13 minuter. Passa noga så att det inte bränns. Grönkålschipsen ska fortfarande vara mörkt gröna, och frasiga.

fredag 4 december 2015

Smörkola med lakrits och flingsalt

Gud vad jag älskar sådana här kolor. Det är snudd på ohälsosamt. Jag kan äta hur många som helst, och det gör jag också. Alla andra med, som får smaka dem. De är väldigt lika smörkolorna med flingsalt och vaniljstång som jag har här på bloggen, men jag har bytt ut vaniljen mot två teskedar lakritspulver. Egentligen kan man nog ösa i mycket mer lakritspulver än så, för lakritstonen i kolan är inte så stark. Men det är väldigt, väldigt gott. Och misströsta inte om det skiter sig med din godistermometer, det gamla hederliga kulprovet går alltid att lita på. Jag använde Olofs övertekniska grilltermometer när jag kokade den här kolan, och den pep varannan sekund i högan sky, och jag fick trycka bort pipandet varannan sekund. (Ja, jag är oteknisk.) Och eftersom det var sovdags för Lily var det ohållbart, så det fick bli kulprovet istället, och kolorna blev perfekta. Nä, nu får det vara färdigskrutit, här kommer receptet:

Lakritskola med flingsalt, ca 40 st
100 g smör
2,5 dl vispgrädde
0,5 tsk flingsalt
2 tsk lakritspulver
2,5 dl socker
1,5 dl glykossirap
----------
extra flingsalt att strö ovanpå

Ta fram en liten kastrull och lägg i smör, grädde, flingsalt och lakritspulver, och låt smälta samman på svag värme. I en annan kastrull - koka upp socker och glykossirap på hög värme tills det blir ljust bärnstensfärgat och kommer upp i en temperatur på 170C. Ta kastrullen av värmen, och häll ner den varma smör- och gräddblandningen. Det bubblar till rejält i början, bränn dig inte på ångorna! Låt koka upp igen, på lägre temperatur, tills kolan blir 124C alternativt håller för ett klassiskt kulprov. Häll upp kolan i en form klädd med bakplåtspapper. Vänta en eller ett par minuter, och strö sedan på flingsalt efter smak och tycke. Låt kolan svalna i rumstemperatur i 3-4 timmar, alternativt över natten, innan du skär den i bitar som du sedan slår in i bakplåtspapper klippt i bitar.