torsdag 17 november 2016

Nu är vi fyra! Fem med hunden.

Hallå ute i stugorna, nu är jag tillbaka! Vi har varit hemma i över en vecka, och gör vårt bästa för att ställa om oss till livet som tvåbarnsföräldrar.

Huset har fyllts av rara små presenter och blommor från våra nära och kära, och jag är precis lika hormonell som förra gången och gråter för alla blommor och nallar som Evelyn får. Säkerligen kommer jag att gråta när blommorna vissnar också, för det gjorde jag sist. Hormongråten som kommer ihop med när amningen kommer igång är inget man vill mucka med. Sedan är nog inte alla lika gråtmilda som jag, men det där är ju olika.  



Hon ser ut som en liten Buddha när hon sitter i bilbarnstolen, lilla Evelyn. Bally var ungefär lika imponerad som när vi kom hem med Lily för snart två och ett halvt år sedan. Han nosade lite på hennes fötter, tittade nyfiket och gick sedan och la sig i soffan. Ska man imponera på honom krävs det något mer i stil med en korvmacka, vilket han för övrigt snodde imorse från frukostbordet när Olof gick iväg för att byta en blöja. 


Hon är inte så mycket för att sova, den här lilla damen, i alla fall inte nattetid. Än så länge är vi uppe i stort sett hela nätterna. Det verkar som att hon får magknip av mjölken, men vill ändå ha mer för att lugna ner sig, så det lite av en ond cirkel. Men hon är ju bara 1,5 vecka än, och det tar ju ett tag innan tarmar och allting vänjer sig.

Och Lily då? Den vilda lilla prinsessan. Hon bryr sig inte så jättemycket hon heller, faktiskt. Hon tycker det är roligt att klappa och krama lillasyster, och hon vill gärna sitta med ibland när jag ammar även om det blir trångt, men i övrigt så verkar det hela inte bekomma henne än så mycket. Hon är väldigt pappig just nu och har varit det ett tag, och sedan bebisen föddes har ju Olof varit hemma, men från och med måndag kommer han ju att börja jobba igen, så då lär det bli annorlunda. Ska jag vara helt ärlig undrar jag hur i hela friden det ska gå att vara ensam med båda barnen, men alla andra klarar det ju fint, så det borde ju gå. 

söndag 6 november 2016

Pumpabullar till frukost

God morgon! Här har vi precis ätit frukost, och vi har förnyat brödrepertoaren med ett par pumpabullar. Supergoda! Jag hittade receptet i en ICA Buffé-tidning, men har ändrat en del i det.

Lily avslutar varje frukost med att springa några varv i huset. Just nu är hon inne i en klänningsfas. Den har varat ganska länge, när jag tänker efter. Hon är besatt av klänningar, och vill helst byta klänning flera gånger om dagen. (Den uppmärksamma noterar den för tillfället ratade klänningen som hänger på den vita stolen...)

Och jag då? Jag går runt i de sista gravidkläderna här hemma som fortfarande passar och som inte har alltför stora hål i grenen. Jag vägrar köpa nya, bebisen borde ju ändå komma snart. Så har jag resonerat ganska länge nu. Det är cirka en vecka kvar till beräknat nedsläpp, men eftersom Lily föddes en månad för tidigt har jag liksom gått runt och räknat med att även det här barnet skulle titta ut tidigare, men än så länge har det inte hänt något. Men ett recept på pumpabullar kan jag klämma ur mig i alla fall:

Pumpabullar, ca 17 st:
0,25 pkt jäst (12,5 gram)
6 dl kallt vatten
1 msk rapsolja
3/4 msk salt
2 dl grovriven pumpa (t ex Butternut)
0,5 tsk nymald svartpeppar
0,5 msk hel kummin
0,5 dl linfrön
0,5 dl pumpakärnor + minst lika mycket till garnering
1 dl grahamsmjöl
5 dl vetemjöl special
5 dl vanligt vetemjöl

Smula ner jästen i en bunke och rör ut den med vatten. Tillsätt resten av ingredienserna och rör tills degen blir lite halvsmidig. Jag körde den inte i maskin eller med degkrokar, utan bara med slev för hand och lät den vara lite åt det lösare hållet. Låt jäsa i ca 3 timmar. Baka sedan ut degen på mjölat bakbord, och gör 16-18 bullar som du lägger på en plåt med bakplåtspapper. Det är ganska slabbigt, men resultatet blir saftigt och bra! Låt jäsa i ytterligare 30 min, och sätt ugnen på 250C. När de jäst en halvtimme, pensla dem med lite ljummet vatten och strö på några pumpafrön på varje bulle. Sänk ugnsvärmen till 225C, och grädda bullarna i mitten av ugnen i ca 20 min. Låt svalna på galler. 

tisdag 1 november 2016

Kantarellbruschetta med Västerbottenost

 Om jag väl får tag i några kantareller gör jag oftast kantarellmacka med dem. Eller bruschetta, om jag har något bröd av hippare rang hemma. Prima fredagsmysmat framför TV:n, och passar jättebra med ett glas kallt, vitt vin till. Gud vad längesen det var jag drack vin, för övrigt. 

Kantarellbruschetta med Västerbotten, 8 st små
1 baguette, gärna surdeg 
Olivolja till pensling 
1 schalottenlök 
Ca 250-300 g kantareller 
smör till stekning 
timjan, några kvistar 
50 g Västerbottenost 
1 vitlöksklyfta 
Svartpeppar 
flingsalt

Sätt ugnen på 225C. Skär surdegsbaguetten i sneda skivor, pensla med lite olivolja och ugnsrosta skivorna på en plåt i mitten av ugnen i ca 10 min tills de blivit knapriga. Hacka schalottenlöken. Rensa kantarellerna och stek dem tills vätskan i dem gått ur. Tillsätt en rejäl klick smör, och stek lite till, nu även ihop med schalottenlöken och hälften av timjankvistarna. Riv osten och ställ åt sidan. Halvera vitlöksklyftan och gnid dess snittytor mot de ugnsrostade brödskivorna. Toppa varje brödskiva med stekta kantareller och riven ost, garnera med timjan. Avsluta med att dra några varv med pepparkvarnen och ta på lite flingsalt.