torsdag 28 april 2016

Till grillfantasten

Har ni börjat grilla än? I lördags när jag var ute och gick med Bally i kvarteret hade alla barnfamiljer i området tänt sina grillar. Och som barnfamilj börjar man ju sin kvällsgrillning något tidigare än man gjorde innan man fick barn. Klockan fyra är numera helt normalt. De senaste helgerna har vi lunchgrillat många gånger. Lilys grillningspreferenser sträcker sig tyvärr inte mycket längre än till korv, men vi vuxna har i alla fall vågat prova lite nya saker. Och framförallt - Olof har provat sitt nya tändrör med namn!

En kille jag känner i Kalmar som heter Jonas har startat eget och börjat göra rostfria grillar på beställning, och nu har han även lanserat personliga tändrör. Det är ju den perfekta gåvan till grillfantasten! Man kan få sitt namn antingen i handtaget eller på själva tändröret, det får plats ca 10 bokstäver, och priset är 700 kr. Mer info finns på hans hemsida eller facebooksida.


Olof har varit inne på att grilla smörgåsar på sistone och sedan lägga olika sorters topping på dem. Just den här gången bredde vi de grillade brödskivorna med färskost, toppade med några skivor rostbiff som vi köpt i charken och la på lite kapris högst upp. Mycket gott!

Lily höll koll på pappas grillande från insidan av fönstret. 

torsdag 21 april 2016

Verkligheten vs Nutellareklamen - en krönika

Hallå i vårsolen! Eller blåsten, kanske jag snarare ska säga. Här på Öland blåser friska vindar, det är inte för inte som ön går under namnet Solens och vindarnas ö.

På lördag är det dags för mitt reportage i tidningen igen, och här kommer förra månadens uppslag med en krönika som jämför mina egna söndagsfrukostar med de som äger rum i den franska Nutellareklamen. De skiljer sig åt, kan man säga:

Söndagsfrukost. Smaka på ordet. I min värld betyder det nybryggt kaffe, croissanter och en prasslande morgontidning. I sociala medier innebär det skummiga cappuccinos på cafébord och mimosadrinkar i champagneglas på Grand Hotel. På TV utspelar sig de bästa frukoststunderna i Frankrike, i alla fall om man ska se till reklamen. Där vaknar man färdigsminkad och med rufsiga lockar i krispiga, vita lakan. Man virar in sig i ett av dem och tassar på bara fötter ut till det smakfullt franskt inredda och fördelaktigt belysta köket och tillreder sig en kopp finkaffe. En fransos med en avsevärd mängd hårprodukter smyger upp bakom ryggen och kramar en. Man skrattar, öppnar en burk Nutella och matar varandra med den. I nästa sekvens står man ute på den svartmålade storstadsbalkongen och blickar ut över eiffeltornet. Man får en klick Nutella på näsan av sin franska loverboy. Parisromantiken flödar, och mitt i ett famntag kastar man huvudet bakåt och skrattar. Högst opraktiskt, om du frågar mig. Själv hade jag bara snubblat i lakanet och fläckat ner mig med Nutella. Och när jag kastar huvudet bakåt och skrattar ser jag mest ut som en gnäggande häst. Tänk er det med Nutella på mulen. Men visst, Paris är ju alltid trevligt.

Och i verkligheten då? I verkligheten innebär det att morgonen börjar när den snart tvååriga lilla diktatorn här hemma har bestämt att den ska börja. Har vi tur börjar den inte tidigare än kl 05.30. Efter att dottern ryckt oss färdigt i håret och undersökt våra tänder och ögonlock tar jag ut vår lönnfete lille jycke på en promenad runt kvarteret, och kan som vanligt konstatera att vi, ett pensionärspar och en barnfamilj några hus längre bort är de enda som är vakna. När vi kommer in igen ligger dottern på golvet och vrålar för att pappa har sagt att hon inte får kex. Som tur är så är hon inte lika långsint som sin mor. Sedan dricker vi kaffe och äter ICA-croissanter som vi tinat upp från frysen. Barnet från flingor med mjölk som till största delen hamnar på pyjamasen. Sedan tycker någon att vi har ätit färdigt och vill ner från sin stol. Vi dricker en kopp kaffe till på golvet samtidigt som hunden skyndar sig att förbarma sig över de uppblötta flingorna innan någon annan gör det. Inte för att barnets far har för vana att äta från golvet, men man vet ju aldrig. Sedan försöker vi läsa gårdagens tidning, men både barn och hund springer över den tills den går i bitar.

Men vet ni? Jag skulle inte vilja byta ut mina söndagsfrukostar. Inte för all Nutella i världen. Men möjligvis att en weekend till Paris skulle sitta ganska fint ändå. 

lördag 16 april 2016

Vårmiddag och en potatissallad

Nu är det vår! Idag har vi varit på vårutflykt här på Öland, och gått i en skog som var alldeles full av blåsippor, vitsippor och gulsippor. Och då kan det ju vara passande med lite vårmiddagsinspirerade bilder här på bloggen.

Ska jag vara helt ärlig så är bilderna från vår påskmiddag för några veckor sedan, men det var ju vår då också. Vår som vår. Kör man middag nu kan man ju bara skippa äggpyntet. Till välkomstdrink slängde jag ihop den här brickan av vad jag hittade i vardagsrummet när gästerna var på ingång. Bubblet fyndade jag dock i kylen, det låg kvar där sedan förra sommaren.

Lily stuvade in leksaker under bordsduken och satt nog still i alla fall i tre minuter.

Jag hade hittat ett recept på parmesankrämsfyllda ägghalvor med parmachips som jag ville testa, men det gick lite sådär, fyllningen flöt ut ganska mycket. Men det är ju ett I-landsproblem, och äggen blev trots allt goda! I stora drag så mosade man äggens gulor med ett par matskedar majonnäs, crème fraiche och lite riven parmesan. Parman torkade jag i ugnen på en plåt i 5-8 min på 225C.

Fjäderbeströdd bordsdekoration, placerad långt bort från ivriga, knubbiga små händer.

För att slippa stå vid spisen tiden före middagen och däromkring hade jag förberett en kall buffé. Bland annat den här kycklingen med en marinad av timjan, soltorkade tomater och citron stod på bordet.

Hembakat bröd och en god ost hör också till när det är buffé.

Till buffén åt vi potatissallad med rucola, valnötter, soltorkade tomater, balsamico och parmesan.

Man kan göra potatissalladen ganska mycket på en höft, men här kommer en ingredienslista som kan vara bra att ha. Inspirationen till salladen kommer från Remsan.

Potatissallad med parmesan och rucola:
ca 1 kg potatis, gärna en liten delikatessort
1 påse (ca 70 g) rucola
1 dl riven parmesanost (minst!)
ca 10 soltorkade tomater, strimlade
1 stor näve valnötter, grovhackade

Dressing:
3 msk olivolja
1 msk balsamvinäger
salt och peppar

Halvera och koka potatisarna. Låt svalna lite om du har tid, och blanda sedan ihop allting i en stor skål. Häll över dressing och blanda lite till. Den här potatissalladen är enligt mig den perfekta buffésalladen som passar till det mesta, och gör sig lika bra till både kallskuren kyckling och fläskfilé.

fredag 8 april 2016

Bananbröd

Det här är det perfekta användningsområdet för övermogna bananer, och inte tar det lång tid att göra det heller. Det ska dock erkännas att jag är ganska dålig på att ta tillvara på bananer när de har blivit mjuka och halvbruna. Däremot brukar Olof äta upp dem oavsett hur de ser ut. Han har inga begränsningar och äter vad som helst. Så även det här brödet, men det passar även kräsnare smaklökar än min slasktratt till make. Jag tycker att det smakar allra godast med smör på. Så här gör man: 

Bananbröd, 1 st
3 mogna bananer
50 g smör
2 ägg
1 dl strösocker
3,5 dl vetemjöl
0,5 dl vetekli
0,5 tsk salt
2 tsk bakpulver
0,5 dl rårörsocker

Sätt ugnen på 175C. Mosa två av bananerna, och halvera den andra bananen på längden. Smält smöret. Vispa ägg och socker pösigt. Rör samman mjölet med vetekli, salt och bakpulver, rör sedan ner i äggsmeten. Tillsätt smöret. Häll smeten i en klassisk brödform som du smort och bröat. Toppa med de två avlånga bananskivorna, och strö över rårörsockret. Grädda i mitten av ugnen i ca 40 minuter. Känn efter med sticka för att avgöra om det är färdigt, stickan ska vara torr. Servera gärna med en lagrad ost med mycket sälta, t ex prästost.